Andlighet och effektivirer

Gud har utvalt ett folk i dessa sista dagar, åt vilket han har betrott sin lag, och detta folk kommer alltid att ha svåra uppdrag att utföra. “Jag känner dina gärningar och ditt, arbete och din ståndaktighet, och jag vet att du icke kan lida onda människor; du har prövat dem som säga sig vara apostlar, men icke äro det, och har funnit dem vara lögnare. Och du är ståndaktig och har burit mycket för mitt namns skull och har icke förtröttats,” (Upp. 2: 2, 3.) Det krävs mycken iver och oavbruten kamp för att hålla det onda utanför församlingen. En sträng, opartisk disciplin är nödvändig, för det finns sådana som har ett sken av gudsfruktan och som försöker att underminera de andras tro och medvetet strävar efter att upphöja sig själva.VFF2 218.1

När Jesus en gång satt på Oljeberget, konstaterade han att därigenom att laglösheten förökas, skall kärleken hos de flesta kallna”. (Matt. 24: 12.) Han talar om dem som förlorat sin andlighet. Måtte dessa ord påverka våra hjärtan till allvarlig självrannsakan! Var är glöden, var är gudshängiven som motsvarar storheten i den sanning som vi påstår oss Y to? Kärleken till världen, kärleken till någon favoritsynd, har fjärmat hjärtat från kärleken till bön och meditation över heliga ting. Formellt har man en plan för religiösa möten, men var finns Jesu kärlek? Det andliga livet håller på att dö. Skall denna slöhet, detta förfall fortsätta? Skall trons lampa flämta för att slutligen slockna i mörkret därför att man inte fyllt den med nådens olja?VFF2 218.2

Jag skulle önska, att varje predikant och varje samfundsanställd skulle se denna sak såsom den framställts för mig. Självuppskattning och självtillräcklighet dödar det andliga livet. Jaget upphöjs - det är om sitt jag man talar. “Jag lider döden dag efter dag”, sade aposteln Paulus. När denna stolta, skrytsamma självtillräcklighet och denna självbelåtenhet och självrättfärdighet uppfyller själen, finns det inget rum för Jesus. Han får en underordnad plats, medan jaget växer i betydelse. Detta är orsaken till att Herren kan göra så litet för oss. Skulle han förena sig med oss i vårt arbete, skulle hans redskap ta åt sig all ära för sin begåvning, sin visdom, sin duglighet och de skulle lyckönska sig själva såsom fariséen gjorde: “Jag fastar två gånger i veckan; jag giver tionde av allt vad jag förvärvar.” (Luk. 18: 12.) När jaget göms i Kristus framträder det inte så ofta. Skall vi ta emot Guds Ande? Skall vi inte tänka mera på praktisk gudsfruktan och mindre på metoder och teknik?VFF2 218.3

Kristi tjänare skulle leva såsom i Guds och heliga änglars åsyn. De måste lära sig förstå vår tids behov och bereda sig att möta dem. Satan anfaller oss ständigt på nya och oprövade sätt, och varför skulle ledarna i Guds arme vara medelmåttiga? Varför skulle de inte ta vara på varje förmåga de fått? Ett stort verk skall utföras, och om enighet saknas så är det på grund av egenkärlek och självuppskattning. Der är endast när vi är noga med att utföra Mästarens order utan att lämna vår egen signatur på verket, som vi kan arbeta effektivt och enigt. “Håll er nära varandra”, sade ängeln, “håll er nära varandra!”VFF2 219.1