Hur skall vi bedja?

Det visades mig, att i händelse av sjukdom där vägen är klar för att frambära böner för den sjuke, skulle fallet överlämnas åt Herren i lugn förtröstan, inte i en storm av upprörda känslor. Endast han känner den enskildes förgångna och vet hur hans framtid kommer att bli. Han som känner allas hjärtan vet om den sjuke, om han blir frisk, kommer att förhärliga hans namn eller vanära honom genom att bli eftersläntare och sedan avfalla. Allt vi har rätt att göra är att bedja Gud att den sjuke må tillfriskna om det är Guds vilja, i tro att han hör de skäl vi framställer för honom i vår innerliga bön. Om Herren ser att det är det bästa, kommer han att besvara våra böner. Men att kräva tillfrisknande utan att underordna sig hans vilja är inte rätt.VFF1 228.1

Vad Gud har lovat kan han utföra. Det arbete som han ger sitt folk att genomföra kan han också utföra genom dem. Om de vill leva efter varje ord han har talat, kommer varje gott ord och löfte att gå i fullbordan genom dem. Men om de inte når upp till fullkomlig lydnad, är de stora och dyrbara löftena långt borta och kan inte nå sin fullbordan.VFF1 228.2

Allt som kan göras genom bön för en sjuk är att innerligt bönfalla Gud för den sjukes bästa och med fullkomlig tillförsikt låta saken vila i hans händer. Om vi hyser orättfärdighet i våra hjärtan kan inte Herren höra oss. Han kan göra vad han vill med sina egna. Han vill förhärliga sig själv genom att verka i och genom dem som helhjärtat följer honom, så att det kan bli känt att Herren verkar, och att deras gärningar är gjorda i Gud. Kristus sade: “Om någon tjänar mig, så skall min Fader ära honom.” (Joh. 12: 26.) När vi kommer till honom borde vi bedja att vi må kunna förstå och förverkliga hans avsikt, så att våra önskningar och intressen må vara inneslutna i honom. Vi borde erkänna och acceptera hans vilja, inte be honom ge efter för vår. Det är bättre för oss att Gud inte alltid svarar på våra böner just när vi so;’ mest väntar det och just på det sätt som vi vill. Han vill göra större och bättre ting för oss än att endast följa våra önskningar, ty vår klokhet är ofta oklokhet.VFF1 228.3

Vi har förenat oss i enträgen bön runt mångas sjukbäddar och har känt det som om de gavs tillbaka från de döda som svar på våra innerliga böner. J dessa böner tänkte vi att vi måste vara positiva. Om vi verkligen trodde, så kunde vi inte bedja om något mindre än livet. Vi vågade inte säga: “Om det kan förhärliga Gud”, av fruktan för att det liknade tvivel. Vi har med ängslan följt dessa som på så sätt har getts tillbaka, som det föreföll, från de döda. Vi har sett en del av dessa, i synnerhet ungdomar som har återfått hälsan, att de har glömt bort Gud och blivit tygellösa i sina liv och bringat sorg och ångest för föräldrar och vänner och dessutom blivit en skam för dem som ängslades och bad. De kom inte att leva för att förhärliga och ära Gud, utan i stället att vanära honom genom sitt ogudaktiga liv.VFF1 229.1

Vi anvisar inte längre vägen för Herren, och inte heller söker vi få honom att göra som vi vill. Om den sjukes liv kan förhärliga Herren, ber vi att han må få leva. Om inte ber vi att det skall ske, inte som vi vill, utan som Gud vill. Vår tro kan vara precis lika fast och mera tillitsfull genom att överlämna vår innerliga önskan till en allvis Gud och, utan upphetsad ängslan, men i fullkomlig tillförsikt, i det att vi .litar helt på honom. Vi har löftet. Vi vet att han hör oss, om VI ber om något enligt hans vilja. Våra böner får inte ta formen av befallning, utan av förbön riktad till honom att göra det som vi önskar av honom.VFF1 229.2

När församlingen är enad har den både styrka och kraft, men när en del av den är förenad med världen och många hänger sig åt begärelse som Gud avskyr, kan han endast göra litet för dem. Otro och synd utestänger dem från Gud. Vi är så svaga att vi inte kan bära mycken andlig framgång, utan att själva ta till oss äran och peka på vår egen godhet och rättfärdighet som orsak till Guds synliga välsignelse. I verkligheten gavs den på grund av vår himmelske Faders stora nåd, kärleksfulla omsorg och medlidande och inte på grund av något gott som fanns i oss.VFF1 230.1

Jag såg att orsaken till att Gud inte besvarar sina tjänares böner för de sjuka ibland oss i större utsträckning var, att det inte skulle förhärliga honom så länge de fortsatte att överträda hälsans lagar. Jag såg också att han hade avsett att hälsoreformen och hälsoinstitutet skulle bereda vägen så att trons bön mera fullständigt ‘kunde besvaras. Tro och goda gärningar borde gå hand i hand för att hjälpa de sjuka ibland oss och bereda dem för att förhärliga Gud redan här och att bli frälsta då Jesus kommer. Gud förbjude att dessa sjuka ständigt ,skulle bli besvikna och bedrövade av att finna att ledarna för Institutet’” endast arbetar utifrån världsliga synpunkter i stället för att till den medicinska behandlingen lägga välsignelsen och värdet av att ta vård om Israels fäder och mödrar.VFF1 230.2

Låt ingen få den tanken att Institutet* är platsen för dem att komma till för att tillfriskna genom trons bön. Det är platsen att finna hjälp för sjukdomar genom behandlingar och riktiga levnadsvanor och för att lära sig hur man kan undvika sjukdom. Men om det finns en plats mer än andra, under himmelen given, där tröstande, sympatiska böner skulle frambäras av hängivna män och kvinnor fyllda av tro så är det på Institutet. De som där behandlar de sjuka skulle utföra sitt viktiga arbete med stark förtröstan att Guds välsignelse skall åtfölja de medel han så nådigt försett oss med och som han så kärleksfullt har gjort oss uppmärksamma på som ett folk, nämligen frisk luft, renlighet, hälsosam kost och användningen av vatten samt rätt avpassade perioder för arbete och vila. (Band 1, sid. 561,1867.)VFF1 230.3