Regeln för att ge

Paulus har satt upp en regel när det gäller att ge till Guds sak, och han säger också vad resultatet kommer att bli både med hänsyn till oss själva och till Gud. “Var och en give efter som han har känt sig manad i sitt hjärta, icke med olust eller av tvång, ty ‘Gud älskar en glad givare’.” - “Besinnen detta: den som sår sparsamt, han skall ock skörda sparsamt; men den som sår rikligt, han skall ock skörda riklig välsignelse.” “Men Gud är mäktig att i överflödande mått låta all nåd komma eder till del, så att I alltid i allo haven allt till fyllest och i överflöd kunnen giva till allt gott verk. . . . Han som giver såningsmannen ‘säd till att så och bröd till att äta han skall ock giva eder utsädet och låta det föröka sig och skall bereda växt åt eder rättfärdighets frukt. I skolen bliva så rika på allt, att I av gott hjärta kunnen giva allahanda gåvor, vilka, när de överlämnas genom oss, skola framkalla tacksägelse till Gud.” (2 Kor. 9:6-11.)VFF2 341.3

Vi skall inte tro att vi kan göra eller ge någonting, som berättigar oss till Guds ynnest. Aposteln säger: “Vad äger du, som du icke har fått dig givet? Men har du nu fått dig givet vad du har, huru kan du då berömma dig, såsom om du icke hade fått det dig givet?” (1 Kor. 4: 7.) När David och Israels folk hade samlat det material som de berett för templets byggande, och David överlämnade skatterna åt furstarna i församlingen, jublade han och tackade Gud i ord, som för alltid skall stanna kvar i Guds folks hjärtan.VFF2 342.1

“David lovade Herren inför hela församlingen; David sade: ‘Lovad vare du, Herre, vår fader Israels Gud, från evighet till evighet! Dig, Herre, tillhör storhet och makt och härlighet och glans och majestät, ja, allt vad i himmelen och på jorden är. Ditt, o Herre, är riket, och du har upphöjt dig till ett huvud över allt. Rikedom och ära komma från dig, du råder över allt, och i din hand är kraft och makt; det står i din hand att göra vad som helst stort och starkt. Så tacka vi dig nu, vår Gud, och lova ditt härliga namn. Ty vad är väl jag, och vad är mitt folk, att vi själva skulle förmå att giva sådana frivilliga gåvor? Nej, från dig kommer allt, och ur din hand hava vi givit det åt dig. Ty vi äro främlingar hos dig och gäster såsom alla våra fäder; såsom en skugga äro våra dagar på jorden, och intet är här att lita på. Herre, vår Gud, alla dessa håvor som vi hava anskaffat för att bygga dig ett hus åt ditt heliga namn - från din hand hava de kommit, och ditt är alltsammans. Och jag vet, min Gud, att du prövar hjärtat och har behag till vad rätt är. Med rättsinnigt hjärta har jag burit fram alla dessa frivilliga gåvor; och nu har jag ock sett med glädje huru ditt folk, som står här, har burit fram åt dig sina frivilliga gåvor!” (1 Krön. 29: 10-17.)VFF2 342.2

Det var Gud som hade försett folket med jordiska rikedomar, och hans Ande hade gjort dem villiga att skänka sina dyrbarheter till templet. Det kom allt från Herren. Om hans gudomliga kraft inte hade påverkat folket skulle konungens ansträngningar ha varit förgäves, och templet skulle aldrig ha byggts.VFF2 343.1

Allt som människan får av Guds rikedomar, tillhör fortfarande Gud. Vad än han har bestått oss med av värdefulla och vackra ting på denna jord, är oss anförtrott för att pröva oss och mäta djupet av vår kärlek till honom och vår uppskattning av hans ynnest. Vare sig det är rikedomens eller intellektets skatter skall de läggas som ett villigt offer vid Jesu fötter.VFF2 343.2

Ingen av oss kan undvara Guds välsignelse, men Gud kan utföra sitt verk utan hjälp av människor, om han så väljer att göra. Men han har gett en uppgift åt varje människa och han betror människor i egenskap av hans förvaltare med välstånd och intellekt. Vad vi gör för Gud blir genom hans nåd uppfört på vårt konto såsom goda förvaltare. Men vi måste alltid ha klart för oss att människan inte förtjänat detta. Hur skicklig en människa än är, äger hon ingenting som inte Gud har gett henne och som han inte kan ta ifrån henne, om de dyrbara tecknen på hans ynnest inte uppskattas eller används rätt. Guds änglar, vilkas uppfattningsförmåga inte förminskats av synden, vet att himmelens gåvor har getts för att de skall skänkas tillbaka till Gud på ett sådant sätt att de ärar Givaren.VFF2 343.3

Människans välbefinnande är nära förbundet med Guds överhöghet. Guds hädighet är alla skapade varelsers glädje och välsIgnelse. När vi söker främja hans ära, söker vi för oss själva det högsta goda som det är möjligt för oss att ta emot. Bröder och systrar i Kristus, Gud kallar oss att helga till hans tjänst varje förmåga, varje gåva som vi fått av honom. Han önskar att ni skall säga med David: “Från dig kommer allt, och ur dm hand hava vi givit det åt dig.” (Band 5, sid. 729-737, 1889.)VFF2 344.1