Förberedelse till dop.

En grundlig förberedelse är nödvändig för dem, som önska mottaga dopet. De behöfva en mycket grundligare undervisning, än som vanligen kommer dem till del. För dem, hvilka nyligen kommit till sanningen, borde det kristliga lifvets grundsatser klargöras. Deras trosbekännelse lämnar intet säkert bevis på, att de hafva en saliggörande förbindelse med Kristus. Vi skola icke endast säga: »Jag tror»’ utan vi måste lefva sanningen. Endast genom öfverensstämmelse med Guds vilja i våra ord, vårt uppträdande och vår karaktär betyga vi vår förbindelse med honom. När någon afsäger sig synden, som är Guds lags öfverträdelse, skall hans lif bringas i öfverensstämmelse med lagen, i fullkomlig lydnad. Detta är den Helige Andes värk. Ordets ljus, sorg-fälligt genomforskadt, samvetets röst och Andens värkan uppväcka i hjärtat den sanna kärleken till Kristus, som gaf sig själf till ett offer för att återlösa hela människan, kropp, själ och ande. Och kärlek visar sig i lydnad. Skiljegränsen skall vara klar och tydlig mellan sådana, som älska Gud och hålla hans bud, och sådana, som icke älska honom och som ringakta hans föreskrifter.VF 213.1

Trogna kristna män och kvinnor borde hysa ett djupt intresse i att bringa de omvända själarna till rätt kunskap om rättfärdigheten i Kristus Jesus. Om någon tillåtit begäret efter själfvisk tillfredsställelse blifva rådande i sitt lif, så böra de rätt troende vaka öfver dessa själar, såsom de där skola aflägga räkenskap för dem. De få icke försumma den trogna, ömma och kärleksfulla undervisning, som är så nödvändig för de nyomvända, att det ej må finnas något halfhjärtadt arbete. Den allra första erfarenheten borde vara riktig. Satan vill icke, att någon skall inse nödvändigheten af en fullständig hängifvenhet åt Gud. Om själen underlåter att hängifva sig helt, så är synden icke uppgifven; begäret och passionerna strida om herraväldet, och frestelserna förvirra samvetet, så att den sanna omvändelsen icke äger rum. Om en och hvar hade en värklig uppfattning om den kamp hvarje själ måste upptaga mot de sataniska värktygen, som söka insnärja, förföra och bedraga, så skulle ett mycket omsorgsfullare arbete utföras för dem, som äro unga i tron.VF 213.2

Om dessa själar öfverlämnas åt sig själfva, så blifva de ofta frestade och kunna icke fatta frestelsens ondska. Låt dem känna, att de hafva rättighet att bedja om råd. Låt dem söka umgänge med sådana personer, som kunna hjälpa dem. Genom umgänge med dem, som älska och frukta Gud, skola de erhålla kraft. Våra samtal med dessa själar borde vara af en andlig, uppmuntrande karaktär. Herren känner alla de strider, som möta hvarje svag, tviflande och kämpande själ, och han vill hjälpa alla, som anropa honom. Då skola de se himmelen öppen och se Guds änglar stiga upp och ned på den ljusomstrålade stege, som de själfva söka att bestiga.VF 214.1

Föräldrarnas värk. Föräldrar, hvars barn önska att blifva döpta, hafva ett viktigt värk att utföra, bestående såväl i själfpröfning som däri, att de meddela sina barn sann upplysning. Dopet är en mycket högtidlig och viktig förordning, och vi böra äga en djupgående uppfattning af dess betydelse. Det betyder ånger öfver synden och ingången i ett nytt lif i Kristus Jesus. Ingen otillbörlig hast bör ske i uppfyllandet af denna förordning. Låt föräldrar och barn tillsamman öfverväga kostnaderna. Då föräldrarna samtycka till sina barns dop, förplikta de sig högtidligt att vara trogna vårdare för sina barn och att rätt leda deras karaktärsutveckling. De förplikta sig att med särskildt intresse vaka öfver dessa lamm i hjorden, så att de ej må bringa vanära öfver den tro de bekänna.VF 215.1

Barnen böra från sin spädaste barndom erhålla religiös undervisning. Denna bör icke meddelas i en fördömande, utan i en vänlig, kärleksfull anda. Mödrarna behöfva ständigt vaka, eljes kommer frestelsen till barnen i en sådan gestalt, att de icke känna igen den. Föräldrarna måste skydda sina barn genom en förståndig och vänlig undervisning. De böra såsom de bästa vänner för dessa oerfarna små hjälpa dem att blifva öfvervinnare, ty för dem betyder det allt att vara segerrika. Föräldrarna böra städse betänka, att deras älskade barn, som försöka att göra rätt, äro de yngre medlemmarna af Herrens familj, och de böra känna det djupaste intresse i att hjälpa dem att taga räta steg på lydnadens väg. Med kärleksfull omsorg böra de dagligen undervisa dem om livad det betyder att vara Guds barn och att i lydnad underordna sin vilja under hans. Lär dem, att lydnad mot Gud innesluter lydnad för föräldrarna. Detta värk måste dagligen och stundligen utföras. I föräldrar, vaken, vaken och bedjen, och gören edra barn till edra deltagare!VF 215.2

Då den lyckligaste tidsperioden i deras lif har kommit, då de af hjärtat älska Jesus och önska att blifva döpta, så handlen försiktigt med dem. Fråga dem, innan de mottaga dopet, om det är deras förnämsta afsikt i lifvet att arbeta för Gud. Säg dem därpå, huru de skola börja. Just den första undervisningen har mycket att betyda. Lär dem på ett enkelt sätt, huru de kunna göra sin första tjänst för Gud. Gör värket så lättfattligt som möjligt för dem. Förklara för dem, hvad det menas med att uppgifva sitt eget jag till Herren, att under kristliga föräldrars råd göra just det, som hans ord befaller.VF 216.1

Sedan I troget utfört edert arbete och ären säkra på, att edra barn hafva förstått omvändelsens och dopets betydelse, så gifven edert samtycke till dopet. Men, detta upprepar jag, bereden först och främst eder själfva att handla såsom trogna herdar och att leda edra barns oerfarna fötter in på lydnadens smala stig. Gud måste värka i föräldrarna, så att de för sina barn kunna vara värkliga förebilder i kärlek, vänlighet, kristlig ödmjukhet och i ett fullkomligt uppgifvande af det egna jaget. När I gifven edert samtycke till edra barns dop och sedan låten dem göra hvad som behagar dem, då I icke kännen någon särskild förpliktelse att leda deras fötter på den rätta vägen, så ären I själfva ansvariga för, om de förlora såväl tron som mod och intresse för sanningen.VF 216.2

Predikantens arbete. Vuxna dopkandidater borde bättre än yngre själfva inse sina plikter; men församlingens predikant har en särskild plikt att uppfylla gent emot dessa personer. Kanske hafva de dåliga vanor eller dylikt, och det är predikantens plikt att hålla särskilda möten med dem. Håll bibelläsningar med dem, tala och bed med dem och visa dem klart de fordringar Herren ställer på dem. Läs för dem, hvad bibeln säger angående omvändelsen. Visa dem, hvad som är omvändelsens frukt, beviset att de älska Gud. Visa dem, att sann omvändelse är en förändring till hjärta, tankar och af-sikter. Dåliga vanor måste bortläggas. Baktalets, afundens och olydnadens synder måste bortskaffas. En strid måste föras mot hvarje ondt karaktärsdrag. Då kan också den troende tillägna sig löftet: »Bedjen, och eder skall varda gifvet» (Matt. 7: 7).VF 217.1