Klara, genomtänkta ord

Mannen hade mött sina förhörsdomare på deras eget område. Hans argument var oangripliga. Fariséerna blev förvånade. De hade tigit stilla, som förlamade av hans klart genomtänkta, bestämda ord. De blev tysta under några ögonblick. Så svepte de uppretade prästerna och rabbinerna sina kappor omkring sig, som om de var rädda för att bli smittade av beröringen med honom, de torkade dammet av sina fötter och slungade ut hotfulla ord om honom: »Du är hel och hållen född i synd, och du vill undervisa oss! Och så drevo de ut honom.”Vn 476.1

Jesus fick höra vad de hade gjort. Då han snart därefter träffade honom frågade han: »Tror du på Människosonen?”Vn 476.2

För första gången betraktade den blinde mannen sin hjälpares ansikte. I rådsförsamlingen hade han sett sina föräldrar besvärade och förlägna, han hade sett på rabbinernas vredgade ansikten. Nu vilade hans blick på Jesu älskliga, fridfulla ansikte. Med stor möda hade han redan erkänt honom som en representant för gudomlig makt, nu fick han en högre uppenbarelse.Vn 476.3

På Frälsarens fråga: »Tror du på Människosonen?» svarade den blinde mannen med att fråga: »Herre, vem är han då? Säg mig det, så att jag kan tro på honom.» Jesus sade: »Du har sett honom; det är han som talar med dig.» Mannen kastade sig i tillbedjan ned för Frälsarens fötter. Han hade inte bara fått sin naturliga syn botad. Hans förstånds ögon hade också blivit öppnade. Messias hade uppenbarats för honom och han tog emot honom som den av Gud utsände.Vn 476.4

En grupp fariséer hade samlats i närheten, och när Jesus såg dem, kom han att tänka på de motsättningar som alltid blev följden av vad han sade och gjorde. Han sade: »Till en dom har jag kommit hit i världen, för att de som icke se skola varda seende, och för att de som se skola varda blinda.” Jesus hade kommit för att öppna de blindas ögon och för att upplysa dem som sitter i mörker. Han hade förklarat om sig själv att han var världens ljus. Det underverk han nyss utfört var ett bevis på hans uppdrag. Det folk som hade sett Frälsaren vid hans ankomst hade getts förmånen att få se fullare uppenbarelse av den gudomliga närvaron, än världen någonsin tidigare hade kunnat glädja sig över. Kunskapen om Gud hade uppenbarats mera fullständigt. Men just i denna uppenbarelse uttalades en dom över människorna. Deras karaktär prövades, deras öde avgjordes.Vn 476.5

Den uppenbarelse av gudomlig kraft som hade gett den blinde mannen både naturlig och andlig syn hade lämnat fariséerna i ännu djupare mörker. Några av åhörarna hade känslan av att hans ord gällde dem och frågade: »Äro då kanske också vi blinda?” Jesus svarade: »Voren I blinda, så haden I icke synd.” Om Gud hade gjort det omöjligt för er att se sanningen, så skulle er otro inte ha medfört någon skuld. »Men nu sägen I: ‘Vi se.’» Ni tror att ni ser, men ni förkastar det enda medel varigenom ni kan få er syn. Jesus kom med obegränsad hjälp till alla som erkände att de behövde den. Men fariséerna ville inte erkänna att de behövde något. De vägrade att komma till Jesus och därför fick de behålla sin blindhet, en blindhet som de själva hade skulden till. Jesus sade: »Därför står eder synd kvar.»Vn 477.1

Fariséerna hade inte gått in genom denna dörr. De hade tagit sig in i fållan en annan väg än genom Jesus och de utförde inte en god herdes arbete. Prästerna och rådsherrarna, de skriftlärde och fariséerna ödelade de grönskande betesmarkerna och grumlade vattnet i de friska källflödena. Bibeln ger en riktig beskrivning på dessa falska herdar: »De svaga stärkten I icke, det sjuka heladen I icke, det sargade förbunden I icke, det fördrivna förden I icke tillbaka . .. utan med förtryck och hårdhet foren I fram mot dem.» — Hes. 34:4.Vn 480.1

Under alla tidsåldrar har filosofer och lärare för världen framställt olika teorier för att möta människans andliga behov. De olika avgudatillbedjande folken har haft sina stora lärare och sina religionssystem som erbjudit andra vägar till frälsning än genom Kristus. De har vänt människors blickar bort från Fadern och kommit människor att frukta honom som endast hade gett dem sin välsignelse. Tendensen i deras arbete är att röva från Gud det som är hans både genom skapelsen och genom återlösningen. Dessa falska lärare rövar också från människan. Miljoner människor släpar sig fram som lastdjur, bundna av falska religionssystem, av slavisk fruktan eller av slö likgiltighet. De har berövats allt hopp, all glädje och all längtan efter något högre här i tiden och känner endast en obestämd rädsla för framtiden. Endast evangelium om Guds nåd kan lyfta människan. Att meditera över Guds kärlek som uppenbarats i hans Son påverkar och väcker själens krafter som ingenting annat. Jesus kom för att återställa Guds avbild i människan. Och vem som än vänder hennes sinne från Jesus leder henne bort från källan till sann utveckling. Genom sitt bedrägeri berövar han henne hopp, mening och skönhet i livet. Han är en tjuv och en rövare.Vn 480.2

»Den som går in genom dörren, han är fårens herde.» Jesus är både dörren och herden. Han går in genom sig själv. Det är genom sitt eget offer som han blir fårens herde. »För honom öppnar dörrvaktaren, och fåren lyssna till hans röst, och han kallar sina får vid namn och för dem ut. Och när han släppt ut alla sina får, går han framför dem, och fåren följa honom, ty de känna hans röst.”Vn 480.3

Av alla djur är fåret ett av de skyggaste och mest hjälplösa, och i Österns länder är herdens omvårdnad om fåren outtröttlig och oavbruten. I forna tider fanns det liksom nu inte mycket trygghet utanför stadsmurarna. Rövarband från den kringströvande gränsbefolkningen eller rovdjur i klippornas gömställen låg på lur för att röva från hjorden. Herden vaktade sina får, medveten om att han riskerade sitt eget liv. Jakob som vaktade Labans fårhjordar på betesmarken i Haran, beskriver sitt eget outtröttliga arbete med dessa ord: »Om dagen förtärdes jag av hetta och om natten av köld, och sömnen flydde mina ögon.” — 1 Mos. 31:40. Och det var medan David vaktade sin faders hjord som han ensam mötte lejonet och björnen och räddade det stulna lammet ur deras gap.Vn 480.4