Kapitel 4—Trons makt

Om jag bara får röra vid hans mantel blir jag frisk.” Matt
9:21. Orden kom från en fattig kvinna - en kvinna som under tolv år hade lidit av en sjukdom som gjort hennes liv
till en plåga. Hon hade använt allt vad hon ägde på läkare och
behandlingar, bara för att få höra att hennes sjukdom var obot-
lig. Men när hon hörde om den store Läkaren fick hon nytt
hopp. Hon tänkte för sig själv:“Om jag bara får komma så
nära honom att jag kan tala med honom, kanske jag blir bo-
tad.”HHM 41.1

Kristus var på väg hem till Jairus, en judisk rabbin och sy- nagogföreståndare, som hade vädjat till honom att komma och bota hans dotter. Jesu känsliga och välvilliga hjärta hade rörts av rabbinens innerliga och förtvivlade bön:“Min dotter ligger för döden. Kom och lägg händerna på henne, så blir hon frisk och får leva.” Mark 5:23. Genast följde han synagog- föreståndaren mot hans hem.HHM 41.2

Det gick sakta framåt, för folkskaran trängde sig på från alla sidor. Under det att Frälsaren banade sig väg genom mängden. kom han nära den plats där den sjuka kvinnan stod. Förgäves hade hon flera gånger försökt att komma nära honom. Nu hade hennes tillfälle kommit. Hon såg ingen möjlighet att få tala med honom. Eftersom det gick så sakta för honom att ta sig fram, ville hon inte hindra honom ytterligare. Men hon hade hört att man kunde bli botad bara genom att röra vid hans kläder. Rädd att gå miste om sitt enda tillfälle att bli botad, trängde hon sig fram, medan hon sade för sig själv:“Om jag bara får röra vid hans mantel blir jag frisk.”HHM 41.3

Kristus visste vad hon tänkte, och banade sig väg mot platsen där hon stod. Han kände till hennes stora nöd, och han hjälpte henne att öva tro.HHM 42.1

När han gick förbi, sträckte hon sig fram och lyckades just röra vid kanten på hans mantel. I samma stund visste hon att hon hade blivit botad. I denna enda beröring koncentrerades hela hennes tro, och i ett ögonblick försvann all hennes smärta och svaghet. Hon kände det som om en elektrisk ström gick genom varje fiber av hennes kropp. En stark förnimmelse kom över henne att hon var fullständigt frisk. ” Hon kände i kroppen att hon var botad från sin plåga.” Mark 5:29.HHM 42.2

Kvinnan ville gärna tacka den store Läkaren, han som hade gjort mer för henne genom en enda beröring än vad alla läkare hade gjort under tolv långa år, men hon vågade inte. Med hjärtat fyllt av tacksamhet försökte hon dra sig undan folkmassan. Plötsligt stannade Jesus, såg sig omkring, och frågade:“Vem var det som rörde vid mig?”HHM 42.3

Petrus såg på honom med förvåning och svarade:“‘Mästare, folkmassan trycker och tränger sig inpå dig.’ Men Jesus sade: ‘Någon rörde vid mig. Jag kände att kraft gick ut från mig.’” Luk 8:45,46. Jesus kunde skilja på den beröring som skedde i tro och den som skedde av en tillfällighet, på grund av trängseln. Någon hade rört vid honom med en innerlig önskan och hade blivit hjälpt.HHM 42.4

Kristus ställde inte denna fråga därför att han inte visste vem det var som hade rört vid honom. Han ville lära folket, lärjungarna och denna kvinna något. Han önskade väcka hopp hos dem som led. Han ville visa att det var genom tro som den helande kraften hade överförts till kvinnan. Denna kvinnas tro måste omnämnas. Gud skulle bli ärad genom hennes tacksamma bekännelse. Kristus ville att hon skulle veta att han uppskattade den handling hon hade utfört i tro. Hon skulle inte få gå därifrån med bara en halv välsignelse. Han ville att hon skulle veta att han kände till hennes lidande, att han älskade henne och uppskattade hennes tro på hans kraft att fullständigt frälsa alla som kommer till honom.HHM 42.5

Kristus såg bort mot kvinnan och lät förstå att han ville veta vem som hade rört vid honom. När hon förstod att det var omöjligt att gömma sig, kom hon darrande fram och kastade sig ner för hans fötter. Full av tacksamhet, med tårar rinnande nerför kinderna, berättade hon inför allt folket om varför hon hade rört vid hans mantel och hur hon hade blivit botad i samma stund. Hon var rädd att hennes handling då hon rörde vid hans mantel hade varit för djärv, men ingen som helst tillrättavisning kom från Kristi läppar. Han hade bara beröm att ge, och det kom från ett hjärta som var fyllt av kärlek och sympati för allt mänskligt lidande. ” Min dotter”, sade han ömt,“din tro har frälst dig. Gå i frid.” Luk 8:48. Hon blev mycket uppmuntrad när hon hörde dessa ord. Nu behövde inte längre oron över att hon hade varit till anstöt dämpa hennes glädje.HHM 43.1

Den nyfikna folkskaran som trängdes omkring Jesus fick inte del av någon livgivande kraft. Men den lidande kvinnan som rörde vid honom i tro blev botad. Likadant är det när det gäller andliga ting. En likgiltig beröring är annorlunda än en beröring som görs i tro. Att bara tro på Kristus som världens Frälsare kan aldrig föra med sig helande till själen. Den tro som frälser är något mer än enbart en bekännelse till sanningen i evangeliet. Sann tro är att ta emot Kristus som en personlig Frälsare. Gud gav sin enfödde Son för att jag, ge- nom att tro på honom,“inte skall gå förlorad utan ha evigt liv”. Joh 3:16. När jag tar emot Kristi inbjudan och kommer till honom skall jag tro att jag får hans frälsande nåd. Det liv jag nu lever skall jag leva ” i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig för mig“. Gal 2:20 (Författarens egen kursivering).HHM 43.2

Många anser att tron är en åsikt. Frälsande tro är en handling i vilken de som tar emot Kristus förenar sig med Gud i ett förbund. En levande tro innebär en ökning av vitalkrafterna, en förtrolig tillit, som gör att vi genom Kristi nåd får kraft att segra.HHM 44.1

Tron är en mäktigare segerherre än döden. Om vi kunde leda de sjuka till att i tro fästa sina ögon på den store Läkaren, skulle vi se underbara resultat. Det skulle ge de sjuka liv till både kropp och själ.HHM 44.2

När vi arbetar för dem som lider på grund av sina dåliga vanor borde vi vända deras blickar mot Jesus, i stället för att framställa den förtvivlan och det fördärv som deras livsstil snabbt håller på att leda dem till. Få dem att fästa sin blick på härligheten i himlen. Detta kommer att göra mer för att frälsa kropp och själ än all skräck för graven, som så ofta framställs för dem som är hjälplösa och till synes utan hopp.HHM 44.3

En romersk officers troHHM 44.4

En officers tjänare låg sjuk i förlamning. Bland romarna var tjänarna slavar som köptes och såldes på torgen. De behandlades ofta hänsynslöst och grymt, men denne officer var djupt fäst vid sin tjänare och önskade innerligt att han skulle bli frisk. Han trodde att Jesus kunde bota honom. Han hade aldrig sett Frälsaren, men det han hade hört om honom inspirerade honom till att tro. Trots den formalism som fanns i judarnas gudstjänst var denne romare övertygad om att deras religion var bättre än hans egen. Han hade redan brutit sig igenom den barriär av nationella fördomar och hat som skilj- de segrarna från det besegrade folket. Han hade visat respekt för tillbedjan av den sanne Guden och varit vänlig mot judarna därför att de tillbad honom. Han hade hört andra berätta om vad Jesus hade sagt och fann i hans undervisning det som kunde tillfredsställa själens behov. Allt det som var andligt i honom tilltalades av Frälsarens ord. Men han ansåg inte att han själv var värdig att komma till Jesus, och bad därför judarnas äldste att framföra hans bön om att Jesus skulle göra hans tjänare frisk.HHM 44.5

De äldste framför ärendet till Jesus och vädjar:“Han är värd att du gör detta för honom. Han älskar vårt folk, och det är han som har byggt synagogan åt oss.” Luk 7:4,5.HHM 45.1

Men på väg till officerens hem får Jesus ett meddelande från honom:“Herre, gör dig inte besvär. Jag är inte värd att du går in under mitt tak.” Vers 6.HHM 45.2

Frälsaren fortsätter trots detta, och officeren kommer personligen emot honom for att avsluta meddelandet med orden:“Därför ansåg jag mig inte heller värd att komma till dig. ” ” Men säg bara ett ord, så blir min tjänare frisk. Också jag är en man som står under andras befäl, och jag har soldater under mig. Säger jag till en: Gå, så går han, och till en annan: Kom, så kommer han, och till min tjänare: Gör det här, så gör han det.” Vers7; Matt 8:8,9.HHM 45.3

“Jag representerar den romerska makten, och mina soldater erkänner min auktoritet som överordnad. På samma sätt representerar du den evige Gudens makt, och allt skapat lyder dina ord. Du kan befalla sjukdomen att försvinna, och den kommer att lyda dig. Säg bara ett ord, så kommer min tjänare att bli frisk.”HHM 45.4

Jesus sade till honom:“‘Gå, som du tror skall det ske dig.’ Och i samma ögonblick blev hans tjänare frisk.” Matt 8:13.HHM 45.5

Judarnas äldste hade berömt officeren inför Kristus därför att han hade gjort gott mot ” vårt folk”. Han är värdig, sade de, eftersom ” det är han som har byggt synagogan åt oss”. Men officeren sade om sig själv:“Jag är inte värdig.” Ändå var han inte rädd att be Jesus om hjälp. Han förlitade sig inte på sin egen godhet utan på Frälsarens nåd. Hans enda argument var hans stora behov av hjälp.HHM 45.6

På samma sätt kan varje människa komma till Kristus. ” Inte därför att vi gjort några rättfärdiga gärningar utan därför att han är barmhärtig” räddade han oss. Tit 3:5 (BK). Känner du att du inte kan hoppas på någon välsignelse från Gud därför att du är en syndare? Kom ihåg att Kristus kom till denna värld för att frälsa syndare. Vi har inget att komma med som kan göra oss värdiga inför Gud. Det enda vi någonsin kan komma med är vår fullständiga hjälplöshet, som gör hans frälsande kraft nödvändig för oss. När vi lägger åt sidan all tillit till oss själva kan vi se upp till Golgata kors och säga:HHM 46.1

“Intet kan jag ge till dig,
till ditt kors jag kastar mig.”HHM 46.2

“Allt förmår den som tror.” Mark 9:23. Det är tron som förenar oss med himlen och ger oss kraft att kämpa mot mörkrets makter. I Kristus har Gud gett oss möjlighet att övervinna varje ont karaktärsdrag och motstå varje frestelse, hur stark den än är. Men många känner att de saknar tro och håller sig därför borta från Kristus. Dessa kan i sin hjälplöshet och ovärdighet kasta sig på den nåd som finns hos deras förbarmande Frälsare. Se inte på dig själv utan se på Kristus. Han som botade de sjuka och drev ut demoner när han gick här bland människor, är fortfarande densamme mäktige Frälsaren. Fatta sedan tag i hans löften som om de var bladen från livets träd:“Den som kommer till mig skall jag inte visa bort.” Joh 6:37 (BK). När du kommer till honom, tro då att han tar emot dig, därför att han har lovat att göra det. Du kan aldrig gå förlorad när du gör det - aldrig.HHM 46.3

“Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.” Rom 5:8 (BK).HHM 47.1

Och ” är Gud för oss, vem kan då vara emot oss? Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom?” Rom 8:31,32.HHM 47.2

“Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.” Rom 8:38,39.HHM 47.3

En spetälsk botasHHM 47.4

Av alla sjukdomar som fanns i Mellanöstern var spetälska den mest fruktade. Det faktum att den var obotlig och smittsam och hade en så hemsk inverkan på den angripne, fyllde den modigaste med skräck. Bland judarna såg man på den som ett straff för synd och den kallades därför ” slaget”, eller ” Guds finger”. Eftersom den var så djuprotad, obotlig och dödlig, betraktades den som en symbol för synd.HHM 47.5

Ceremoniallagen slog fast att den spetälske var oren. Allt vad han rörde vid blev orent. Luften förorenades av hans andedräkt. Han blev utestängd från platser där människor bodde som om han redan var död. Den som misstänktes för att ha sjukdomen måste gå till prästen för att bli undersökt och få saken avgjord. Om han förklarades som spetälsk blev han isolerad från sin familj, utesluten ur Israels församling och dömd till att vistas enbart med dem som drabbats av samma sjukdom. Inte ens kungar och härskare var undantagna från detta. En kung som blivit angripen av denna fruktansvärda sjukdom måste lämna ifrån sig makten och fly från samhället.HHM 47.6

Borta från vänner och anhöriga måste den spetälske bära på den förbannelse som hans sjukdom förde med sig. Han var tvingad att offentliggöra den olycka som hade drabbat honom genom att riva sönder sina kläder och ropa ut en varning, så att alla kunde fly undan för att inte bli smittade av honom. Ropet ” Oren! Oren!” som ljöd med klagande stämma från den ensamme och utstötte, var en varningssignal man lyssnade till med fruktan och avsky.HHM 47.7

I det område där Kristus verkade fanns det många av dessa lidande människor. När nyheten om hans arbete nådde dem, började tron att växa hos en av dem. Om han bara kunde komma till Jesus skulle han kanske bli botad. Men hur skulle han finna Jesus? Dömd som han var till ett liv i isolering, hur skulle han våga komma inför den store Läkaren? Och skulle Kristus bota honom? Skulle han inte göra som fariseerna och även läkarna gjorde: uttala en förbannelse över honom och befalla honom att ge sig iväg från platser där det fanns människor?HHM 48.1

Han tänker på allt han hört om Jesus. Inte en enda som sökt hjälp hos honom hade visats bort. Den stackars mannen bestämmer sig för att söka reda på Frälsaren. Fastän han är utestängd från städerna, kanske han kan träffa honom vid någon avsides bergsväg, eller finna honom när han undervisar utanför städerna. Svårigheterna är stora, men detta är hans enda hopp.HHM 48.2

Den spetälske står långt ifrån, men uppfattar ändå några få ord från Frälsarens läppar. Han ser honom lägga sina händer på de sjuka. Han ser de halta, de blinda, de förlamade och de som ligger döende i olika sjukdomar resa sig upp friska och prisa Gud för sin befrielse. Hans tro stärks. Han drar sig närmare och närmare den lyssnande folkskaran. Han glömmer de förbud han har fått, folkets säkerhet och den fruktan som alla har för honom. Det enda han tänker på är den underbara möjlighet han nu har att bli botad.HHM 48.3

Han är en motbjudande syn. Sjukdomen har satt sina hemska spår och hans sönderfallande kropp är förfärlig att se på. När folket får se honom drar de sig tillbaka. De tränger sig på varandra i rena förskräckelsen för att undgå att komma i kontakt med honom. Några försöker hindra honom från att ta sig fram till Jesus, men utan att lyckas. Han varken ser eller hör dem. Han lägger heller inte märke till deras blickar av avsky. Det enda han ser är Guds Son, det enda han hör är rösten som talar liv till de döende.HHM 48.4

Han kämpar sig fram till Jesus och kastar sig ner för hans fötter medan han ropar:“Herre, om du vill, kan du göra mig ren.” Jesus svarar:“Jag vill. Bli ren!” och lägger sin hand på honom. Matt 8:2,3.HHM 49.1

Omedelbart sker en förändring i den spetälskes kropp. Blodet blir friskt, nerverna känsliga och musklerna fasta. Den onaturligt vita, fjälliga huden som är typisk för spetälska försvinner, och hans hy blir som ett litet barns.HHM 49.2

Om prästerna skulle få veta hur det hade gått till när den spetälske blev botad, skulle de kanske av hat mot Jesus fälla en felaktig dom. Jesus ville att en opartisk bedömning skulle göras och ber därför mannen att inte berätta för någon om sitt helande, utan genast gå till templet med sitt offer innan ryktet om underverket hade hunnit sprida sig.HHM 49.3

Innan prästerna kunde acceptera ett sådant offer, måste de först undersöka den som skulle offra och intyga att han hade blivit fullt frisk igen.HHM 49.4

En sådan undersökning gjordes. Samma präster som hade dömt den spetälske till isolering intygade nu att han hade blivit botad. Mannen fick återvända till sin familj och till samhället. Han kände att hälsan var en mycket dyrbar gåva, och gladde sig över sin mandoms kraft och att han fått tillbaka sin plats i sin familj igen. Trots att Jesus hade bett honom att inte säga något till andra, kunde han inte längre hålla tyst om hur han hade blivit botad. Jublande glad gick han omkring och berättade om Jesus och hans kraft att bota.HHM 49.5

När denne man först kom till Jesus var han ” full av spe- tälska”. Luk 5:12. Sjukdomens dödliga gift hade angripit hela hans kropp. Lärjungarna försökte hindra sin Mästare från att röra honom, eftersom den som rörde vid en spetälsk själv blev oren. Men då Jesus lade sin hand på den spetälske blev han inte oren. Spetälskan försvann. På samma sätt är det med syndens spetälska. Den är djuprotad, dödlig och omöjlig att få bort med mänsklig kraft. ” Hela huvudet är sjukt och hela hjärtat svagt. Från fotbladet upp till huvudet finns inget helt, bara blåmärken, ärr och öppna sår.” Jes 1:5,6. Men när Jesus kom och levde bland människor blev han inte besmittad. Hans närvaro var en helande kraft för syndare. Alla som faller ner vid hans fötter och säger i tro:“Herre, om du vill, kan du göra mig ren”, skall höra svaret:“Jag vill. Bli ren!”HHM 50.1

Vid några tillfällen botade inte Jesus genast de sjuka, men när det gällde spetälska blev den sjukes bön genast besvarad. När vi ber om materiella välsignelser kan det hända att svaret dröjer, eller att Gud ger oss något annat än det vi ber om. Så är det inte när vi ber om befrielse från synd. Det är hans vilja att rena oss från synd, att göra oss till sina barn och sätta oss i stånd till att leva ett heligt liv. Kristus ” offrade sig för våra synder för att rädda oss ur den nuvarande onda tidsåldern, efter vår Guds och Faders vilja”. ” Och detta är den tillit vi har till honom, att om vi ber om något efter hans vilja, så hör han oss. Och när vi vet att han hör oss, vad vi än ber om, så vet vi också att vi redan har det som vi bett honom om.” Gal 1:4; 1 Joh 5:14,15.HHM 50.2

Ni skall finna vilaHHM 50.3

Jesus såg de förtvivlade, de som var nedtyngda av hjärtesor- ger, och de som inte längre såg något hopp och som försökte tysta ner själens längtan med jordisk glädje. Han inbjöd dem alla att komma till honom för att få vila.HHM 50.4

Han talade ömt till dem som strävade och arbetade, och bjöd dem:“Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar.” Matt 11:29.HHM 51.1

Dessa ord talar Kristus till varje människa. Vare sig vi är medvetna om det eller inte, är vi alla trötta och nedtyngda. Vi bär alla på tunga bördor som bara Kristus kan ta bort. Den tyngsta bördan är syndens börda. Om vi lämnades att bära den bördan ensamma skulle den krossa oss. Men han som är utan synd har tagit vår plats. ” All vår skuld lade HERREN på honom.” Jes 53:6.HHM 51.2

Han har burit vår skuldbörda. Han vill ta bort den bördan från våra trötta skuldror. Han vill ge oss vila. Bekymrens och sorgens börda vill han också bära. Han inbjuder oss att kasta våra bördor på honom, för han bär oss i sitt hjärta.HHM 51.3

Vi har en äldre bror vid den eviga tronen. Han ser varje människa som vänder sig till honom som sin Frälsare. Av egen erfarenhet känner han våra svagheter och våra behov, och han vet var styrkan ligger i de frestelser vi möter, därför att han ” blev frestad i allt liksom vi, men utan synd”. Hebr 4:15. Han vakar över dig, du ängsliga Guds barn. Är du frestad? Han skall ge dig seger. Är du svag? Han skall ge dig kraft. Är du villrådig? Han skall ge dig råd. Är du sargad? Han skall hela dig. Herren ” bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn”, och ändå helar han ” dem som har förkrossade hjärtan, deras sår förbinder han”. Ps 147:4,3.HHM 51.4

Vad som än bekymrar dig och gör livet svårt, så kan du lägga fram det inför Herren. Han skall ge dig kraft att hålla ut. Vägen kommer att öppnas för dig, så att du kan reda ut den tilltrasslade härvan och slippa skam och svårigheter. Ju svagare och mer hjälplös du känner dig, desto starkare kommer du att bli i hans kraft. Ju tyngre dina bördor är, ju skönare kommer vilan att kännas när du kastar bördorna på honom som vill bära dem åt dig.HHM 51.5

Omständigheter kan skilja oss från vänner. Det vida havets svallande vågor kan rulla mellan oss och dem. Men inga omständigheter eller avstånd kan skilja oss från Frälsaren. Var vi än är, så finns han vid vår högra sida, för att stödja, bevara, uppehålla och uppmuntra oss. Kristi kärlek till dem som han har återlöst är större än en mors kärlek till sitt barn. Det är vår förmån att vila i hans kärlek och säga:“Jag litar på honom därför att han har dött för mig.”HHM 52.1

Mänsklig kärlek kan förändras, men Kristi kärlek förändras aldrig. När vi ropar till honom om hjälp sträcker han ut sin hand för att frälsa.HHM 52.2

“Om än bergen viker bort och höjderna vacklar, så skall
min nåd inte vika från dig och mitt fridsförbund inte
vackla, säger HERREN, dinförbarmare.” Jes 54:10.HHM 52.3