Förnöjsam idog het.

En av de värsta av rikedomens onda följder är före-ställningen, att arbete är förnedrande. Profeten Hesekiel förkunnar: »Se, detta var dig syster Sodoms missgärning: fastän höghet, överflöd och tryggad ro hade blivit henne och hennes döttrar beskärd, understödde hon likväl icke den arme och fattige” (Hes. 16: 49). Här framställas för oss sysslolöshetens förskräckliga följder. Den försvagar sinnet, förnedrar själen och omtöcknar förståndet, i det den gör en förbannelse av det, som var ämnat till välsignelse. Det är den arbetande mannen och kvinnan, som ser någonting stort och gott i livet, och som är villig är att bära dess ansvar under tro och hopp.BU 278.2

Många av Kristi efterföljare måste ännu lära sig den viktiga läxan om förnöjsamhet vid utförandet av livets nödvändiga sysslor. Det behöves mera nåd och en omutligare karaktär för att kunna arbeta för Gud i egenskap av hantverkare, affärsman, advokat eller lantbrukare och tillämpa kristendomens grundsatser i livets vanliga göromål, än att verka som en aktad missionsarbetare på ett öppnat missionsfält. Det kräves stor andlighet för att kunna leva i enlighet med sin religion på arbetsplatsen eller på kontoret och där helga vardagslivets små detaljer och träffa varje uppgörelse i överensstämmelse med Guds ords måttstock. Men detta är vad Herren kräver.BU 278.3

Aposteln Paulus betraktar sysslolösheten såsom synd. Han lärde sig tältmakarens yrke i dess upphöjdhet och ringhet, och under sin verksamhet arbetade han ofta inom detta yrke för att underhålla sig själv och andra. Den tid som Paulus på detta sätt tillbringade, ansåg han icke vara bortkastad. När han arbetade, kom han i beröring med en klass människor, som han inte kunde ha nått på annat sätt. Han visade sina medmänniskor, att färdighet i handaslöjd är en gåva från Gud. Han lärde dem, att Gud bör äras även i det vardagliga arbetet. Hans av arbetet hårdnade händer förminskade ej kraften i hans gripande förkunnelse såsom Kristi tjänare.BU 279.1

Guds avsikt är, att alla skola arbeta. Det stretande lastdjuret motsvarar bättre syftemålet med sin skapelse än en overksam människa. Gud är ständigt verksam. Änglarna äro i verksamhet. De äro utsända av Gud till att vara människors tjänare. De som se fram mot en himmel av overksamhet, skola bliva besvikna, ty i himmelens hushållning gives ingen plats för lättjans tillfredsställande. Men för den trötte och betungade är vila utlovad. Det är den trogne tjänaren, som från sitt arbete skall bliva mottagen i sin Herres glädje. Han skall i glädje lägga av sin vapenrustning och skall glömma stridens gny i den härliga vila, som blivit beredd för dem som vinna seger genom Kristi kors.BU 279.2