Ohållbart argument

Då förpliktelsen att helighålla sabbaten framhölls, var det många som argumenterade från världslig ståndpunkt. De sade: “Vi har alltid helighållit söndagen. Våra förfäder höll den, och många goda och fromma människor dog som glada och lyckliga söndagshållare. Om de hade rätt så har också vi rätt. Om vi skall hålla den nya sabbaten helig, kommer vi att skilja oss ifrån andra människor och kommer inte att få något inflytande över dem. Vad kan en liten grupp som firar den sjunde dagen, hoppas kunna uträtta mot hela världen som firar söndagen.” Med liknande argument försökte judarna försvara sitt tillvägagångssätt när de förkastade Kristus. Gud hade funnit behag till deras fäder, då de frambar sina offer. Varför skulle inte deras barn vinna frälsning, när de gjorde detsamma? Så var det också på Luthers tid. Anhängarna av den romerska kyrkan gjorde gällande, att sanna kristna dog i den katolska tron och att denna tro därför var tillräcklig för frälsning. Ett sådant sätt att tänka är ett effektivt hinder för varje framsteg i kristen tro och kristet liv.DSS 436.2

Många framhöll att helighållandet av söndagen hade varit en utbredd tradition inom kyrkan under många hundra år. Detta argument bemöttes med att sabbaten och firandet av den var ännu äldre och ännu mera utbredd. Den är lika gammal som jorden själv och har godkänts både av änglar och av Gud. Då jordens grundvalar blev lagda, då morgonstjärnorna tillsammans jublade, lades grunden till sabbaten. (Job 38: 6, 7; 1 Mos. 2: 1-3.) Denna institution har därför rätt att kräva vår aktning. Den instiftades inte av någon mänsklig myndighet och vilar inte på mänskliga traditioner. Den upprättades av “den gamle” och har påbjudits i hans heliga Ord.DSS 436.3

Då folkets uppmärksamhet riktades mot frågan om en sabbatsreform, förvanskade populära präster Guds ord och gav sådan tolkning åt dess undervisning, som bäst skulle lugna dem som frågade. De som själva studerade Bibeln godtog tolkningar som stämde överens med deras önskemål. Med hjälp av spekulativa argument och kyrkofädernas traditioner försökte många att omkullkasta sanningen. De som kämpade för den, måste hålla sig till Bibeln för att försvara sabbatsbudets giltighet. Ödmjuka människor, som uteslutande var utrustade med Guds ord, motstod angreppen från lärda män som till sin förvåning och förbittring upptäckte, att deras sofistiska vältalighet inte hade någon makt över de enkla och rättframma tankegångarna hos de män som hade mer kunskap om Bibeln än om akademiska spetsfundigheter.DSS 437.1

I brist på bibliskt stöd för sin uppfattning använde motståndarna andra argument. Men de glömde att samma sätt att argumentera användes mot Kristus och hans apostlar, då de med outtröttlig uthållighet hävdade: “Varför förstår inte våra stora och lärda män läran om sabbaten? Bara få tror som ni. Det är otänkbart att ni har rätt och att alla de lärda männen i världen har fel.”DSS 437.2

Som svar på sådana argument behövde de som trodde på Bibeln bara hänvisa till Bibelns lära och till hur Gud lett sitt folk genom alla tider. Gud verkar genom dem som hör och lyder hans röst, de som är villiga till att förkunna sanningar som inte passar människor, vad det än må kosta och som inte fruktar för att påpeka populära synder. Orsaken till att Gud inte oftare väljer lärda män och personer i hög samhällsställning till att leda i reformationsrörelser är att de sätter sin tillit till sina doktriner, teorier och teologiska system. De känner inte något behov av att undervisas av Gud. Bara de som har personlig kontakt med visdomens källa, kan förstå och förklara Bibeln. Människor med ringa skolutbildning kallas ibland att förkunna sanningen, inte därför att de är okunniga utan därför att de saknar den självtillräcklighet som hindrar dem från att undervisas av Gud. De har gått i lära i Kristi skola. Deras ödmjukhet och lydnad gör dem stora. Genom att meddela dem kunskap om Bibelns sanningar visar Gud dem en heder som är så stor, att jordisk heder och mänsklig storhet kommer att synas obetydlig i jämförelse med den.DSS 437.3

Flertalet av dem som väntade på Kristus förkastade sanningen om helgedomen och Guds lag. Många förkastade sin tro på adventrörelsen och anslöt sig till osunda och motstridiga uppfattningar om de profetior som gällde detta verk. Många drogs in i misstaget att upprepade gånger fastställa en tid för Kristi ankomst. Ljuset som nu lyste över den himmelska helgedomen, skulle ha visat dem att ingen profetisk tidsperiod sträcker sig ända fram till Frälsarens återkomst Den exakta tidpunkten för denna händelse har inte förutsagts. Men de vände sig bort ifrån ljuset och fortsatte att fastställa den ena tidpunkten efter den andra for Herrens ankomst. Varje gång blev de missräknade.DSS 438.1