Kapitel 8—Behove'c av gudhängivna lärare.

De som sysselsätta sig med sabbatsskolarbetet, böra vara sådana, som helt överlämnat sig åt Gud. De böra vara män och kvinnor, som ha stark tro och varma hjärtan, som äro brinnande i anden och intressera sig för allt, som hör Kristi sak till. De böra avskilja sig för arbetet med ett oegennyttigt strävande och utan hänsyn till, vilka offer det må kräva av dem; de böra lägga sig på altaret och bedja med starka rop och med tårar om omvändelse för de unga människor, som anförtrotts dem. All egennyttig äregirighet måste korsfästas hos dem som arbeta för Herren inom sabbatsskolan, och de måste vara “fria från genstridighet och begär efter fåfänglig ära. Fast hellre må var och en i ödmjukhet akta den andre förmer än sig själv” (Fil. 2:3). Deras huvudsakligaste strävan, som arbeta inom sabbatsskolan, bör vara att lära de unga att utföra sin plikt i enfald och i fruktan för Gud.VS 48.1

Den största bristen inom sabbatsskolan är icke bristen på maskineri utan bristen på kunskap om andliga ting. Hur väl tarva ej arbetarna ett Andens dop för att kunna bli sanna missionsarbetare inför Gud! De böra lära sig spänna sina krafter till det yttersta för att kunna få större kännedom om bibelns sanningar. Lärarna i sabbatsskolan böra dagligen bedja om himmelskt ljus, så att de må kunna upplåta ordets skatter för de ungas sinnen. Varför icke ödmjuka eder inför Herren och låta de intryck, som den helige Ande gör, komma till synes i eder karaktär och i edert arbete? Alltför mycken självbelåtenhet finnes bland dem, som sysselsätta sig med sabbatsskolarbetet, för mycket maskineri, för mycken vanemässighet; och allt detta bidrager till att föra själen bort ifrån honom, som är det levande vattnets källa... — (S. S. W., september 1892.)VS 48.2