Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents

Adventbudskapet

 - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    De 2,300 dygnens avslutning.

    Jag såg en tron, och på denna satt Fadern och Sonen. Jag betraktade Jesu ansikte och beundrade hans skönhet. Faderns skepnad kunde jag ej se, ty en härlig ljussky dolde honom. Jag frågade Jesus, om hans Fader hade en skepnad liknande hans. Han svarade, att han hade det, men att jag ej kunde se det, “ty”, sade han, “om du en gång finge se hans härliga ansikte, skulle du upphöra att vara till”. Framför tronen såg jag adventfolket - församlingen och världen. Jag såg två skaror, den ena nedböjd framför tronen, djupt intresserad, under det den andra stod ointresserad och likgiltig. De som böjde sig framför tronen, uppsände sina böner och sågo på Jesus; han såg därpå upp till sin Fader och tycktes göra förbön hos honom. Ett ljus utgick från Fadern till Sonen och från Sonen till den bedjande skaran. Därpå såg jag ett övermåttan klart ljus utgå från Fadern till Sonen, och från Sonen gick det ut över folket framför tronen. Det var endast få, som ville mottaga detta stora ljus. Många trädde utanför det och satte sig ögonblickligen upp mot det; andra voro likgiltiga och brydde sig ej om ljuset, och det lämnade dem. Några mottogo det och gingo bort och böjde sig ned tillsammans med den lilla bedjande skaran. Hela denna skara mottog ljuset och gladde sig över det, och deras ansikten strålade av dess härlighet.ADB 70.1

    Jag såg Fadern resa sig från tronen* och i en eldvagn fara in i det allraheligaste innanför förlåten, där han satte sig ned. Därpå reste Jesus sig från tronen, och de flesta av dem, som voro nedböjda, reste sig upp på samma gång som han. Jag såg ej en enda ljusstråle utgå från Jesus till den likgiltiga skaran, efter att han rest sig upp, och de blevo lämnade i fullständigt mörker. De som reste sig upp tillsammans med Jesus, höll o ögonen fästa på honom, i det han lämnade tronen och förde dem ut ett litet stycke. Han lyfte upp sin högra arm, och vi hörde hans älskade stämma, i det han sade: “Vänta här; jag går till min Fader för att mottaga riket, bevaren edra kläder fläckfria, och om en liten tid skall jag komma tillbaka från bröllopet och taga eder till mig.” En moln vagn med hjul som flammande eld och omgiven av änglar kom nu till den plats, där Jesus var. Han steg in i vagnen och fördes in i det allraheligaste, där Fadern satt. Där såg jag Jesus som en stor överstepräst stående framför Fadern. I kanten av hans klädnad var en bjällra och ett granatäpple, en bjällra och ett granatäpple. De som reste sig upp tillsammans med Jesus, läto sin tro stiga till honom i det allraheligaste och båda: “Vår Fader, giv oss din Ande!” Jesus andades nu den helige Ande på dem. I denna Ande var ljus, kraft och mycken kärlek, glädje och frid.ADB 71.1

    Jag vände mig om för att betrakta den skara, som ännu låg nedböjd inför tronen; de visste icke, att Jesus hade lämnat dem. Satan tycktes vara vid tronen, sökande utföra Guds verk. Jag såg dem blicka mot tronen och bedja: “Fader, giv oss din Ande.” Satan andades då ett oheligt inflytande på dem; i detta var ljus och mycken kraft, men ingen ljuv kärlek, glädje och frid. Satans avsikt var att hålla dem kvar i bedrägeriet och att draga bort Guds barn och förföra dem.ADB 72.1

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents