Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents

Adventbudskapet

 - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "undefined".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Judarna besluta att döda Paulus.

    Då översteprästerna och de äldste sågo, vilka verkningar berättelsen om Paulus’ erfarenhet hade, hatade de honom. De sågo, att han frimodigt förkunnade Kristus och utförde underverk i hans namn; de sågo, att skarorna lyssnade till hans tal, medan de vände sig bort från deras traditioner och betraktade judarnas ledande män som Guds Sons dråpare. Deras vrede upptändes, och de kommo tillsammans för att rådslå om vad som bäst kunde hindra rörelsen. De enades då om, att det säkraste framgångssättet var att döda Paulus. Men Gud såg deras avsikt, och änglar blevo sända för att bevara Paulus, så att han fick leva och utföra sin mission.ADB 251.1

    Under satans inflytelse bevakade de otrogna judarna Damaskus’ portar dag och natt, så att de ögonblickligen skulle kunna slå ihjäl Paulus, då han lämnade staden. Men Paulus hade blivit underrättad om att judarna traktade efter hans liv, och lärjungarna firade om natten ned honom från muren i en korg. Att judarna misslyckades i sina avsikter, fyllde dem med harm, och satans plan gick om intet.ADB 251.2

    Efter att detta inträffat, reste Paulus till Jerusalem för att sluta sig till Jesu lärjungar, men de voro alla rädda för honom. De kunde ej tro, att han var en lärjunge. Judarna i Damaskus hade traktat efter hans liv, och hans egna bröder ville ej mottaga honom; men Barnabas tog sig an honom och förde honom till apostlarna och omtalade för dem, huru han hade sett Herren på vägen och att han i Damaskus frimodigt hade predikat i Jesu namn.ADB 251.3

    Men satan upphetsade judarna att undanröja Paulus, och Jesus befallde honom lämna Jerusalem. Ledsagad av Barnabas gick han då till andra städer, där han predikade Jesus och gjorde underverk, och många omvände sig. Då en man, som från födelsen varit vanför i fötterna, blev helbrägda, ville folket, som dyrkade avgudar, offra åt lärjungarna. Paulus blev förskräckt och sade till dem, att han och hans medarbetare endast voro människor och att man skulle tillbedja Gud allena, som skapat himmeleI1 och jorden och havet och allt vad däruti är. På så sätt upphöjde Paulus Gud inför folket, men han kunde knappast avhålla folket från att fullfölja sin avsikt. Den första uppfattningen om tron på den sanne Guden och om den tillbedjan och ära, som tillkom honom, höll på att bilda sig i deras sinne, och då de hörde Paulus tala, påverkade satan de otrogna judarna från andra städer att följa efter Paulus för att omintetgöra det goda verk, som utfördes genom honom. Dessa judar uppeggade nämnda avguda dyrkares sinnen genom att utsprida falska rykten om Paulus. Folkets förvåning och beundran förvandlades nu till hat, och de, som för en kort stund sedan stodo i begrepp att tillbedja apostlarna, stenade nu Paulus och släpade honom utanför staden i den tanke att han var död. Men då lärjungarna slöto en ring omkring honom och sörjde över honom, stod han till deras stora glädje upp och följde med dem in i staden.ADB 252.1

    Medan Panlus och Silas vid ett annat tillfälle predikade Jesus, hände det, att en viss kvinna, som hade en spådomsande, följde efter dem och ropade: “Dessa män äro Guds, den Högstes, tjänare, och de förkunna för eder frälsningens väg.” På detta sätt följde hon apostlarna i många dagar. Men Paulus blev upprörd över detta, ty genom att ropa så, ledde hon folkets tankar bort från sanningen. Satans avsikt med att leda henne att göra detta var att väcka folkets avsky för apostlarna och att tillintetgöra deras inflytelse. Paulus blev upprörd i sitt sinne, och han vände sig om och sade till anden: “1 Jesu Kristi namn bjuder jag dig att fara ut ur henne.” Och den onde anden for ut ur henne.ADB 253.1

    Hennes herrar funno behag i att hon ropade efter lärjungarna; men då den onde anden lämnade henne, och hon blev en ödmjuk Kristi tjänare, blevo de förbittrade. De hade förtjänat mycket penningar genom hennes spådom, men nu var deras hopp om vinning tillintetgjort. Satans avsikt var om intet; men hans tjänare grepo Paulus och Silas och förde dem till torget inför överheten och sade: “Dessa män uppväcka stor oro i vår stad; de äro judar.” Mängden reste sig nu upp mot dem, och domarna läto slita av dem deras kläder och befallde, att man skulle slå dem med spön. Sedan man givit dem många slag, kastade man dem i fängelse och ålade fångvaktaren att noga bevaka dem. Då denne fått en sådan befallning, satte han dem i det innersta fängelserummet och fastsatte deras fötter i stocken. Men Herrens änglar följde dem innanför fängelsemurarna och läto deras tillfångatagande bidraga till Guds ära och till att visa folket, att Gud var med i detta verk, att han var med sina utvalda tjänare.ADB 253.2

    Vid midnattstiden bådo Paulus och Silas och lovade Gud med sång. Plötsligt uppstod en stark jordstöt, som kom fängelsets grundvalar att skaka, och jag såg, att Guds ängel ögonblickligen löste allas band. Då fångvaktaren vaknade och såg, att fängelse dörrarna stodo öppna, blev han förskräckt, ty han trodde, att fångarna undkommit och att han skulle straffas därför med döden. Men då han stod i begrepp att taga sitt eget liv, ropade Paulus med hög röst: Gör dig intet ont, ty vi äro alla här.ADB 254.1

    Guds kraft överbevisade strax fångvaktaren. Han bad om ett ljus, varpå han sprang in och föll skälvande ned för Paulus och Silas, varefter han förde dem ut och sade: “1 herrar, vad skall jag göra för att bliva frälst?” De svarade: “Tro på Herren .Jesus, så bliver du med ditt hus frälst.” Fångvaktaren sammankallade därpå alla dem, som voro i hans hus, och Paulus förkunnade Jesus för dem. Sålunda blev fångvaktarens hjärta knutet till hans bröders, och han tvådde deras sår, och i samma natt blev han med allt sitt husfolk döpt. Därefter satte han fram mat för dem och gladde sig med hela sitt hus i tron på Gud.ADB 254.2

    Det underbara ryktet om huru Gud uppenbarat sin makt och öppnat fängelsedörrarna samt om fångvaktaren och hans familjs omvändelse kom snart ut. Då domarna hörde om allt detta, intogos de av fruktan och sände bud till fångvaktaren med anmodan, att han skulle lössläppa Paulus och Silas. Men Paulus ville ej lämna fängelset i hemlighet; han ville ej, att uppenbarelsen av Guds kraft skulle döljas. Därför sade han till dem: “De hava offentligen låtit gissla oss, utan dom och rannsakning, oss som äro romerska medborgare, och hava kastat oss i fängelse; nu vilja de också i tysthet släppa oss ut. Nej, icke så; de måste själva komma och taga oss u!.” Då domarna hörde detta, och det blev bekant, att apostlarna voro romerska medborgare, blevo de förskräckta och fruktade för att man skulle klaga för kejsaren över den olagliga behandlingen. “Och de gingo dit och talade goda ord till dem och togo dem ut och båda dem lämna staden.”ADB 255.1

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents