Den andra uppståndelsen.
Jesus och hela änglahären tillika med alla de återlösta lämnade därpå staden. Änglarna omringade sin härförare och ledsagade honom på hans väg, och den återlösta skaran följde efter. I fruktansvärt majestät kallade Jesus därpå fram de ogudaktiga döda, som uppstodo med samma svaga, sjukliga kroppar, som de hade, då de gingo ned i graven. Vilken syn! Vilket skådespel! I den första uppståndelsen kommo alla fram med oförgänglig hälsa och kraft; men i den andra uppståndelsen äro förbannelsens märken synliga på alla. Jordens konungar och stormän, höga och låga, lärda och olärda komma fram tillsammans. Alla se Människosonen, och de män, som föraktade och hånade honom, satte törnekronan på hans heliga huvud och slogo honom med röret, se honom i all hans konungsliga härlighet. De som spottade på honom, då ,han stod inför rådet, vända sig nu bort från hans genomträngande blick och från hans ansiktes härlighet. De som slogo spikarna genom hans händer och fötter, betrakta nu märkena efter hans korsfästelse. De som stucko spjutet i hans sida, se på hans kropp märkena efter sin grymhet. Och de veta, att han är densamme, som de korsfäste och som de hånade i hans dödsångest. Och så uppstiger ett långt, genomträngande, kvalfullt jämmerskri, då de fly bort för att gömma sig för hans åsyn, som är konungarnas Konung och herrarnas Herre.ADB 369.2
Alla söka gömma sig i klipporna och skyla sig för den utomordentliga härlighet, vilken omgiver honom, som de en gång föraktade. Överväldigade och tillintetgjorda av åsynen av hans majestät och stora härlighet, upplyfta de alla endräktigt sin röst och utbrista med fruktansvärd tydlighet: “Välsignad vare den, som kommer i Herrens namn!”ADB 370.1
Jesus och de heliga änglarna, ledsagade av alla de heliga, återvända därpå till staden, under det de fördömdas jämmer och bittra klagorop fyller luften. Då såg jag, att satan åter begynte sitt verk. Han gick omkring bland sina anhängare och gjorde de svaga och skröpliga starka och sade dem, att han och hans änglar hade stor makt. Han pekade på de otaliga miljoner, som blivit uppväckta. Där voro mäktiga krigare och konungar, som voro övade i strid och som erövrat riken. Där voro väldiga kämpar och modiga män, som aldrig förlorat ett slag, Där var den stolte och äregirige Napoleon, vars ankomst bragt riken att bäva. Där stodo höga, ståtliga män, som fallit i slag, i det de traktat efter erövringar. När de framgå ur sina gravar, fortsätta de samma tankegång, som avbröts i döden. De hysa samma erövringslust, som behärskade dem, då de föllo. Satan rådgör med sina änglar och därefter med dessa konungar, erövrare och mäktiga män. Därpå skådar han ut över den ofantliga hären och säger till den, att skaran där inne i staden är fåtalig och svag och att de kunna gå upp och intaga staden, fördriva dess inbyggare och själva taga dess rikedom och härlighet i besittning.ADB 370.2
Det lyckas satan att sålunda förvilla dem, och alla börja ögonblickligen att bereda sig för striden. Det finns många dugliga män i denna ofantliga här, och de förfärdiga alla slags krigsredskap. Med satan i spetsen rycker skaran därpå fram. Konungar och krigare följa tätt efter satan, och mängden följer i kompanier. Varje kompani har sin anförare, och ordning iakttages, i det de över jordens sönderrivna yta marschera fram till den heliga staden. Jesus stänger stadens portar, och den oerhörda armen omringar staden och ställer sig i slagordning, väntande en våldsam kamp. Jesus och hela änglaskaran samt alla de, heliga med skinande kronor på. sina huvuden stiga upp överst på stadens mur. Jesus talar i majestät och säger: .Sen, I syndare, de rättfärdigas lön! Och sen, I mina återlösta, de ogudaktigas lön!” Den oerhörda mängden ser den härliga skaran på stadens mur. Och då de betrakta deras glittrande, praktfulla kronor och se deras ansikten strålande av härlighet, i det de återspegla Jesu avbild, samt därpå beskåda konungarnas Konung och herrarnas Herre i hans översvinnliga härlighet och majestät, sviker modet dem, En förnimmelse av den rikedom och härlighet, som de gått miste om, tränger sig in på dem, och de inse, att syndens lön är diiden. Den heliga, lyckliga skara, som de föraktat, se de nu iförd härlighet, ära, odödlighet och evigt liv, under det att de själva äro utanför staden tillsammans med allt, som är nedrigt och vederstyggligt.ADB 371.1