ÅTTONDE AVDELNINGEN—.REKREATION OCH FÖRSTRÖELSE
KAPITEL 57—VÄRDET AV FÖRSTRÖELSE
De kristna borde vara de gladaste och lyckligaste människorna på jorden. De kunna leva i den förvissningen, att Gud är deras Fader och deras alltid förblivande vän.BU 199.1
Men många kristna bekännare företräda ej den kristna religionen på ett rätt sätt. De synas dystra och nedslagna. De tala ofta om de stora uppoffringar, de måst göra för att bliva kristna. De uppmuntra dem som icke mottagit Kristus, då de i ord och handling framhålla, att de måste lämna allt, som kan göra livet angenämt och glädjerikt. De insvepa sitt kristna hopp i ett moln av dysterhet. De giva intryck av att Guds bud äro en börda även för den villiga själen, och att allting som kan vara till förnöjelse och som kunde tillfredsställa smaken, måste uppoffras.BU 199.2
Vi tveka ej att säga, att denna klass av kristna bekän-nare ej har den rätta förståelsen för religionen. Gud är kärleken. Den som lever i Gud, lever i kärleken. Var och en som genom personlig erfarenhet fått lära känna vår himmelske Faders kärlek och ömma omsorg, kommer att sprida ljus och glädje, varhelst han befinner sig. Deras närvaro och inflytande kommer att för deras medmänniskor bliva såsom doften av ljuvliga blomster, ty de stå i förbund med Gud och himmelen, och himmelens renhet och stora kärlek kan genom dem nå alla, som. komma under deras inflytande. Därigenom bliva de världens ljus och jordens salt. De äro i sanning en livets lukt till liv och icke en dödens lukt till död.BU 199.3