Kapitel 2—Såningsmannen gick ut för att så

Såningsmannen och säden

Kristus använde liknelsen om såningsmannen för att förklara det som sker i himlen och det arbete den store Husfadern gör för sitt folk. På samma sätt som såningsmannen kom han för att sprida den himmelska sanningens säd. Och hans undervisning genom liknelser var den säd som de flesta av de dyrbara sanningarna om hans nåd såddes med. Eftersom liknelsen om såningsmannen är så enkel har den inte värderats som den borde. Från den säd som hamnar i jorden vill Kristus leda våra sinnen till den evangeliska säden, den sådd som får till resultat att människan vänder tillbaka till Gud. Han som gav liknelsen om det lilla sädeskornet är himlens Högste, och samma lagar som styr den jordiska sådden styr också sanningens utsäde.SM 15.1

Folk hade samlats vid Galileiska sjön för att se och lyssna till Jesus. Der var en ivrig och förväntansfull folkskara. De sjuka var där och låg på sina mattor. De väntade på att få lägga fram sina problem för honom. Det var Kristi gudagivna rätt att bota lidandet hos de syndfulla. Nu botade han sjukdomar och spred hälsa och frid omkring sig.SM 15.2

När folkskaran fortsatte att växa, tryckte sig folket så nära honom att det inte fanns plats att ta emot det. Han sade då några ord till männen som satt i sina fiskebåtar, steg ner i en båt som skulle ta honom över sjön och sade till sina lärjungar att knuffa ut båten litet från land. Därifrån talade han till folket på stranden.SM 16.1

Vid sjön låg Gennesarets vackra slätter och bortom reste sig bergen. På sluttningarna och slätterna var både såningsmän och skördemän upptagna med sitt arbete, den ene med att så och den andre med att skörda det som såtts tidigare. När han såg på dem, sade Kristus:SM 16.2

“En man gick ut för att så. När han sådde, föll en del på vägkanten, och fåglarna kom och åt upp det. En del föll på de steniga ställena, där det inte fanns mycket jord, och det kom fort upp, eftersom myllan var tunn. Men när solen steg, sveddes det och vissnade bort, eftersom det var utan rot. En del föll bland tistlarna, och tistlarna växte upp och kvävde det. Men en del föll i den goda jorden och gav skörd, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt.” Matt 13:3-8.SM 16.3

På den tiden förstod inte folket Kristi uppgift, eftersom han inte kom på det sätt man hade förväntat sig. Herren Jesus var grunden till judarnas gudstillbedjan. Deras imponerande ceremonier hade getts av Gud. Tanken var att de skulle undervisa folket så att människorna, när tiden var inne, skulle förstå vem ceremonierna pekade mot. Men Jesu samtida hade överdrivit formerna och ceremonierna så att de förlorat det som de pekade mot ur sikte. Traditioner, mänskliga regler och stadgar dolde den undervisning Kristus tänkt förmedla. Dessa regler och traditioner hindrade dem från att förstå och utöva sann religion. Och när verkligheten kom, i personen Kristus, kunde de inte upptäcka uppfyllelsen av sina symboler i honom. De förkastade uppfyllelsen och klängde sig fast vid sina bilder och ceremonier. Guds son hade kommit, men de fortsatte att be om tecken. På uppmaningen: “Omvänd er; himmelriket är nära,” svarade de med att kräva mirakel. Matt 3:2. Evangeliet om Kristus var en klippa till fall för dem, eftersom de krävde tecken i stället för en Frälsare. De förväntade sig att Messias skulle bevisa sin rätt att göra anspråk, genom att på ett mäktigt sätt visa sin makt och upprätta sitt välde på världsrikenas ruiner. På dessa förväntningar svarade Jesus med liknelsen om såningsmannen. Det var inte genom vapenmakt eller våld som Guds rike skulle segra, utan genom att inpränta en ny grundsanning i människornas hjärtan.SM 16.4

“Den som sår den goda säden är Människosonen.” Matt 13:37. Kristus kom inte som en kung, utan som en såningsman, inte för att störta riken, utan för att strö ut säden, inte för att leda sina efterföljare till jordiska framgångar eller nationell storhet, utan till en skörd som skulle utföras genom tålmodigt arbete, genom motgångar och besvikelser.SM 17.1

Fariseerna förstod vad Kristus menade med sin liknelse, men det var en ovälkommen undervisning. De låtsades att de inte förstod den. Folket hade svårt att förstå vad den nye läraren menade. Det han sade hade på ett underligt sätt påverkat deras hjärtan och gått emot deras ärelystnad. Lärjungarna hade inte förstått liknelsen, men den hade väckt deras intresse. De kom till Jesus enskilt för att få en förklaring.SM 17.2

Det var just denna längtan som Jesus ville väcka, så att han kunde ge dem klarare anvisningar. Han förklarade liknelsen för dem, på samma sätt som han vill klargöra sina ord för alla dem som innerligt söker honom. De som studerar Guds Ord med ett hjärta som är öppet för den helige Andes påverkan, kommer inte att bli kvar i mörkret utan förstå det Ordet säger. “Om någon vill göra hans vilja, skall han förstå om min lära är från Gud eller om jag talar av mig själv.” Joh 7:17. Var och en som vänder sig till Kristus för att få en klarare kunskap om sanningen kommer att få det. Han vill uppenbara himmelrikets mysterier, och det hjärta som längtar efter att få känna sanningen kommer att förstå dem. Ett himmelskt ljus kommer att lysa upp medvetandet, och som en klart lysande lampa på en mörk stig kommer ljuset att uppenbaras för andra.SM 17.3

“En man gick ut för att så.” Förhållandena i öster var så osäkra, och risken för våld så stor, att folket huvudsakligen bodde i muromgärdade städer. Dagligen gick de män som var familjeförsörjare ut utanför murarna för att arbeta. Kristus, den himmelske såningsmannen, gick ut för att så. Han lämnade sin säkra och fredliga tillvaro, härligheten han hade hos sin Fader innan världen blev till. Han lämnade sin plats på universums tron. Han gick ut som en lidande, frestad människa, med tårar gick han ensam ut för att rädda en förlorad värld med sitt blod som var livets säd.SM 18.1

Hans tjänare måste gå ut och så på samma sätt. När Abraham blev kallad att så sanningen, blev han tillsagd: “Gå ut ur ditt land och från din släkt och från din faders hus, bort till det land som jag skall visa dig”. 1 Mos 12:1. “Han drog bort utan att veta vart han skulle komma.” Heb 11:8. När aposteln Paulusbad i templet i Jerusalem, sade Gud till honom: “Gå, jag skall sända dig till hedningarna långt borta.” Apg 22:21. De som vill förena sig med Kristus måste alltså lämna allt för att kunna följa honom. Gamla överenskommelser måste brytas, planer man lagt måste överges och världsliga förväntningar ges upp. Säden måste sås med arbete och tårar, i ensamhet och genom offer.SM 18.2

“Vad mannen sår är Ordet.” Kristus kom för att sprida Ordet med sanningen. Ända sedan människan föll har Satan sått den falska säden. Det var genom lögnen han först fick kontroll över människan, och han fortsätter att försöka störta Guds rike på jorden och få makt över människan. En såningsman, Kristus, kom från en högre värld för att så sanningens säd. Bara han som stått inför Guds rådsförsamling, han som bott i det innersta av den himmelska helgedomen, kunde ge människan sanningens rena principer. Ända sedan människans fall har Kristus varit den som uppenbarat sanningen för världen. Genom honom meddelades den oförstörbara säden, “Guds levande och bestående ord,” till människan. 1 Pet 1:23. Redan i Eden, i det första löftet, sådde Kristus evangeliets säd till den fallna mänskligheten.SM 19.1

Men det är på det arbete han personligen utförde bland människorna och det uppdrag han grundlade, som liknelsen är tillämpbar. Det är Guds Ord som är säden. I varje sädeskorn finns en inneboende lag hur det ska gro. Plantans liv finns innesluten i det. Så det finns alltså liv i Guds Ord. Kristus säger: “De ord jag har talat till er är ande och liv.” Joh 6:63. “Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv.” Joh 5:24. I varje bud och löfte i Guds Ord finns kraften, själva livet från Gud, som fullbordar budet och förverkligar löftet. Den som genom tro tar emot Ordet tar emot Guds liv och karaktär.SM 19.2

Varje sädeskorn ger frukt efter sin art. Om säden rar rätt förhållanden vid sådden utvecklar den sitt eget liv i plantan. Låt själen genom tro ta emot det oförstörbara Ordets säd, och det kommer att ge en karaktär och ett liv som liknar det Gud har.SM 19.3

Israels lärare sådde inte Guds Ord. Jesus sätt att undervisa om sanningen stod i bjärt kontrast till hur den tidens rabbiner undervisade. De höll sig till traditioner, mänskliga teorier och spekulationer. Ofta var det så att man lade större vikt vid det människan undervisat och skrivit om Ordet än vid själva Ordet. I deras undervisning fanns ingen kraft som stimulerade själen. Ämnet för Kristi undervisning var Guds Ord. De som frågade svarade han med ett enkelt: “Det står skrivet.” “Vad säger Skrifterna?” “Hur läser du?” Han sådde Ordets säd vid varje tillfälle intresse väckts, hos vän eller fiende. Han som är Vägen, Sanningen och Livet, som själv är det levande Ordet, pekar på Bibelns böcker och säger: “Just dessa vittnar om mig.” “Och med början hos Mose och alla profeterna förklarade han för dem vad som står om honom överallt i skrifterna.” Joh 5:39; Luk 24:27.SM 19.4

Samma arbete måste Kristi tjänare utföra. I dag, precis som förr, sätts de väsentliga sanningarna i Guds Ord åt sidan för mänskliga teorier och spekulationer. Många erkända pastorer som ska sprida evangelium accepterar inte Bibeln som ord inspirerade av Gud. En intelligent person avvisar en sak, en annan ifrågasätter en annan del. De anser sitt eget omdöme överlägset Ordets. Bibeln, som de faktiskt undervisar ur, vilar på deras egen auktoritet. Det gudomliga och oförfalskade har fördärvats. Otrons säd sprids på så sätt vida omkring, och människorna blir förvirrade och vet inte vad de ska tro. Det finns många olika trosuppfattningar som vi inte ska ägna oss åt. På Kristi tid tvingade rabbinerna fram en mystisk tolkning av många delar av Bibeln. Eftersom den klara undervisningen i Guds Ord fördömde deras religionsutövning, försökte de förhindra dess kraft. Samma sak händer i dag. Man gör Guds Ord till något mystiskt och dunkelt för att ursäkta sina lagöverträdelser. Detta fördömde Kristus. Hans undervisning gick ut på att alla skulle förstå Guds Ord. Han pekade på Bibeln som en obestridlig auktoritet, och vi borde göra samma sak. Bibeln ska framställas som den oändlige Gudens Ord, som slutet på alla konflikter och grunden för all tro.SM 20.1

Bibeln har blivit bestulen på sin kraft, och resultatet av det upptäcker man i att det andliga livet har fått en obetydlig roll. Den tydlighet som väcker samvetet och livar upp själen saknas i många av dagens predikningar. De som lyssnar kan inte säga: “Brann inte våra hjärtan när han talade till oss på vägen och utlade skrifterna för oss?” Luk 24:32. Det är många som ropar efter den levande Guden och längtar efter gudomlig närvaro. Filosofiska teorier eller litterära skrifter, hur lysande de än är, kan inte tillfredsställa hjärtats behov. Människans påståenden och uppfinningar har inget värde. Låt Guds Ord tala till folket. Låt dem som bara har hört traditioner, mänskliga teorier och lärosatser få höra rösten av honom vars Ord kan förnya själen till ett evigt liv.SM 21.1

Det Kristus helst talade om var Guds faderliga ömhet och gränslösa nåd. Han uppehöll sig ofta vid Guds karaktärs helighet och hans lag. Han framställde sig själv som vägen, sanningen och livet för folket. Det här är ämnena för Kristi tjänare. Lägg fram sanningen som den är i Jesus. Klargör vilka anspråk lagen och evangeliet ställer. Berätta om Kristi självförnekelse och uppoffrande liv, om hans förödmjukelse och död, om hans uppståndelse och himmelsfärd, om hans förbön för dem som står inför Guds domstol, om hans löfte: “Så skall jag komma tillbaka och hämta er till mig.” Joh 14:3.SM 21.2

Följ Kristi exempel i stället för att diskutera felaktiga teorier eller söka strid med dem som står emot evangelium. Låt friska sanningar från Guds skattkista stråla in i livet. “Predika ordet.” “Så vid alla vatten.” “Träd upp i tid och otid.” “Den som har mottagit mitt ord, han må tala mitt ord i sanning. Vad har halmen att skaffa med säden? säger Herren.” “Allt Guds tal är luttrat... Lägg inte något till hans ord, för att han inte må ertappa dig med lögn.” 2 Tim 4:2; Jes 32:20; Jer 23:28; Ords 30:5, 6.SM 21.3

“Vad mannen sår är ordet.” Här är den princip som skulle ligga till grund för allt undervisningsarbete. “Utsädet är Guds ord.” Men i alldeles för många av dagens skolor bryr man sig inte om Guds Ord. Andra ämnen tar sinnena i besittning. Ickekristna författare får stor plats i undervisningssystemet. Man har blandat in tvivel i skolböckernas ämnen. Vetenskaplig forskning blir vilseledande, eftersom forskarnas upptäckter misstolkas och förvanskas. Guds Ord jämförs med tvivelaktiga vetenskapliga lärdomar och framställs som osäkert och opålitligt. Man har alltså sått tvivlets säd i de unga sinnena, och när frestelserna kommer dyker tvivlet upp. När man tappat tron på Guds Ord har själen ingen vägvisare, inget skydd. De unga dras in på en väg som leder bort från Gud och det eviga livet.SM 22.1

Orsaken till detta visar sig till stor del i den orättvisa vi ser i världen i dag. När Guds Ord ställs åt sidan kommer man att motsätta sig den kraft som håller tillbaka onda begär. Människan sår i sitt kött och får skörda fördärv.SM 22.2

Här är också den stora orsaken till mental svaghet och ineffektivitet. Vänder man sig bort från Guds Ord för att livnära sig på det som oinspirerade människor skrivit, kommer intellektet att bli förkrympt och simpelt. Det kommer inte i närheten av de djupa, vida grundsatserna om den eviga sanningen. Förståndet anpassar sig efter det som det känner till, och hängivenheten till det världsliga gör att det försvagas och så småningom blir oförmöget till utveckling.SM 22.3

Allt detta är bedräglig undervisning. Varje lärares uppgift är att fästa de ungas medvetande på de stora sanningarna i det inspirerade Ordet. Detta är den undervisning som är väsentlig för både detta och det kommande livet.SM 22.4

Men tro inte att detta förhindrar studiet av vetenskaper eller ger en sämre undervisning. Kunskapen om Gud är lika hög som himlen och lika vidsträckt som universum. Det finns ingenting som är så förädlande och uppfriskande som studiet av ämnen som har med vårt eviga liv att göra.SM 23.1

Försök att få de unga att förstå dessa gudagivna sanningar, så kommer detta arbete att få deras förstånd att växa. Sanningarna kommer att leda var och en som studerar och är Ordets görare till ett större kunskapsområde och garanterar en riklig kunskap om det som är oförgängligt.SM 23.2

Den utbildning som garanteras genom studiet av Bibeln ger kunskap om frälsningsplanen. En sådan utbildning kommer att återställa Guds avbild i själen. Den kommer att stärka sinnets motståndskraft mot frestelser och göra eleven till Kristi medarbetare i hans nåderika arbete för världen. Den gör honom till medlem av den himmelska familjen och förbereder honom att dela arvet med änglarna.SM 23.3

Den som undervisar om heliga sanningar kan bara vidarebefordra det han känner till genom egen erfarenhet. “Såningsmannen sådde sin säd.” Kristus undervisade om sanningen eftersom han var Sanningen. Kristi egna tankar, karaktär och livserfarenhet blev levande i hans undervisning. Så är det också med hans tjänare — de som vill undervisa om Ordet måste göra det till sitt eget genom personlig erfarenhet. De måste förstå vad det innebär att få sin visdom, rättfärdighet, helgelse och återlösning genom Kristus. När de lägger fram Ordet för andra får de inte framställa det som något troligt eller kanske sant. De ska förkunna som aposteln Petrus: “Det var inte några skickligt hopdiktade sagor som jag byggde på när jag för er förkunnade vår Herre Jesu Kristi makt och hans ankomst, utan jag hade med egna ögon sett honom i hans majestät.” 2 Pet 1:16. Var och en som arbetar för Kristus och varje lärare ska kunna säga med den älskade Johannes: “Ja, livet blev synligt, vi har sett det och vittnar om det, och vi förkunnar för er det eviga livet, som var hos Fadern och blev synligt för oss.” 1 Joh 1:2.SM 23.4