Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents

Vittnesbörd För Församlingen, vol. 1

 - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Hur man bör behandla de felande.

    Om man antager, att en broder har felat, så böra hans bröder och systrar icke i hemlighet hviska därom eller tala därom med hvarandra och förstora dessa förmenta villfarelser och fel. Detta har ofta skett och följden är, att Guds misshag hvilar öfver dem, som så göra; och satan triumferar öfver, att han kan försvaga och skada människor, som kunde vara starka i Herren. Världen ser deras svagheter och bedömer denna klass och den sanning de föregifva sig älska efter de synliga frukterna.VF 255.1

    »Herre, hvem skall bo i din hydda? Hvem skall dväljas på ditt heliga bärg? Den, som vandrar ostraffligt och gör hvad rätt är och talar sanning af hjärtat; den, som icke bär förtal på sin tunga, den, som icke gör sin broder något ondt och icke drager smälek öfver sin nästa; den, som aktar den förkastlige för intet, men ärar dem, som frukta Herren; den, som icke bryter sin ed, om han ock svurit sig till skada; den, som icke sätter sina penningar på ocker och icke tager mutor för att fälla den oskyldige. Den, som så gör, han skall icke vackla till evig tid.» Här uteslutes baktalaren från Guds hydda och från de eviga bärgen. Den, som smädar sin granne, kan icke hafva Guds bifall.VF 255.2

    Hur ofta blifva icke predikanter, då de äro sysselsatta med ett arbete, vid hvilket själar vända sig till Gud och till sanningen, bortkallade för att bilägga någon församlingssvårighet mellan bröder, som hade fullkomligt orätt och visade sig hafva en trätgirig, härsklysten anda. Under detta värks fortskridande har det åter och åter händt, att män för denna orsaks skull blifvit bortkallade från sina arbetsfält. Detta är en list af människornas store mot-ståndare för att hindra Guds värk. När själar, som stå i begrepp att besluta sig för sanningen, sålunda öfverlämnas åt ogynnsamma inflytanden, så förlora de sitt intresse, och det händer mycket sällan, att ett lika starkt intryck åter kan göras på dem. Satan försöker ständigt en eller annan list för att på denna kritiska punkt aflägsna predikanten från hans arbetsfält, så att resultatet af hans arbete må gå förloradt.VF 256.1

    Inom församlingen finnas ohelgade, oomvända män och kvinnor, som mindre tänka på sina medmänniskors frälsning än på upprätthållandet af sin egen värdighet och mening. Satan påvärkar sådana människor, så att de framkalla svårigheter och därigenom taga predikantens tid och arbete i anspråk. Många själar gå på detta sätt förlorade. När med- lemmarna inom församlingen äro delade i sin uppfattning, så äro deras hjärtan hårda och oemottagliga. Predikantens bemödanden kunna liknas vid att hamra på kallt järn, och hvarje parti blir mera fast än förut i att vandra på sin egen väg. Predikanten bringas därvid i en ingalunda afundsvärd ställning, ty om han må handla än så visligt, måste dock hans afgörande misshaga någon, och på detta sätt stärkes partiandan.VF 256.2

    Om predikanten bor i någon familj, blifva med all säkerhet andra misstrogna och frukta, att han skall få ogynnsamma intryck angående dem själfva. Om han gifver råd, komma några att säga: »Någon har talat med honom»’ och så utöfva hans ord intet inflytande på dem. På detta sätt beväpna sig deras själar med misstroende och onda gissningar, och predikanten är prisgifven åt deras fördomar och afundsjuka. Endast alltför ofta lämnar han saken värre, än när han kom. Hade han beslutsamt vägrat att lyssna till somligas starkt färglagda och ensidiga uppgifter, så skulle han gifvit sina rådslag i öfverensstämmelse med den bibliska regeln och sagt i likhet med Nehemia: »Jag hafver ett stort värk att göra och kan icke komma ned», och då skulle församlingen varit i ett bättre tillstånd.VF 257.1

    Predikanter och församlingsmedlemmar misshaga Gud, när de tillåta någon att berätta sina bröders misstag och fel. De skulle icke lyssna till dessa meddelanden, utan fråga: »Har du noga följt din Frälsares anvisningar? Har du gått till den felande och har du mellan dig och honom förehållit honom hans fel? Har han vägrat att lyssna till dig? Har du varsamt och under bön tagit med dig två eller tre andra personer och i kärlek, ödmjukhet och saktmod arbetat med honom? Har ditt hjärta klappat af kärlek till hans själ?» Om den store anförarens befallning, som är framställd i reglerna för de felande, noga iakttagits, så måste ännu ett ytterligare steg tagas — säg det åt församlingen och låt den behandla saken i öfverensstämmelse med skriften. Då skall Gud godkänna församlingens beslut att utesluta den felande medlemmen, om han icke ångrar sig. Om dessa steg icke blifvit tagna, så tillslut ditt öra för klagomålen och vägra att upptaga klander mot din nästa. Om det icke funnes bröder och systrar, som handlade orätt härutinnan, så skulle de onda tungorna snart upphöra, ty då skulle de icke finna något tillfälle, då de kunde bita och förtära hvarandra.VF 257.2

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents