Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents

Hälsa För Hela Människan

 - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "undefined".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Kapitel 13—De hjälplösa fattiga

    När allt som kan göras har gjorts för att hjälpa de fattiga
att hjälpa sig själva, återstår fortfarande änkorna och deHHM 169.1

    faderlösa, de gamla, de hjälplösa och de sjuka som alla behö-
ver vår sympati och hjälp. Vi får aldrig försumma dessa män-
niskor. Gud har överlåtit dem åt sina förvaltares barmhärtig-
het, kärlek och ömma omsorg.HHM 169.2

    Våra trosfränderHHM 169.3

    “Låt oss därför göra gott mot alla människor medan vi har tillfälle, och framför allt mot dem som delar vår tro.” Gal 6:10.HHM 169.4

    Kristus har på ett särskilt sätt gett sin församling ansvaret att ta hand om de behövande bland dess egna medlemmar. Han tillåter att hans fattiga barn finns i varje församling. De kommer alltid att finnas ibland oss, och han lägger på församlingens medlemmar ett personligt ansvar att sörja för deras behov.HHM 169.5

    Liksom medlemmarna i en god familj tar hand om varandra, hjälper den som är sjuk. stödjer den som är svag, undervisar den som är okunnig och lär upp den som är oerfaren, borde de som är trosfränder ta hand om de behövande och hjälplösa ibland dem. Inte under några omständigheter får dessa människor försummas.HHM 169.6

    Änkor och föräldralösaHHM 170.1

    Herren har en särskild omsorg om änkor och faderlösa.HHM 170.2

    “Gud i sin heliga boning är de faderlösas fader och
    änkors försvarare.”

    “Ty den som har skapat dig är din man, HERREN
    Sebaot är hans namn. Israels Helige är din återlösare,
    han som kallas hela jordens Gud.”

    “Lämna dina faderlösa, jag skall hålla dem vid liv,
    dina änkor kan förtrösta på mig.” Ps 68:6; Jes 54:5; Jer 49:11.
    HHM 170.3

    Det är många fäder som, när de kallats att lämna sina kära, har dött i förtröstan på Guds löfte att han skall ta hand om dem. Herren försörjer änkan och den faderlöse, inte genom att göra ett underverk och sända manna från himlen, inte heller genom att sända korpar att föra mat till dem, utan genom att utföra ett underverk i människors hjärtan. Han driver ut själviskhet, och öppnar hjärtats fördämda källor så att Kris- tuslik kärlek kan strömma fram. Han överlämnar de lidande och sörjande till sina efterföljare som ett särskilt förtroendeansvar. De har det allra största anspråket på vår sympati.HHM 170.4

    I hem försedda med livets bekvämligheter, i lådor och spannmålsmagasin fulla av överflödande skördar, i lager fyllda med textilvaror och i kassavalv där guld och silver lagts i förvar har Gud ordnat med medel för att försörja dessa behövande. Han kallar oss att vara förmedlare av hans rika gåvor.HHM 170.5

    Det finns många änkor med barn som kämpar tappert för att bära sin dubbla börda, ofta långt utöver sin förmåga, för att kunna behålla sina små hos sig och ge dem vad de behö ver. De har inte mycket tid över för att fostra och undervisa sina barn, och har små möjligheter att omge dem med goda inflytanden som skulle göra deras liv ljusare. Dessa änkor behöver uppmuntran, sympati och praktisk hjälp.HHM 170.6

    Gud kallar oss att, så långt det är möjligt, ge barnen i sådana hem den omsorg de saknar därför att de inte har en far. I stället för att hålla dig på avstånd och klaga över deras fel och det besvär de kan ställa till med, hjälp dem på allt sätt du kan. Försök hjälpa den trötta modern som är nedtyngd av bekymmer. Lätta hennes bördor.HHM 171.1

    Sedan har vi det stora antalet barn som helt gått miste om föräldrars vägledning och det goda inflytande som ett kristet hem kan ge. Kristna borde öppna sina hjärtan och hem för dessa hjälplösa barn. Det arbete som Gud överlämnat till dem som en personlig uppgift borde inte överlämnas till någon hjälporganisation eller till världens välgörenhet. Om barnen inte har några släktingar som kan ta hand om dem, borde församlingens medlemmar se till att de får ett hem. Han som skapade oss bestämde att vi skulle leva tillsammans i familjer, och ett barn utvecklas bäst i den kärleksfulla atmosfären i ett kristet hem.HHM 171.2

    Många som inte har egna barn kunde göra ett gott arbete genom att ta hand om andras barn. I stället för att sköta om husdjur och ge sin ömhet åt stumma djur, kunde de ta hand om små barn och forma deras karaktärer efter den gudomliga förebilden. Ge din kärlek till de hemlösa medlemmarna i den mänskliga familjen. Försök att uppfostra så många av dessa barn du kan till att älska och lyda Herren. Många skulle därigenom själva bli rikt välsignade.HHM 171.3

    De gamlaHHM 171.4

    De gamla behöver också den hjälp och det stöd som familjen kan ge. Ett hem hos bröder och systrar i Kristus kan för de gamla, så långt det är möjligt, ersätta det hem de förlorat. Om de uppmuntras att ta del i hemmets intressen och sysslor, kommer detta att hjälpa dem att känna att de fortfarande kan vara till nytta. Ge dem känslan av att deras hjälp är uppskattad, och att det fortfarande finns något de kan göra för att hjälpa andra. Detta kommer att ge dem glädje och göra deras liv intressant.HHM 171.5

    De vilkas vitnande hår och sviktande gång visar att de närmar sig graven, borde, om det bara är möjligt, få stanna kvar bland vänner och i sådana förhållanden där de känner sig hemma. Låt dem få tillbe Gud bland dem som de har känt och älskat. Låt kärleksfulla och ömma händer få sköta om dem.HHM 172.1

    Det borde räknas som en förmån för medlemmarna i varje familj att, närhelst de har möjlighet, hjälpa sina egna släktingar. När detta inte är möjligt övergår ansvaret till församlingen, som borde ta emot uppgiften både som en förmån och en skyldighet. Alla som har Kristi sinnelag kommer att visa öm hänsyn mot de svaga och gamla.HHM 172.2

    Att ha en av dessa hjälplösa i hemmet ger dyrbara tillfällen att samarbeta med Kristus i hans barmhärtighetstjänst och att utveckla sådana karaktärsdrag som han har. Det ligger en välsignelse i att unga och gamla är tillsammans. De unga kan föra solsken in i de gamlas liv och hjärtan. För dem som håller på att förlora greppet om livet är kontakten med ungdomens hoppfullhet och livsglädje en välsignelse som de behöver. Och de unga kan få hjälp av de gamlas visdom och erfarenhet. Men framför allt behöver de lära sig att arbeta osjälviskt för andra. Att ha någon i hemmet som behöver förståelse, fördragsamhet och självuppoffrande kärlek skulle vara en ovärderlig välsignelse för många hushåll. Det skulle förljuva och förbättra familjelivet, och utveckla både i gamla och unga de Kristuslika egenskaper som skulle göra dem vackra med en gudomlig skönhet, och göra dem rika på himlens oförstörbara skatt.HHM 172.3

    Ett karaktärsprovHHM 173.1

    “De fattiga har ni alltid hos er”, sade Kristus,“och när ni vill kan ni göra gott mot dem. ” ” Att ta sig an föräldralösa barn och änkor i deras nöd och hålla sig obesmittad av världen, det är en gudstjänst som är ren och fläckfri inför Gud och Fadern.” Mark 14:7; Jak 1:27.HHM 173.2

    Kristus prövar dem som bekänner sig vara hans efterföljare genom att föra in ibland dem hjälplösa och fattiga som är beroende av deras omsorg. Genom vår kärlek och vår omsorg om hans behövande barn visar vi äktheten i vår kärlek till honom. Att försumma dem är detsamma som att tillkännage att vi är falska lärjungar, främlingar för Kristus och hans kärlek.HHM 173.3

    Hem för föräldralösaHHM 173.4

    Om man gjorde allt man kunde för att ge föräldralösa barn hem i familjer, skulle det ändå återstå många som behövde hjälp. Många av dem har fått ett dåligt arv. De är vresiga, föga lovande eller tilldragande, men ändå köpta genom Jesu blod, och i hans ögon är de lika värdefulla som våra egna små barn. Om inte en hjälpande hand räcks ut till dem kommer de att växa upp i okunnighet och dras in i laster och kriminalitet. Många av dessa barn skulle kunna räddas om de fick komma till ett barnhem.HHM 173.5

    För att sådana institutioner skall kunna ha största möjliga framgång, borde de upprättas så att de följer Guds plan för ett kristet hem så nära som möjligt. I stället för stora anstalter där man tar emot ett stort antal barn, borde det finnas små institutioner på olika platser. De borde inte placeras i eller nära någon tätort eller stor stad, utan på landet där det finns möjlighet att skaffa mark för odling, och där barnen kan komma i kontakt med naturen och dra nytta av praktiskt arbete.HHM 173.6

    De som är ledare för sådana hem borde vara män och kvin- nor som är godhjärtade, bildade, och självuppoffrande - män och kvinnor som har tagit på sig detta arbete av kärlek till Kristus, och som fostrar barnen för honom. Under en sådan vård kan många hemlösa och försummade barn förberedas till att bli nyttiga medlemmar i samhället, till ära för Kristus och till hjälp för andra.HHM 173.7

    Sparsamhet och självförsakelseHHM 174.1

    Många ringaktar sparsamhet och förväxlar den med snålhet och småaktighet. Men sparsamhet är förenlig med den största givmildhet. För i själva verket kan det inte finnas någon verklig givmildhet utan sparsamhet. Vi måste spara för att kunna ge.HHM 174.2

    Ingen kan utföra verklig välgörenhet utan självförsakelse. Bara om vi lever enkelt, självförsakande och mycket sparsamt kan vi utföra det arbete vi fått som Kristi representanter. Stolthet och världsliga ambitioner måste drivas ut ur våra hjärtan. I allt vårt arbete skall vi följa samma osjälviska principer som uppenbarades i Jesu liv. På väggarna i våra hem, på bilderna som hänger där, och på möblerna, borde vi läsa orden:“Skaffa de fattiga och hemlösa en boning.” På våra garderober borde vi se skrivet, liksom med Guds finger:“Kläd den nakne.” I matsalen och på bordet som är dukat med ett överflöd av mat, borde vi se texten:“Dela ditt bröd åt den hungrige.” Jes 58:7.HHM 174.3

    Tusentals möjligheter att vara till nytta står öppna framför oss. Ofta klagar vi på att vi har så knappt med resurser, men om kristna vore verkligt hängivna, skulle de kunna föröka sina resurser tusenfaldigt. Det är själviskhet och självtillfredsställelse som hindrar oss att vara till nytta.HHM 174.4

    Hur mycket pengar används inte på sådant som inte är annat än avgudar, sådant som slukar tankar, tid och krafter som borde användas för bättre ändamål! Hur mycket pengar slösas inte på dyra hus och möbler, själviska nöjen, lyx och ohäl- sosam mat och skadliga njutningar! Hur mycket slösas inte på gåvor som inte är till någon nytta! I vår tid använder bekännande kristna mer, ja, många gånger mer, pengar på onödiga och ofta skadliga ting än de använder för att rädda människor från frestarens grepp.HHM 174.5

    Många som bekänner sig vara kristna använder så mycket pengar till kläder att de inte har något över för andras behov. De tycker att de måste ha dyrbara smycken och dyra kläder, oavsett hur stora behoven är hos dem som har svårt att skaffa ens de enklaste kläder.HHM 175.1

    Mina systrar, om ni klär er i överensstämmelse med Bibelns regler kommer ni att få så mycket över att ni kan hjälpa era fattigare systrar. Ni kommer då att få, inte bara medel, utan också tid, vilket oftast är det största behovet. Det finns många som ni skulle kunna hjälpa genom era förslag, er finkänslighet och er skicklighet. Visa dem hur man kan klä sig enkelt men ändå smakfullt. Många kvinnor håller sig borta från Guds hus därför att deras sjabbiga, illasittande kläder skiljer ut sig så markant från vad andra har på sig. Många känsliga människor upplever detta som en bitter förödmjukelse och orättvisa. Och på grund av detta är det många som börjar tvivla på religionen och förhärdar sina hjärtan inför evangeliet.HHM 175.2

    Kristus ber oss:“Samla ihop de stycken som har blivit över, så att inget blir förstört.” Joh 6:12. Medan tusentals människor dör varje dag på grund av svält, blodsutgjutelser, eldsvådor och farsoter är det en plikt för varje mänsklighetens vän att se till att inget slösas bort, och att inget används i onödan som skulle kunna användas för att hjälpa en människa.HHM 175.3

    Det är fel att slösa vår tid, och fel att slösa våra tankar. Vi förlorar varje ögonblick som används för själviska ändamål. Om vi värdesatte och använde varje stund rätt, skulle vi ha tid med allt vi behöver göra för oss själva och för världen. Varje kristen borde vända sig till Gud för att få råd om hur han skall använda sina pengar, sin tid, sina krafter och de möjligheter han får.HHM 175.4

    “Om någon av er brister i visdom skall han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan förebråelser, och han skall få den.” Jak 1:5.HHM 176.1

    “Ge så skall ni få”HHM 176.2

    “Gör gott och ge lån utan att hoppas få igen något. Då skall er lön bli stor, och ni skall vara den Högstes barn, eftersom han är god mot de otacksamma och onda.” Luk 6:35HHM 176.3

    “Den som blundar drabbas av mycken förbannelse”, men ” den som ger åt den fattige skall inget sakna”. Ords 28:27.HHM 176.4

    “Ge, och ni skall få. Ett gott mått, packat, skakat och rågat skall Gud ge er i famnen.” Luk 6:38.HHM 176.5

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents