Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents

Vägledning För Församlingen II.

 - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Felaktigt bruk av “Vittnesbörden”

    Några som tror på Vittnesbörden har begått fel genom att tvinga dem på andra på ett opassande sätt. I första årgången, nummer 8, är det ett vittnesbörd, som berör denna punkt. “Det fanns några i ...,.. som var Guds barn men tvivlade på synerna. Andra opponerade sig inte, men de vågade inte heller ta en avgjord ståndpunkt för dem. Några tvivlade, och de hade tillräcklig orsak att göra det. Falska syner och fanatiskt betéende med det elände som följde, hade ett inflytande på verket i och uppväckte avundsjuka och misstänksamhet beträffande allting som hade med syn eller vision att göra. Man skulle ha tagit alla dessa ting i beräkning och handlat vist. Det skulle inte ha hållits någon undersökning med dem som aldrig sett en person ha en syn, och som inte hade någon personlig erfarenhet av synernas inflytande. Sådana människor skulle inte berövas församlingem välsignelser och förmåner om de i övrigt lever ett sant kristet liv. . .VFF2 293.3

    Det visades mig, att några kunde ta emot de i tryck offentliggjorda synerna och döma trädet efter frukten. Andra tvivlar likt Tomas. De kan inte tro de i tryck utgivna Vittnesbörden, inte heller ta andras vittnesbörd som bevis för deras sanning, utan de måste själva se och själva få bevis. Sådana skall man inte skjuta åt sidan, utan visa dem tålamod och broderlig kärlek till dess att de tar ställning för eller emot. Om de kämpar mot synerna som de inte har någon kännedom om, om de går så långt i sin opposition att de motsätter sig der som de aldrig haft någon erfarenhet av . . . kan församlingen inse att de är på fel väg. (Band 1,sid. 328, 1862.)VFF2 294.1

    Några av våra bröder hade haft lång erfarenhet i adventrörelsen och hade under åratal känt mig och mitt arbete. De hade prövat sanningshalten i Vittnesbörden och hade försäkrat sig tro på dem. De hade känt Guds Andes mäktiga kraft vila över dem för att vittna om deras trovärdighet. Det visades mig, att om sådana, då de tillrättavisades genom Vittnesbörden, skulle motsätta sig dem och i hemlighet söka minska deras inflytande, skulle man handla bestämt med dem därför att deras exempel negativt kunde påverka dem som saknar erfarenhet.VFF2 294.2

    Det första numret som trycktes av Vittnesbörden innehåller en varning mot omdömeslöst bruk av det ljus, som Gud gett sitt folk. Jag fastslog att några hade handlat ovist, när de hade talat om sin tro med oomvända, och då dessa bad om bevis hade de läst för dem vad jag skrivit i stället för att finna bevisen i Bibeln. Det visades mig, att detta sätt var inkonsekvent och skulle ge de icke-troende fördomar mot adventbudskapet. Vittnesbörden kan inte ha någon betydelse för dem som inte känner till någonting av dess anda. Man skulle inte hänvisa till dem i sådana fall.VFF2 294.3

    Andra varningar angående tillämpandet av Vittnesbörden har getts gång på gång, såsom t.ex. följande: “Några av predikanterna är långt efter sin tid. De bekänner sig tro de vittnesbörd som framburits, och en del av dem vållar skada genom att göra dem till järnhårda regler för sådana, som inte har någon erfarenhet med hänsyn till dem, men dessa predikanter misslyckas i att själva efterleva dem. De har upprepade gånger fått ta emot vittnesbörd, men de har i högsta grad ringaktat dem. Att göra så är inkonsekvent.” (Band 1, sid. 369, 1863.)VFF2 295.1

    “Jag såg att många har utnyttjat det som Gud visat beträffande andras synder och orättfärdighet. De har gått till ytterlighet i sin tolkning av synen och sedan framhållit den med en sådan styrka att det bidrog till att försvaga tron hos många på vad Gud uppenbarat, och också till att göra församlingen missmodig och nedslagen.” (Band 1, sid. 166, 1857.)VFF2 295.2

    Fienden tillvaratar varje möjlighet han uppräcker för att fördärva människor. Ibland har vittnesbörd framburits till förmån för män i ansvarsfulla ställningar. De började väl, bar bördor och utförde sin del i samband med Guds verk. Men Satan förföljde dem med sina frestelser, tills han slutligen besegrade dem. När andra såg deras felaktiga livsstil, ledde Satan dem till att tro att det måste ha varit något misstag i det vittnesbörd dessa personer fått, annars skulle de inte ha visat sig ovärdiga att utföra sin del av Guds verk.VFF2 295.3

    Så uppstår tvivel på det ljus som Gud har gett. Vad som kan sägas om människor under vissa omständigheter kan inte sägas om dem under andra. Människor är moraliskt svaga och i högsta grad själviska, så självtillräckliga att de lätt blir uppblåsta av tom fåfänga, så att Gud inte kan samarbeta med dem. De lämnas att famla i sin blindhet och visar sådan svaghet och sådant oförstånd, att många förvånas över att sådana människor någonsin antagits och godkänts såsom värdiga att arbeta i Guds verk. Det är just vad Satan önskar. Det var hans mål ända från den stund han först särskilt frestade dem att anklaga Guds sak och kasta skuggor över Vittnesbörden. Hade de stannat kvar där deras inflytande på Guds sak inte hade märkts så mycket skulle inte Satan så ivrigt ha anfäktat dem, för han kunde då inte ha nått sitt mål genom att använda dem som verktyg för ett särskilt uppdrag.VFF2 295.4

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents