Ånger

Hur kan en människa bli rättfärdig inför Gud? Hur kan en syndare bli rättfärdig? Det är bara genom Jesus vi kan få frid med Gud. Bara Jesus kan göra oss heliga. Men hur ska vi komma till Jesus?VK 30.1

En stor folkskara lyssnade till Petrus på pingstdagen. Människorna som lyssnade förstod att de hade syndat. De frågade Petrus och de andra apostlarna: “Vad skall vi göra?” Petrus svarade: “Omvänd er.” Apg 2:38. Vid ett tillfälle lite senare sa han: “Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade.” Apg 3:19. Att ångra sig innebär att man är ledsen för att man har syndat och vill sluta med det. Vi avstår inte från synden förrän vi förstår hur onda våra syndiga tankar och handlingar är. Det blir ingen verklig förändring i våra liv förrän vi är helt inställda på att sluta synda.VK 30.2

Många människor förstår inte vad sann ånger är. Det finns många som är ledsna för att de har syndat och bättrar sig, men det är en ytlig förändring som beror på att de är rädda för att de ska få lida för sina onda handlingar. Det är inte det som menas med ånger i Bibeln. De sörjer mer över sitt lidande än över synden. Det var så Esau sörjde när han hade förlorat sin fars välsignelse och rikedomar.VK 31.1

Bileam reste till Moab. Kungen där ville att han skulle komma och förbanna Israels folk. En ängel ställde sig i vägen för honom med draget svärd. För att inte förlora livet erkände han. Han var skräckslagen men det var inte fråga om äkta ånger över synden. Han kände ingen avsky för det onda.VK 31.2

Judas Iskariot sålde Jesus till de religiösa ledarna som ville döda honom. När han hade förrått sin Herre ropade han: “Jag har syndat och förrått oskyldigt blod.” Matt 27:4. Det som drev fram hans bekännelse var en hemsk käns- la av fördömelse. Han var rädd för den dom han skulle få. Han hjärta var inte förkrossat. Han kände inte djup sorg över att han hade förrått Jesus, Guds syndfrie son. Han sörjde inte över att han hade förnekat den helige i Israel.VK 31.3

Farao i Egypten led när svåra plågor drabbade hans land. Han erkände sin synd för att slippa Guds straff. Så snart plågorna upphörde fortsatte han att trotsa Gud. Precis som de andra kände han sig beklämd när han tänkte på syndens följder, men han sörjde inte över sin synd.VK 32.1

När hjärtat påverkas av Guds ande blir samvetet känsligt. Syndaren börjar förstå djupet och heligheten i Guds lag. Den lagen är själva grunden. Efter principerna i den styr Gud himmel och jord. “Det sanna ljuset, som ger alla människor ljus, skulle komma in i världen.” Joh 1:9. Det som är dolt i mörkret blir synligt. Syndaren blir medveten om sin synd. Sinne och hjärta blir överbevisade. Han vet att Jehova är rättfärdig. Han känner rädsla för att komma inför Gud med sin synd och orenhet; inför honom som vet allt om oss. Han får en inblick i Guds kärlek. Han ser det vackra i heligheten. Han förstår att det finns glädje i renheten och han längtar efter att bli ren. Han längtar efter att ha gemenskap med himlen.VK 32.2

Den bön som David bad när han hade syndat visar att han kände äkta sorg över synden. Hans ånger var djup och allvarlig. Han kom inte med bortförklaringar. Han försökte inte dölja sin synd och försökte inte komma undan den dom som väntade honom. Det var inte därför han bad. David såg hur avskyvärd hans synd var. Han hatade synden som han hade gjort. Han såg hur den hade smutsat ner honom. Han bad inte bara om förlåtelse utan också om ett rent hjärta. Han längtade efter glädjen i ett heligt liv. Han ville få tillbaka gemenskapen med Gud. Detta är den bön som kom från hans hjärta:VK 33.1

“Lycklig den vars brott har förlåtits och vars synd har plånats ut!
Lycklig den vars skuld har avskrivits av Herren
och vars sinne är utan svek.” Ps 32:1, 2.VK 33.2

Förbarma dig, Gud, i din nåd,
stryk ut mina synder i din stora godhet.
Gör mig fri från all min skuld
och rena mig från min synd.
Jag vet vad jag har brutit,
min synd står alltid inför mig . . .
Mot dig, bara mot dig har jag syndat,
jag har gjort det som är ont i dina ögon . . .
Rena mig med isop från min synd,
tvätta mig vit som snö . . .
Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta,
ge mig ett nytt och stadigt sinne.
Driv inte bort mig från din närhet,
ta inte ifrån mig din heliga ande.
Låt mig åter glädjas över att du räddar,
håll mig uppe, ge mig ett villigt sinne.
Jag skall visa syndarna dina vägar,
så att de vänder åter till dig.
Skydda mig mot blodsdåd, Gud, min räddare.
Då skall jag jubla över din trofasthet.” Ps 51: 3-6, 9,12-14,16.VK 34.1

En sådan omvändelse kommer inte från oss själva. Jesus ger oss ånger. Det är en av hans gåvor.VK 34.2

När det gäller ånger misstar sig många människor. Därför får de inte den hjälp som Jesus så gärna vill ge dem. De tror inte att de kan komma till Jesus om de inte först har ångrat sig. De tänker sig att ångern är en förberedelse för förlåtelsen. Och det är sant. Ångern kommer först och förlåtelsen sedan, för bara ett ånger¬fullt hjärta känner behovet av en frälsare. Men måste man vänta med att komma till Jesus tills man har ångrat sig? Frågan om ånger får inte hålla syndaren borta från Jesus.VK 34.3

Bibeln lär inte att man måste ångra sig innan man kan ta emot Jesus inbjudan. Jesus säger: “Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila.” Matt 11: 28. Det är den kraft som kommer från Jesus som leder till sann omvändelse. Petrus förklarade detta. Han talade till judarna om Jesus och sa: “Honom har Gud upphöjt med sin högra hand och gjort till hövding och frälsare för att Israel skall kunna omvända sig och få förlåtelse för sina synder.” Apg 5:31. Vi kan inte omvända oss om inte Guds ande väcker samvetet. Vi kan inte få förlåtelse för våra synder utan Jesus.VK 35.1

Från Jesus kommer varje ingivelse att göra det som är rätt. Han är den ende som kan få oss att hata synden. Det är hans ande som verkar i våra hjärtan när vi längtar efter sanning och renhet. Det är hans ande som gör oss medvetna om vår synd.VK 35.2

Jesus har sagt: “när jag blir upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig.” Joh 12:32. Syndaren måste få upp ögonen för att Jesus är Frälsaren. Han är den som har dött för världens synder. När vi ser Guds lamm på korset börjar vi förstå räddningens hemlighet. Guds godhet leder oss till ånger. När Jesus dog för syndarna visade han oss en ofattbart stor kärlek. Denna kärlek rör vid våra hjärtan och vi börjar känna sorg över vår synd.VK 36.1

Det är sant att människor ibland skäms för sina syndiga handlingar. Innan de är medvetna om att de dras till Jesus, slutar de med en del av sina dåliga vanor. När de uppriktigt vill göra det som är rätt och försöker bättra sig är det alltid Jesus kraft som påverkar dem. Det är fråga om ett omedvetet inflytande. Samvetet vaknar och till det yttre förändras deras liv.VK 36.2

Jesus drar dem till sig med sin kärlek. Då ser de på hans kors. När de ser hur han blev genomborrad för deras synders skull påminns de om budorden och känner skuld. Deras onda handlingar och djupt rotade synder blir synliga. De börjar förstå något av Jesus rättfärdighet och utbrister: “Är synden så förfärlig? Krävs det ett sådant offer för att vi ska bli räddade? Var all denna kärlek och allt detta lidande nödvändigt? Måste Jesus bli så förnedrad för att inte vi ska gå förlorade utan ha evigt liv?”VK 36.3

Syndaren kan motstå Guds kärlek. Han kan motstå Jesus kärlek som drar honom. Om han inte står emot den kommer han att dras till Jesus. Han lär känna Guds räddningsplan och blir ledd till korset. Han kommer med ånger över sina synder som var orsak till att Guds älskade son blev pinad och plågad.VK 37.1

Gud verkar i naturen med sin gudomliga tanke som också talar till människors hjärtan. Han väcker en obeskrivlig längtan efter någonting som de inte har. Allt som finns i denna världen kan inte tillfredsställa deras längtan. Guds ande manar dem att söka det enda som kan ge dem frid. Nåd från Jesus och glädjen i ett helgat liv ger frid och vila.VK 37.2

Hela tiden försöker Frälsaren att vända sin- nets uppmärksamhet från syndiga nöjen. Dessa nöjen lämnar människorna tomma. Han vill att de ska bli tillfredsställda av de väldiga välsignelser som de kan få genom honom. De som dricker ur denna världens sinande brunnar kan inte släcka sin törst. Till dem säger Jesus: “Den som törstar skall komma. Och den som vill skall fritt få dricka av livets vatten.” Upp 22:17.VK 37.3

Du som längtar efter något bättre än vad världen kan ge, tänk på att det är Guds röst som talar i ditt inre. Be honom om ånger. Be honom att visa dig Jesus och hans oändliga kärlek. Be om att få se hans fullkomliga renhet. Han gjorde Guds lag levande. Han visade oss kärleken till Gud och kärleken till nästan. Hans liv var ett fullkomligt exempel på hur Guds lags principer fungerar. Han tänkte inte alls på sig själv utan gjorde väl mot andra. Att älska andra var hans liv. När vi betraktar Jesus lyser hans ljus på oss. Då ser vi synden som finns i våra hjärtan.VK 38.1

Nikodemos trodde nog att han levde ett gott och hederligt liv. Han trodde att hans karaktär var felfri. Vi har kanske samma bild av oss själ- va. Inte behöver vi ödmjuka våra hjärtan inför Gud som vanliga syndare. Så lyser ljuset från Kristus upp våra liv och vi ser hur orena vi är. Vi inser att våra motiv är själviska. Vi inser att det är denna fiendskap till Gud som förorenar allt vad vi gör. Vår egen rättfärdighet är som smutsiga kläder och det är bara Jesus blod som kan rena oss från synden. Det är bara han som kan skapa nya hjärtan i oss så att vi blir lika honom.VK 38.2

En enda stråle av Gud härlighets ljus avslöjar karaktärens fel och brister. En enda glimt av Jesus renhet gör dess fläckar pinsamt tydliga. När hans ljus tränger in i själen upptäcker vi oheliga begär. Vi får syn på hjärtats otrohet och läpparnas orenhet. Guds ande påverkar syndaren. Han får se att han var otrogen mot Gud, när han bröt Guds bud. Han känner sig förtvivlad. När han ser på Jesus och hans rena och fläckfria karaktär känner han avsky för sig själv.VK 39.1

Profeten Daniel fick besök av en ängel från himlen. Han såg glansen och härligheten som strålade kring ängeln. Han greps så starkt av känslan av sin egen svaghet. Han kände sig så ofullkomlig. Daniel beskrev den verkan synen hade: “Så lämnades jag ensam att se denna stora syn. Mina krafter försvann, mitt ansikte blev likblekt och jag hade ingen styrka kvar.” Dan 10:8. Den som berörs av härligheten från himlen kommer att hata sin själviskhet och egenkärlek. Han längtar efter hjärtats renhet. Bara tack vare Jesus rättfärdighet kan han få ett rent hjärta som står i harmoni med Guds lag.VK 39.2

Paulus säger att han var “oförvitlig” enligt lagens krav. Fil 3:6. Om man såg på de yttre handlingarna kunde man inte döma honom för något straffbart. Men när lagens andliga natur gick upp för honom förstod han att han var en syndare. När han såg djupet i Guds heliga principer såg han sig själv med Guds ögon. Då böjde han sig i ödmjukhet och bekände sin synd. Han sa: “Jag levde en gång, när lagen inte fanns för mig. Men när budordet kom fick synden liv, och jag dog.” Rom 7:9,10. När han förstod lagens andliga natur såg han sin synd och den var skrämmande i all sin hemskhet. Han hade inte längre något att vara stolt över.VK 40.1

Alla synder är inte lika stora i Guds ögon. Han räknar med olika grader av skuld, precis som människor gör. Men ingen synd är liten inför Gud även om människor tycker att det är ett litet och obetydligt felsteg. Människor dömer partiskt och ofullkomligt, men Gud bedömer allt så som det verkligen är. Alkoholisten blir föraktad. Han får veta att han inte kan komma till himlen på grund av sin synd. Men stolthet, själviskhet och avundsjuka är det lätt att blunda för. Vi går inte alltid till rätta med dessa synder som är särskilt motbjudande för Gud. De står nämligen i strid med hans kärleksfulla väsen och hans goda barmhärtiga natur. Hans osjälviska kärlek är själva livsluften i det universum som synden inte har trängt in i.VK 41.1

En person som begår en svår synd kan ha skuldkänslor. Han kan känna sig usel och skamsen och vara i stort behov av Jesus nåd. Den som är stolt känner däremot inget sådant behov. Han låter inte Jesus komma in i hjärtat. En sådan person tar inte heller emot de stora välsignelser som Jesus kom för att ge.VK 41.2

Jesus berättade om den stackars tullindriva- ren som bad: “Gud, var nådig mot mig syndare.” Luk 18:13. Han såg på sig själv som en mycket ond människa och andra hade samma uppfattning. Men han kände sitt behov. Han kom till Gud med sin börda av skuld och skam och bad om nåd. Hans hjärta var öppet för Guds andes kraft. Anden verkade i honom så att han blev fri från syndens makt.VK 41.3

Jesus berättade också om farisén som tackade Gud för att han inte var som andra människor. Hans skrytsamma och självrättfärdiga bön visade att han inte var öppen för den helige Andes inflytande. Eftersom han var långt borta från Gud kände han sig inte syndig. Han såg inte sig själv i ljuset från Guds helighet. Han kände inget behov och han fick heller ingenting.VK 42.1

Om du ser din egen synd, så försök inte att göra dig själv bättre! Det finns många som tror att de inte är tillräckligt goda för att komma till Jesus. Tror du att du kan bli en bättre människa genom att anstränga dig? “Kan nubiern ändra sin hudfärg eller leoparden sina fläckar? Då skulle också ni kunna göra det goda, ni som vant er vid att göra det onda.” Jer 13:23. Det är bara Gud som kan hjälpa oss. Vänta inte på energisk övertalning eller lägligare tillfällen. Vänta inte på att bli tillräckligt helig så att du kan hantera ditt dåliga humör. Vi kan inte göra någonting av oss själva. Vi måste komma till Jesus precis som vi är.VK 42.2

Låt bara ingen lura sig själv och tro att Gud i sin stora kärlek och barmhärtighet kommer att rädda dem som inte tar emot hans nåd. Bara Jesus kors visar oss hur förfärligt ond synden är. Den som påstår att Gud är så god att han inte kan visa bort syndaren, bör se på Golgata. Det var för att det inte fanns någon annan väg till räddning som Jesus tog på sig de olydigas skuld. Utan Jesus offer är det omöjligt för människan att komma undan syndens makt. Utan Jesus offer är det omöjligt för henne att få tillbaka gemenskapen med himmelska väsen. Hon kan inte heller få del av andligt liv. Det var därför Jesus led i stället för syndaren. Hans kärlek och hans lidande och död visar oss att synden är fruktansvärd. Vi kan bara bli fria från syndens makt om vi lämnar oss helt åt Jesus. Då kan vi hoppas på ett högre liv.VK 43.1

De som inte vill ångra sig skyller ibland ifrån sig och jämför sig med dem som kallar sig kristna: “Jag är lika bra som de är. De är lika själviska. De kan också vara ytliga och handla impulsivt. De älskar nöjen och själviska njutningar precis som jag.” På det sättet ursäktar de sig. Det är andras fel att de struntar i sina plikter. Men andras synder och brister är ingen ursäkt. Herren gav oss inte ett dåligt, mänskligt exempel att följa. Jesus är vårt föredöme. Hans liv var fläckfritt. De som klagar över att så kalllade kristna inte gör det som är rätt bör själva vara goda exempel. Om de har höga tankar om hur en kristen bör leva, är de då inte större syndare själva? De vet vad som är rätt och vill ändå inte göra det.VK 44.1

Skjut inte upp din uppgörelse med synden. Vänta inte med att låta Jesus rena ditt hjärta. Det är farligt — farligare än någon kan tro. Livet är kort och ovisst. Det behöver jag inte orda mycket om. Tusentals människor har gjort misstaget att skjuta upp sitt beslut och därmed förlorat sitt eviga liv. Det är farligt att vänta med att komma när den helige Ande kallar. Det betyder att man fortsätter att leva i synd. Även om synden verkar liten och obetydlig kan man inte fortsätta att ge efter för den. Då riskerar man sitt eviga liv. Det som vi inte övervinner kommer att övervinna oss och leda till undergång.VK 44.2

Adam och Eva tyckte att det var en liten förseelse att äta av den förbjudna frukten. De var övertygade om att följderna inte kunde bli så förfärliga. Det kunde väl inte gå så illa som Gud hade sagt. Men deras felsteg var ett brott mot Guds lag. Den är oföränderlig och helig. Deras olydnad skilde dem från Gud och öppnade slus¬sarna för ett obeskrivligt lidande. Döden kom in i världen.VK 45.1

Ända sedan Adams och Evas dagar stiger människornas gråt och klagan upp från jorden. Hela skapelsen suckar och plågas av smärta. Allt är en följd av människans olydnad. I him¬len har man också känt verkningarna av män¬niskans uppror mot Gud.VK 45.2

Golgata står som ett minnesmärke över det otroliga offer som krävdes för att människorna hade brutit Guds lag. Tro aldrig att synden är något obetydligt!VK 45.3

Varje synd och varje försummelse verkar tillbaka på dig själv. Om du inte tar emot Guds nåd blir hjärtat förhärdat. Du blir mer och mer ovillig att lyda Gud. Det blir svårare att förstå vad Gud vill och du får mindre lust att ge efter för Guds andes milda maningar. Du kan ta till dig allt mindre av dem.VK 46.1

Många vet att de gör orätt och lugnar sitt dåliga samvete med tanken att de kan ändra sig när de vill. De tror att de kan ta lätt på nådens inbjudan och ändå bli påverkade av Guds ande gång på gång. De tror att de kan trotsa nådens Ande och ställa sig på Satans sida. När de hamnar i en svår kris kan de tänka sig att byta sida. Men det är inte så lätt. När vanor och erfarenheter från ett långt liv har format karaktären helt är det inte många som har kvar en önskan om att bli lika Jesus.VK 46.2

Ett enda ont karaktärsdrag och ett enda syndigt begär som en människa hela tiden ger näring åt hindrar Guds verk i själen. Det kristna budskapets kraft kan till sist inte påverka henne. Varje gång hon ger efter för synden ökar hennes motvilja mot Gud. Den som inte vill tro utan fräckt står emot Guds sanning får ta följderna. Det får också den göra som är likgiltig inför den. Salomo skrev en av de allvarligaste varningarna i Bibeln för att leka med det onda: Syndaren “fastnar i sina synders snara”. Ords 5:22.VK 46.3

Jesus är beredd att befria oss från synden, men han tvingar inte vår vilja. Om vi är inställda på att fortsätta att göra det som är ont, kan han inte befria oss. Vad kan han göra om vi inte vill bli befriade? Vad kan han göra om vi inte vill ta emot hans nåd? Det är vi själva som har störtat oss i fördärvet genom att medvetet ta avstånd från hans kärlek. “Nu är den rätta stunden, nu är frälsningens dag.” 2 Kor 6:2. “Om ni hör hans röst i dag, förhärda inte era hjärtan.” Heb 3:7, 8.VK 47.1

“Människor ser till det yttre, men Herren ser till hjärtat.” 1 Sam 16:7. Gud känner människohjärtat. Han vet att vi kan ha motstridiga känslor och känna glädje och sorg på samma gång. Han vet att det finns mycket orenhet och svek i vilsna människors inre. Han vet vad det är som driver oss och vad vi har för avsikter. Gå till honom med ditt hjärta som fläckats ner av synden. Gör som David. Öppna hjärtats kamrar för Guds ögon som ser allt och ropa: “Rannsaka mig, Gud, och känn mina tankar, pröva mig och känn min oro, se om min väg för bort från dig, och led mig på den eviga vägen.” Ps 139:23.VK 47.2

Många har tagit emot en religiös lära med sitt förstånd, men deras hjärtan har inte blivit renade. De har en yttre fromhet. Låt din bön vara: “Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, ge mig ett nytt och stadigt sinne.” Ps 51:12. Var ärlig mot dig själv. Var lika angelägen som om det gällde livet här och nu. Ditt hjärtas renhet är en sak mellan dig och Gud. Den bestämmer ditt eviga öde. Den blir din olycka, om du hoppas på något som du bara har inbillat dig.VK 48.1

Studera Bibeln under bön. Guds ord visar vad som leder till helighet. I Guds lag och i Jesus liv kan vi se dessa heliga levnadsregler. “Den helgelse utan vilken ingen får se Herren.” Heb 12:14. Guds ord överbevisar dig om synd. Det visar dig hur du kan bli räddad. Du ska noga lägga märke till det du läser, för det är Guds röst som talar till ditt inre.VK 48.2

När du ser synden i all dess hemskhet och när du ser dig själv som du verkligen är ska du inte ge upp. Låt inte förtvivlan få övertaget. Det var syndare som Jesus kom för att rädda. Vi behöver inte försona Gud med oss. Nej, Guds kärlek är så underbar. “Gud försonade hela världen med sig genom Kristus.” 2 Kor 5:19. Med sin ömma kärlek drar han sina vilsna barn till sig. Föräldrar här på jorden kan ha stort tålamod med sina barn och med deras fel och brister. Gud har ännu större tålamod med dem som han försöker att rädda. Hans röst är full av ömhet när han ber syndaren komma. Ingen vädjar så kärleksfullt som han. Alla hans löften visar en ofattbar kärlek. I alla hans varningar andas hans omsorg.VK 49.1

När Satan kommer till dig och säger att du är en stor syndare ska du se på Jesus. Du ska tala om hans förtjänster. Han är ditt ljus och därför kan han ge dig hjälp. Erkänn att du har syndat men säg till fienden: “Kristus Jesus har kommit till världen för att frälsa syndare”. 1 Tim 1:15. Säg att du kan bli räddad genom hans kärlek som är utan like.VK 49.2

Jesus berättade för Simon om två män. Båda var skyldiga sin herre pengar. Den ene hade en stor skuld. Den andre var bara skyldig lite grann. Båda slapp att betala. Deras skulder efterskänktes. Jesus frågade Simon vem av dem som kom att älska sin herre mest. Simon svarade: “Den som fick mest efterskänkt, skulle jag tro.” Luk 7:43. Vi har varit stora syndare men Jesus dog för att vi skulle få förlåtelse. Hans död var betalningen för våra synder. Det offer Jesus gjorde var tillräckligt för att sona vår synd. Inför Fadern kan han visa att det är gjort för vår skull. De som fått mest förlåtet kommer att älska honom mest. De kommer att stå närmast tronen för att lovprisa hans stora kärlek. Det avskyvärda i synden fattar vi först när vi har förstått djupet i Guds kärlek. Han sände ner en räddningslina till oss från himlen. Vi ser den och förstår något av det oändliga offer Jesus har gjort för oss. Då smälter våra hjärtan av kärlek till honom. Vi blir berörda i vårt innersta och känner ånger.VK 50.1