Förväntningar utan stöd

Då församlingen i Tessalonika godtog vilseledande uppfattningar om Kristi återkomst rådde aposteln Paulus dem att omsorgsfullt pröva sitt hopp, och sina förväntningar med Guds ord. Han hänvisade dem till profetior som avslöjade händelser som skulle äga rum, innan Kristus skulle komma tillbaka. Han visade att de inte hade något skäl att vänta honom på sin tid. “Låten ingen bedraga eder, på vad sätt det vara må”, var hans varnande ord. (2 Tess. 2: 3.) Om de skulle hänge sig åt förväntningar som inte hade något stöd i Bibeln, skulle de förledas till att handla felaktigt. Missräkningen skulle utsätta dem för de icke-kristnas hån. De skulle vara i fara att ge efter för missmod. De skulle frestas att börja tvivla på de sanningar som var betydelsefulla för deras frälsning. Apostelns förmaning till de troende i Tessalonika innehåller en betydelsefull lärdom för dem som lever på den sista tiden. Många av dem som väntade Kristus, hade känt att om de inte kunde förankra sin tro vid en bestämd tidpunkt för Herrens återkomst, skulle de inte kunna vara lika ivriga och nitiska då det gällde att bereda sig. Men när förhoppningarna väcks gång på gång, bara för att gå om intet, får tron en sådan chock att det blir nära nog omöjligt att påverkas av profetians stora sanningar.DSS 438.2

Att en bestämd tidpunkt för domen skulle förkunnas i det första budskapet hade bestämts av Gud. Den beräkning av de profetiska tidsperioder som budskapet byggde på och som visade att de 2.300 dagarna skulle utgå på hösten 1844 kunde inte ifrågasättas. De upprepade försöken att finna nya tidpunkter för början eller avslutningen av de profetiska perioderna, tillsammans med de ohållbara påståenden som är nödvändiga för att stödja sådana slutsatser, tjänar inte bara till att leda tankarna bort från sanningen för vår tid. De är också ett hån mot varje försök att förklara profetiorna. Ju oftare någon bestämmer en exakt tidpunkt för Jesu andra ankomst och ju större utbredning en sådan uppfattning får, dess bättre motsvarar det den ondes avsikt. När tidpunkten har passerat inspirerar han till förlöjligande och förakt mot dem som hävdat den. Därigenom uppnådde han att väckelserörelsen som förkunnade Kristi ankomst 1843 och 1844 blev vanärad. De som håller fast vid denna villfarelse kommer till slut att förlägga Kristi återkomst till en tidpunkt som ligger alltför långt in i framtiden. Därigenom blir de invaggade i en falsk säkerhetskänsla. Många kommer inte att inse bedrägeriet förrän det är för sent.DSS 439.1

Det gamla Israels historia illustrerar på ett slående sätt det som de som väntade Kristus, fick uppleva. Gud ledde sitt folk i den milleritiska rörelsen på samma sätt som han ledde Israels barn ut ur Egypten. I den stora missräkningen, blev deras tro prövad, på samma sätt som hebréernas vid Röda Havet. Om de alltjämt hade förtröstat på den ledande hand som hade varit med dem i deras tidigare upplevelser, skulle de ha fått se Guds frälsning. Om alla de som arbetade tillsammans under verksamheten år 1844, hade tagit emot den tredje ängelns budskap och förkunnat det i den helige Andes kraft, skulle Herren ha utfört mäktiga ting genom deras ansträngningar. En flod av ljus skulle ha strömmat ut över världen. Jordens invånare skulle för länge sedan ha varit varnade. Det avslutande verket skulle ha slutförts. Kristus skulle ha kommit för att återlösa sitt folk.DSS 439.2

Det var inte Guds vilja att Israel skulle vandra 40 år i öknen. Han ville föra dem direkt in i Kanaans land och låta dem bosätta sig där som ett heligt och lyckligt folk. Men “det var för otros skull, som de icke kunde komma ditin.” — Hebr. 3: 19. På grund av synd och avfällighet dukade de under i öknen medan andra växte upp för att gå in i löftets land. Det var inte heller Guds vilja att Kristi återkomst skulle dröja så länge eller att hans folk skulle tillbringa så många år i denna värld av synd och sorg. Men otro skilde dem från Gud. Därför att de inte ville utföra det verk som han hade ålagt dem, utsågs andra till att förkunna budskapet. I sin barmhärtighet med världen uppskjuter Jesus sin ankomst för att syndare skall få tillfälle att höra varningen och söka skydd hos honom, innan Guds vrede utgjuts.DSS 439.3