Kapitel 2—Sabbatsskolans inflytande.

Sabbatsskolan bör vara ett av de bästa medlen och den mest betydande faktorn i arbetet att föra själar till Kristus. De som arbeta inom sabbatsskolan, behöva i fullaste mått ha den helige Ande. De kunna icke vara Kristi medarbetare, med mindre de ha honom boende i sina hjärtan genom tron... Barnen böra röna ett mera avgjort religiöst inflytande. De ledande inom sabbatsskolan och lärarna böra söka ernå full harmoni inom sitt arbete. Lärarna, föräldrarna och barnen böra samarbeta. Varje arbetare måste söka vinna vishet och takt, så att han kan fullfölja de strävanden, som Gud kräver av honom. Vi måste alltid vara taktfulla och skarpsynta och snara att se tillfällen till att göra gott och att gripa dessa tillfällen och utnyttja dem på bästa sätt. Lärarna i de olika klasserna böra ha hjärterum för varje enskilt barn och ha omsorg om vart och ett av dem.VS 11.1

Sabbatsskolarbetet, som är ett arbete för tid och evighet, kan omöjligen utföras, om ej läraren har ett innerligt umgänge med Gud. Jesus har sagt: “Rannsaken skrifterna, ty i dem menen I ju eder hava evigt liv; och det är dessa som vittna om mig” (Joh. 5:39, eng. övers.). Man må aldrig tåla ett blott ytligt studium av sanningen. Gör varje sanningspunkt klar för barnen. Överfyll ej deras sinne med en massa på en gång. Guds dyrbara ord skall vara en lykta på deras stig och ett ljus för deras fotter. Framhåll för dem att det är just deras förmån att få vandra i ljuset. Fridens, renhetens och helighetens väg har banats för att Herrens förlösta skola vandra på den. Kristus har gått före dem på denna stig; han är den sanne herden, och genom att följa honom kunna de undgå alla avvägar och farliga fallgropar.VS 11.2

Guds ord må lära dem, att alla, som skola ingå i himmelen, måste hava en fullkomlig karaktär; ty endast därigenom kunna de möta sin Herre i frid. Många barn och unga människor visa genom sitt ansiktsuttryck sin karaktär. De bära sin levnadshistoria med sig i sina anletsdrag. En sann Guds arbetare bör delgiva barnen en god, ren och kristlig karaktär, vilken sedan kommer att visa sig i deras ansiktsdrag, ty dens ansikte, som har Kristus boende i hjärtat, skall uttrycka förfining, renhet, frid och kärlek. I andras ansikten kan man få se en helt annan karaktär uttryckt: egoism, list, bedrägeri och avund ha där lämnat spår efter sig. Hur svårt är det ej för sanningen att prägla hjärtat och ansiktsuttrycket hos sådana människor! ...VS 12.1