Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Konsten att leva tillsammans

    Allt mänskligt umgänge kräver självbehärskning, fördragsamhet och sympati. Vi är alla så olika i fråga om sinnelag, vanor och utbildning att vi betraktar saker och ting helt olika. Vi bedömer olika. Vår syn på vad som är sanning och våra ideer om hur man bör leva sitt liv är inte i alla avseenden lika. Det finns inte två människor med likartade erfarenheter i varje detalj. Den enes prövningar är inte prövningar för den andre. De plikter som den ene finner lätta, finner den andre vara mycket svåra och bekymmersamma.NLASB 227.1

    Så svag, så okunnig, så benägen att missförstå och bli missförstådd är den mänskliga naturen att vi bör vara försiktiga i vårt omdöme om andra. Vi vet så litet om vilket inflytande våra handlingar kan ha på andras erfarenhet. Vad vi gör eller säger kan förefalla oss ha liten betydelse, men om våra ögon öppnades, skulle vi få se att dessa har de mest betydelsefulla följder på gott eller ont.NLASB 227.2

    Många människor har burit så få bördor i livet, deras hjärtan har smakat så litet av verklig ångest, de har känt så litet bekymmer och nöd för andra, att de inte kan förstå dens arbete som verkligen bär andras bördor. De kan inte inse och uppskatta hans bördor mer än ett barn kan förstå sin betungade fars bekymmer och arbete. Barnet kanske förundrar sig över faderns farhågor och bekymmer. Barnet tycker dem vara onödiga. Men efter några år, när det fått litet mer erfarenhet, när det själv fått bära livets bördor, då kommer det att se tillbaka på sin fars liv med förståelse för det som en gång tedde sig så ofattbart. Den bittra erfarenheten har gett kunskap.NLASB 228.1

    Mångas bördor och arbetsbekymmer blir inte förstådda eller värderade, förrän den betungade har drabbats av döden. När andra får lov att ta itu med de uppgifter han har lagt ner och möta de svårigheter som han bekämpat, kan de förstå hur hans tro och mod blev prövade. Hur ofta utplånas då inte de felsteg som man var så snar att kritisera. Erfarenheten lär dem sympati. Det är Gud som tillåter människor att ställas i ansvarsfulla ställningar. När de felar, har han makt att tillrättavisa eller avlägsna dem. Vi bör akta oss för att ta på oss uppgiften att döma, vilken tillhör Gud.NLASB 228.2

    Frälsaren bjuder oss: “Dömen icke, på det att I icke mån bliva dömda; ty med den dom varmed I dömen skolen I bliva dömda, och med det mått som I mäten med skall ock mätas åt eder.” Matt. 7: 1, 2. Kom ihåg att ditt livsverk inom kort kommer att passera revy inför Gud. Kom ocksåiMg att han har sagt: “Därför är du utan ursäkt, du människa, vem du än är, som dömer. . . eftersom du, som dömer den andre, själv handlar på samma sätt.” Rom. 2: 1.NLASB 228.3

    Livets mening
    Vi har inte råd att ständigt känna irritation över en verklig eller inbillad oförrätt. Det egna jaget är den fiende vi mest behöver frukta. Inget moraliskt fel har skadligare inverkan på karaktären än mänskliga drifter som inte står under den helige Andes kontroll. Ingen seger som vi kan vinna skall visa sig vara mera värdefull än segern över oss själva.
    NLASB 228.4

    Vi bör inte tillåta våra känslor att så lätt bli sårade. Vi skall leva, inte för att gardera våra känslor eller vårt anseende, utan för att rädda människor från fördärvet. När vi blir intresserade av människors frälsning, kommer vi inte längre att fråga så mycket efter små meningsskiljaktigheter eller tvister som ofta uppstår i vårt umgänge med varandra. Vad andra eventuellt tänker om oss eller gör mot oss behöver inte störa vår gemenskap med Kristus och den helige Ande. “Vad berömligt är däri att I bevisen tålamod, när I för edra synders skull fån uppbära hugg och slag? Men om I bevisen tålamod, när I fån lida för goda gärningars skull, så är detta välbehagligt för Gud.” 1 Petr. 2: 20.NLASB 229.1

    Vedergäll aldrig lika för lika. Avlägsna så långt det är möjligt all anledning till missförstånd. Undvik allt som förefaller vara ont. Gör allt som står i din makt, utan att göra avkall på principerna, för att tillmötesgå andra. .Därför, om du kommer med din gåva till altaret, och där drager dig till minnes att din broder har något emot dig, så lägg ned din gåva där framför altaret, och gå först bort och förlik dig med din broder, och kom sedan och bär fram din gåva.. Matt. 5: 23,24.NLASB 229.2

    Om någon tilltalar dig i häftiga ordalag, svara aldrig i samma anda. Kom ihåg: “Ett mjukt svar stillar vrede.. Ords. 15: 1. Det finns underbar kraft i tystnad. Ord som uttalas för att besvara en uppretad människa gör henne ibland endast mera desperat. Men vrede som bemöts med tystnad i en öm och fördragsam anda, slocknar snart.NLASB 229.3

    När du möter en storm av bitande klandersjuka ord, gäller det att fästa dina tankar på Guds Ord. Se till att själ och hjärta blir fyllda med Guds löften. Om du blir illa behandlad eller orättvist anklagad bör du i stället, för att ge ett vredgat svar, minnas de dyrbara orden: “Låt dig icke övervinnas av det onda, utan övervinn det onda med det goda.” Rom. 12: 21.NLASB 229.4

    “Befall din väg åt Herren och förtrösta på honom; han skall göra det. Han skall låta din rättfärdighet gå fram så som ljuset och din rätt såsom middagens sken.” Ps. 37: 5, 6.NLASB 230.1

    Intet är förborgat, som icke skall bliva uppenbarat, och intet är fördolt, som icke skall bliva känt.” Luk. 12: 2. -Du lät människor fara fram över vårt huvud, vi måste gå genom eld och vatten. Men du har fört oss ut och vederkvickt oss.” Ps 66: 12.NLASB 230.2

    Vi är benägna att vända oss till våra medmänniskor för att få medlidande och hjälp i stället för att vända oss till Jesus. I sin nåd och trofasthet tillåter Gud ofta människor för vilka vi hyser förtroende att göra oss besvikna, för att vi skall lära oss hur vanskligt det är att lita på människor. Låt oss helhjärtat, ödmjukt och osjälviskt sätta vår förtröstan till Gud. Han känner till de sorger som vi känner i djupet av vår varelse, men som vi inte kan ge uttryck åt. När allting tycks oss vara mörkt och oförklarligt får vi komma ihåg Kristi ord: “Vad jag gör förstår du icke nu, men framdeles skall du fatta det”. Joh. 13: 7.NLASB 230.3

    Ädelt hjältemod
    Betrakta berättelserna om Josef och Daniel. Herren förhindrade inte de människors’ onda anslag som sökte vålla dem skada. Men han såg till att alla dessa planer samverkade till hans tjänares bästa, dessa som mitt under prövning ar och strider bevarade sin tro och sin trohet.
    NLASB 230.4

    Så länge vi är i världen, kommer vi att möta motgångar. Vi kommer att bli retade för att pröva vår självbehärskning, och då vi möter sådant i en rätt anda kommer de kristliga dygderna att utvecklas. Om Kristus bor i oss, kommer vi att vara tåliga, vänliga och fördragsamma och glada mitt under förtret och irritation. Dag efter dag och år efter år gäller det för oss att besegra vårt eget jag och utveckla ett ädelt hjältemod. Detta är vår uppgift, men den kan vi inte utföra utan Jesu hjälp, fast beslutsamhet, orubbliga föresatser, ständig vaksamhet och oavlåtlig bön. Var och en har sin särskilda kamp att utkämpa. Inte ens Gud kan ge oss ädla karaktärer eller göra våra liv dugliga, om vi inte helhjärtat blir hans medarbetare. De som drar sig undan kampen går miste om segerns kraft och glädje.NLASB 230.5

    Vi behöver inte hålla reda på eller skriva ned våra prövningar och svårigheter, våra sorger och bedrövelser. Allt detta står upptecknat i himmelens böcker, och Gud tar hand om dem alla. Medan vi är upptagna med att räkna upp allt det obehagliga, glömmer vi bort mycket av det som är behagligt att tänka på, såsom Guds nådiga omvårdnad som innesluter oss varje ögonblick och den kärlek som utgör änglarnas beundran: att Gud gav sin Son till att dö för oss.NLASB 231.1

    De osynliga verkligheterna
    Om du inte känner dig glad och lätt om hjärtat, tala då inte om dina känslor. Kasta ingen skugga över andras liv. En kall och dyster religion drar aldrig människor till Kristus. Den driver dem bort ifrån honom, och in i de Satans snaror som han lägger ut för de irrandes fötter. I stället för att tänka på det som gör dig modfälld, tänk på den hjälp du kan göra anspråk på i Kristi namn. Låt din fantasi ta fasta på de ting som inte syns. Inrikta dina tankar på bevisen för Guds stora kärlek till dig. Tron kan uthärda prövningar, motstå frestelser och uppehålla oss när vi blir missräknade. Jesus lever som vår förebedjare. Allt som hans medlarkall tillförsäkrar oss tillhör oss.
    NLASB 231.2

    Tala om Guds löften
    Tala i stället om löftena, tala om Jesu villighet att välsigna. Han glömmer oss inte för ett enda ögonblick. När vi trots obehagliga förhållanden vilar med tillförsikt i hans kärlek och innesluter oss i hans gemenskap, kommer känslan av hans närvaro att fylla oss med djup och stilla glädje. Om sig själv ,sade Kristus: “Jag kan icke göra något av mig själv, . . . utan talar. . . såsom Fadern har lärt mig. Och han som har sänt mig är med mig; han har icke lämnat mig allena, eftersom jag alltid gör vad honom behagar.” Joh. 5: 30; 8:28,29.
    NLASB 232.1

    Faderns närvaro omgav Kristus, och ingenting drabbade honom utom det som den oändliga kärleken tillät för att bli världen till välsignelse. Detta var hans källa till tröst, och den gäller också för oss. Den som är uppfylld av Kristi ande förblir i Kristus. Vad som än kommer honom till del kommer från Frälsaren, som omger honom med sin närvaro. Ingenting kan drabba honom utan Herrens tillåtelse. Alla våra lidanden och sorger, alla våra frestelser och prövningar, alla våra sorger och bedrövelser, all förföljelse och all vår nöd, allting samverkar till vårt bästa.NLASB 232.2

    Om vi är starkt medvetna om Guds långmodighet mot oss själva, kommer vi inte att döma och anklaga andra. När Kristus levde på jorden, skulle hans omgivning ha blivit mycket förvånad om de, sedan de blivit bekanta med honom, Låt höra honom uttala ett anklagande, kritiserande eller otåligt ord. Ut oss aldrig gl6mma bort att de som älskar honom kommer att representera hans karaktär.NLASB 232.3

    “Älsken varandra av hjärtat i broderlig kärlek; söken överträffa varandra i inbördes hedersbevisning.” Rom. 12: 10. “Vedergällen icke ont med ont, icke smädelse med smädelse, utan tvärtom välsignen; därtill ären I ju ock kallade, att I skolen få välsignelse till arvedel.” 1 Petr. 3: 9.NLASB 232.4

    Respekt för mänskliga rättigheter
    Jesus väntar att vi skall erkänna varje människas personliga rättigheter. Människors samhällsrättigheter och deras rättigheter som kristna skall respekteras. Alla skall behandlas med hänsyn och finkänslighet såsom Guds söner och döttrar.
    NLASB 233.1

    Kristus var hänsynsfull även mot sina förföljare, och hans sanna efterföljare kommer att uppträda i samma anda. Betrakta aposteln Paulus, när han fördes fram inför konungar. Hans tal inför Agrippa är ett exempel på sann hövlighet såväl som på övertygande vältalighet. Kristi evangelium uppmuntrar inte den formella artighet som är vanlig ute i världen, utan en hövlighet som härrör från sann vänlighet och som kommer från hjärtat.NLASB 233.2

    Den mest noggranna odling av yttre konventionella umgängesformer är inte tillräcklig för att utestänga all retlighet, hårda domar och ovärdigt tal. Verklig förfining utvecklas inte, så länge det egna jaget betraktas såsom det främsta föremålet för beundran. En gedigen kristens handlingsmotiv kommer fån hans hjärtas djupa kärlek till sin Mästare. Kärleken ger dess ägare älskvärdhet och ett behagligt uppträdande. Det upplyser ansiktet och gör rösten mild och förädlar och upphöjer hela människan.NLASB 233.3

    Livet består inte huvudsakligen av stora försakelser och underbara bedrifter, utan av små handlingar. Det är oftast genom småsaker som inte ens syns oss värda att lägga märke till, som mycket gott eller ont kan tillföras våra liv. Det är genom att svika, när prövningar drabbar oss i små saker som våra vanor och karaktärer formas. När sedan de större prövningarna kommer är vi oförberedda. Det är endast genom ett principfast handlande i det dagliga livets prövningar som vi kan H. kraft att stå orubbliga och trogna i de farligaste och svåraste situationerna.NLASB 233.4

    Vi är aldrig ensamma. Vare sig vi väljer Kristus eller ej, har vi en följeslagare. Kom ihåg att varhelst vi befinner oss och vadhelst vi gör är Gud närvarande. Ingenting som sägs eller görs eller tänks kan undgå hans uppmärksamhet. Till varje ord och handling har vi ett vittne - den evige Guden, som hatar synd. Innan vi talar eller handlar skall vi tänka oss för. Såsom kristna är vi medlemmar av den kungliga familjen, den himmelska konungens barn. Säg ej ett ord, gör ej en handling, so;” skulle vanära “det goda namn som är nämnt över eder”. Jak. 2: 7.NLASB 234.1

    Vad skulle Jesus göra?
    Kristi gudomliga och mänskliga karaktär bör vara föremål för vårt noggranna studium och vi bör alltid fråga: “Vad skulle Jesus göra om han var i mitt ställe?” Detta skulle vara måttstocken för vår plikt. Umgås inte i onödan med människor som genom sina ideer skulle försvaga din beslutsamhet att göra rätt eller befläcka ditt samvete. Gör ingenting bland främlingar, på gatan, på spårvagnar eller tåg, eller i hemmet som i minsta mån skulle se ut att vara något ont. Gör något varje dag för att förbättra, försköna och förädla det liv som Kristus har köpt med sitt eget blod.
    NLASB 234.2

    Handla alltid efter rätta principer, aldrig efter känsloingivelser. De häftiga skall dämpa sitt temperament med saktmod och varsamhet. Hänge dig inte åt gyckel och skämt. Tillåt inga vulgära vitsar. Inte ens tankarna får tillåtas att leva fritt. De måste ‘styras och tas till fånga under Kristi lydnad. Fäst dina tankar på heliga ting. Då kommer de genom Kristi nåd att bli rena och sanna.NLASB 234.3

    Rena tankars makt
    Vi behöver ständigt vara medvetna om den förädlande kraft som finns i rena tankar. Ingen människa kan vara på den säkra sidan, om hon inte tänker rätt. Vår förmåga till självbehärskning stärks genom övning. Det som till en början tycks vara svårt blir lättare genom ständig upprepning, till dess riktiga tankar och handlingar blir en vana. Om vi bara vill, kan vi vända oss bort från allt som är banalt och mindervärdigt och höja oss till ett högre plan och därvid vinna människors respekt och bli föremål för Guds kärlek. “
    NLASB 235.1

    Uppodla en vana att tala väl om andra. Vi skall tänka på de goda sidorna hos dem vi umgås med, och se så litet som möjligt av deras fel och brister. När vi frestas att klaga över vad någon har sagt eller gjort, då bör vi i stället lovorda något i den personens liv eller karaktär. Uppodla tacksamhet. Tacka Gud för hans underbara kärlek i det han gav Kristus att dö för oss. Det betalar sig aldrig att tänka på våra besvärligheter. Gud råder oss att tänka på hans nåd och omätliga kärlek, så att vi blir fyllda av tacksamhet.NLASB 235.2

    Vi har inte råd att leva på andras fel och misslyckanden. Att tala illa om andra utgör en dubbel förbannelse, som faller tyngre på talaren än på den som hör på. Den som sprider oenighetens och missämjans utsäde får skörda dess dödliga frukter i sin egen själ. Själva handlingen att vara på utkik efter andras fel utvecklar någonting fördärvligt i den Som gör det. Genom att tänka på andras brister blir vi förvandlade till likhet med dem. Men genom att se på Jesus, genom att tala om hans kärlek och fullkomliga karaktär blir vi för vandlade till likhet med honom. Genom att tänka på de höga ideal som han har ställt för oss, lyfter vi vår själ till en högre, renare och heligare atmosfär, ja, in i Guds närhet. När vi förblir där, kommer ett ljus att utstråla från oss vilket sprider sig till alla i vår omgivning.NLASB 235.3

    En kraftkälla för andra
    I stället för att kritisera och fördöma andra, säg så här: . Jag måste arbeta på min egen frälsning. Om jag samarbetar med honom som vill frälsa min själ, måste jag ge akt på mig själv. Jag måste avlägsna allt ont och skadligt från mitt liv. Jag måste övervinna varje fel. Jag måste bli en ny skapelse i Kristus. Sedan kan jag, i stället för att försvaga dem som kämpar mot det onda, stärka dem med uppmuntrande ord.. Vi är alldeles för likgiltiga för varandra. Alltför ofta glömmer vi att dra medarbetare behöver kraft och uppmuntran. Se till att du försäkrar dem om ditt intresse och din sympati. Hjälp dem med dina böner, och låt dem veta att du gör det.
    NLASB 236.1

    Alla som bekänner sig vara Guds barn bör minnas att de som Guds sändebud kommer att möta alla slags människor och tänkesätt. Vi kommer att träffa förfinade och ohyfsade, ödmjuka och stolta, kristna och icke kristna, bildade och okunniga, rika och fattiga. Dessa olika människor kan inte behandlas på samma sätt, men allasamman behöver vänlighet och sympati. Genom ömsesidig kontakt blir vi belevade och förädlade till våra sinnen. Vi är beroende av varandra, nära förbundna genom det mänskliga broderskapets band.NLASB 236.2

    Det är genom människors umgänge med varandra som Kristus kommer i kontakt med världen. Varje människa som tagit emot det gudomliga ljuset skall ha det lysa på deras dystra livsväg som ännu är okunniga om den bättre vägen. Samvarons makt, helgad av Kristi ande, måste utnyttjas till att föra människor till Frälsaren. Kristus skall inte gömmas undan i hjärtat såsom en begärlig skatt, helig och ljuvlig för ägaren ensam att njuta av. Kristus skall i oss vara en källa som väller fram med evigt liv och vederkvickelse till alla som kommer i beröring med oss.NLASB 236.3

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents