Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents

Såningsmannen

 - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Tillämpning på Kristi samtida

    När Kristus berättade den här liknelsen om den rike mannen och Lasaros, fanns det många bland hans samtida som befann sig i samma ömkliga tillstånd som den rike mannen genom att de använde Guds goda till självförhärligande. De förberedde sig själva för följande ord: “Du är vägd på en våg och befunnen för lätt.” Dan 5:27. Den rike mannen hade det materiellt och andligt välsignat, men vägrade att samarbeta med Gud då det gällde användandet av välsignelserna. Likadant var det med hans samtida. Herren hade satt dem till förvaltare av heliga sanningar. Han hade utnämnt dem till att förvalta hans nåd. Han hade gett dem alla andliga och materiella fördelar, och han kallade dem till att föra välsignelserna vidare. Han hade givit dem särskilda instruktioner om hur de skulle behandla sina bröder som avfallit, främlingen inom deras portar och de fattiga bland dem. Det var inte meningen att de skulle dra fördel av det som de fått för egen vinning utan komma ihåg de behövande och dela med sig till dem. Och Gud lovade att välsigna dem i överensstämmelse med deras kärleksgärningar och hur mycket nåd de visade. Men liksom den rike mannen sträckte de inte ut någon hjälpande hand för att lätta på det materiella och andliga behovet hos den lidande mänskligheten. De var fyllda av stolthet och ansåg sig vara Guds utvalda folk. Ändå tjänade och dyrkade de inte Gud. De förtröstade sig på det faktum att de var Abrahams barn. “Vi härstammar från Abraham,” sade de stolt. Joh 8:33. Men när problemen dök upp visade det sig att de hade skilt sig från Gud och satt sin tillit till Abraham som om denne var Gud.SM 212.3

    Kristus längtade efter att få lysa upp sina samtidas förmörkade sinnen. Han sade till dem: “Är ni Abrahams barn, borde ni göra Abrahams gärningar. Men nu vill ni döda mig — den som har sagt er sanningen, som jag har hört av Gud. Så gjorde inte Abraham.” Joh 8:39, 40.SM 213.1

    Kristus tillstod inte att han hade något släktskap med dem. Han undervisade om att det andliga ursprunget är viktigare än jordiskt ursprung. Hans samtida påstod sig härstamma från Abraham, men de misslyckades med att utföra Abrahams gärningar, vilket bevisade att de inte var hans sanna barn. Det är bara de som står i andlig harmoni med Abraham och följer Guds röst som räknas som äkta avkomlingar. Trots att tiggaren tillhörde en klass som man menade vara underlägsen, såg Kristus honom som en som Abraham skulle ta emot i en mycket nära vänskap.SM 213.2

    Men den rike mannen, som var omgiven av all lyx man kan tänka sig, var så okunnig att han placerade Abraham där Gud skulle vara. Hans situation hade varit en helt annan om han hade uppskattat sina fördelar och tillåtit Guds Ande att forma hans sinne och hjärta. Likadant var det med de människor han representerade. Deras framtid hade varit helt annorlunda om de hade svarat på Guds kallelse, och de skulle ha uppvisat en sann andlig särart. Kristi samtida hade förmågor som Gud skulle ha utvidgat tillräckligt för att välsigna och upplysa hela världen. Men så långt hade de avlägsnat sig från Guds plan att hela deras liv var förvrängt. Som Guds tjänare misslyckades de med att använda sina gåvor i överensstämmelse med sanning och rättfärdighet. De hade inte räknat med evigheten, och deras otrohet ledde till att de förföll.SM 214.1

    Kristus visste att de skulle komma ihåg hans varning då Jerusalem förstördes. Och så blev det. När katastrofen drabbade Jerusalem och folket svalt och led på alla sätt, påminde man sig det Kristus sagt och förstod liknelsen. Människorna var själva orsak till sitt lidande genom att inte bry sig om att låta sitt gudagivna ljus skina över världen.SM 214.2

    Slutet av den rike mannens historia porträtterar de avslutande scenerna av vår jords historia. Den rike mannen gjorde anspråk på att vara Abrahams son, men han var avskuren från Abraham genom en djup klyfta — en felaktigt utvecklad karaktär. Abraham tjänade Gud genom att följa hans Ord och vara lydig. Men den rike mannen funderade inte på Gud eller på behoven hos den lidande mänskligheten. Klyftan som fanns mellan honom och Abraham var olydnadens klyfta. I dag finns det många som går samma väg. De är inte omvända trots att de är församlingsmedlemmar. De medverkar i församlingsarbetet, de till och med sjunger psalmen: “Såsom hjorten trängtar till vattenbäckar, så längtar min själ efter dig, o Gud,” Ps 42:1, men vittnar bara falskt. I Guds ögon är de inte mer rättfärdiga än den värsta syndare. Den som längtar efter spänningen i världsliga nöjen, och som vill vara den som alla ser upp till, kan inte tjäna Gud. Precis som den rike mannen i liknelsen har ingen sådan person lust att kämpa mot köttets begär. Han längtar att ge efter för lidelser och föredrar en syndig atmosfär. Plötsligt rycker döden bort honom, och syndaren går i graven med den karaktär som formats i samarbete med sataniska krafter under hans livstid. I graven har han inga möjligheter att välja någonting, varken gott eller ont, för då människan dör är också hennes tankar borra. Ps 146:4; Ords 9:5, 6.SM 215.1

    När Guds röst väcker upp de döda stiger de upp ur graven med samma lidelser och passioner, samma sympatier och antipatier, som de närde då de levde. Gud utför inga mirakel för att omskapa den människa som inte vill bli omskapad, trots att hon har alla möjligheter till att bli det. Hon fann inget välbehag i Gud och såg inte någon glädje i att tjäna honom under sin livstid. Hennes karaktär harmonierar inte med Gud och skulle inte vara lycklig i den himmelska familjen.SM 215.2

    I vår värld i dag finns det en grupp människor som är självrättfärdiga. De är inga frossare eller drinkare. De är heller inte trolösa, men de vill leva för sig själva, inte för Gud. De tänker inte på honom, och därför jämställs de med otroende. Om det vore möjligt för dem att komma in i Guds stad skulle de inte ha någon rätt till livets träd, för när de stod inför Guds bud med alla de krav som ställdes sade de nej. Har de inte tjänat Gud här kommer de inte att göra det senare heller. De skulle inte kunna leva i hans närhet, och de skulle uppleva att vilken annan plats som helst vore bättre än himlen.SM 216.1

    Att ta lärdom av Kristus betyder att ta emot hans nåd, som är hans karaktär. Men de som inte uppskattar eller drar nytta av de fantastiska möjligheter och den heliga inverkan de haft möjlighet till på jorden, passar inte till att ta del av himlens rena hängivenhet. Deras karaktärer har inte formats efter gudomligt mönster. Genom sin nonchalans har de orsakat en avgrund som ingenting kan överbrygga. Mellan dem och de rättfärdiga finns en stor klyfta.SM 216.2

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents