Herren sade till sin ängel som hitintills hade betjänat dig: “Jag har prövat henne i fattigdom och lidande och hon har inte skilt sig från mig och inte heller gjort uppror mot mig. Nu vill jag pröva henne med framgång. Jag vill uppenbara för henne en sida i det mänskliga hjärtat som hon inte är bekant med. Jag skall visa henne att pengar är den farligaste fiende hon någonsin mött. Jag skall uppenbara för henne rikedomens bedrägeri, att den är en snara även för dem som känner sig trygga eller frälsta från själviskhet och skyddade från självupphöjelse, överflöd, stolthet och att älska människors smicker.” VFF1 266.1
Därefter visades för mig hur en väg öppnades för dig att förbättra dina levnadsförhållanden så att du så småningom fick medel, vilka du tidigare hade tänkt att använda på ett klokt sätt och till Guds ära. Hur ängsligt vakade inte din betjänande ängel ‘över dig för att se hur du skulle bestå detta nya prov. Under det att medel började komma i dina händer, såg jag dig gradvis och nästan omärkligt skilja dig från Gud. De tillgångar som hade anförtrotts dig använde du för din egen bekvämlighet, för att omge dig med detta livets goda. Jag såg änglarna se på dig med längtansfylld sorg och med sina ansikten till hälften bortvända och med avsky lämna dig. Ändå uppfattade du inte deras närvaro, och på den väg du följde tog du inte hänsyn till din änglavakt. . . VFF1 266.2
Då du fick framgång genomförde du inte de beslut som du hade fattat i motgångens tid. Rikedomens bedräglighet kom dig att avstå från dina avsikter. Dina omsorger blev allt fler. Ditt inflytande vidgades också. När de behövande befriades från sitt lidande så ärade de dig och du kom att älska berömmet. Du bosatte dig i en populär stad och menade att det var nödvändigt för att du skulle få framgång i dina affärer, för att bevara ditt inflytande, och för att din omgivning skulle stå i klass med din ekonomiska ställning. Men du gick för långt. Du lät dig ledas alltför mycket av andras omdöme och åsikter. Du förslösade dina pengar alldeles onödigt, endast för att tillfredsställa ögonens begärelse och din egen stolthet. Du glömde bort att du förvaltade Herrens pengar. Du tänkte inte på att din ängel antecknade dina handlingar och att du en dag skulle rodna, när dessa ställdes fram för dig igen. Ängeln sade, när han pekade på dig: “Du förhärligade dig själv, men inte Gud.” Du var även stolt över att det stod i din makt att köpa sådana ting... VFF1 267.1