Ditt val — ditt öde.

O, att var och en måtte inse, att han själv bestämmer över sitt öde! Din lycka för detta livet och för det kommande, eviga livet ligger i dina händer. Du kan välja sådana umgängesvänner, som genom sitt inflytande förflacka dina tankar, dina ord och din sedliga halt. Du kan giva dina böjelser och lidelser fria tyglar, du kan försmå all auktoritet, använda obildat språk och förnedra dig själv till den lägsta nivå. Ditt inflytande kan bli sådant, att det drager ned andra, och du kan bli en orsak till fördärv för dem, som du kunde ha fört till Kristus. Kanhända du leder andra bort från Kristus, från det rätta, från det heliga och bort från himlen. I domen skola då de förlorade peka på dig och säga: »Om det inte hade varit för hans inflytande, skulle jag ej hava valt denna väg och begabbat religionen. Han hade ljuset, han visste vägen till himlen. Jag var okunnig och gick med förbundna ögon min väg mot fördärvet». Vilket svar kunna vi giva på en sådan anklagelse? Hur viktigt är det ej att var och en betänker, varthän han leder själar. Vi stå på gränsen till den eviga världen, och huru sorgfälligt borde vi ej beräkna värdet av vårt inflytande. Vi skulle ej utesluta evigheten ur våra beräk-ningar, utan ständigt vänja oss vid att fråga: Kommer denna min vandel att behaga Gud? Vilket inflytande kommer mina handlingar att ha på dem, som ej haft så stort ljus och så tydliga vittnesbörd angående vad som är rätt?BU 23.1