Vårt sökande efter sanning

Långt tydligare än vi gör behöver vi förstå vad som står på spel i den väldiga strid som vi är invecklade i. Vi behöver a en långt bättre förståelse för värdet av sanningarna i Guds Ord och faran av att tillha den stora bedragaren att avleda våra sinnen från dem.NLASB 207.1

Det omätliga värdet av det offer som fordras för vår återlösning uppenbarar att synden är något oerhört ont. Genom synden har hela den mänskliga organismen kommit i olag, sinnet har blivit förvänt och fantasin fördärvad. Synden har förnedrat människans själsförmögenheter. Frestelser utifrån finner genklang i människans hjärta och hon vänder sig omärkligt mot det onda.NLASB 207.2

Såsom offret för vår skuld var fullständigt så skall också vår återställelse från syndens besmittelse vara fullständig. Guds lag ursäktar ingen syndig handling, och ingen orättfärdighet kan undgå dess fördömelse. Evangeliets sedelära erkänner ingen norm utom den gudomliga karaktärens fullkomlighet. Kristi liv var en fullkomlig uppfyllelse av varje bud i lagen. Han sade: “Jag har hållit min Faders bud.” Joh. 15: 10. Hans liv är vårt föredöme i fråga om lydnad och tjänande. Endast Gud kan förnya hjärtat. “Ty Gud är den som verkar i eder både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske.” Men han bjuder oss också att med fruktan och bävan arbeta på vår frälsning. (Fil. 2: 13, 12.)NLASB 207.3

Fel kan inte rättas, inte heller kan livsförvandling äga rum genom några få, svaga, tillfälliga ansträngningar. Att forma en karaktär tar inte en dag eller ett år, utan en livstid. Kampen till seger över den själviska naturen, till helgelse och beredelse för himmelen är en livslång kamp. Utan ständig ansträngning och ständig verksamhet gör vi inga framsteg i gudaktighet eller får någon möjlighet att vinna segrarens krona.NLASB 208.1

Det starkaste beviset för människans fall från en högre ställning är att det kostar så mycket att komma tillbaka. Vägen tillbaka kan vinnas endast genom beslutsam kamp, meter för meter och timme efter timme. På ett ögonblick, genom en förhastad, obevakad handling, kan vi ställa oss under det ondas makt. Men det kräver mer än ett ögonblick att slita bojorna och komma in i ett heligare liv. Beslutet kan fattas och livsförvandlingen börja; men dess fullbordan kommer att kräva arbete, tid, uthållighet, tålamod och självförsakelse.NLASB 208.2

Vi får inte tillåta oss att följa våra känslor. Vi måste vara på vår vakt varje ögonblick. Eftersom vi blir ansatta av otaliga frestelser, måste vi orubbligt stå emot dem eller också bli besegrade. Om vi når slutet av vårt liv utan att ha vunnit seger, blir det ett nederlag för evigt.NLASB 208.3

Aposteln Paulus’ liv var en ständig kamp mot den egna naturen. Han sade: “Jag lider döden dag efter dag.” 1 Kor. 15: 31. Hans vilja och begär stod” varje dag i strid med plikten och Guds vilja. I stället för att följa sina böjelser, gjorde han Guds vilja, hur svårt det än kändes att korsfästa den gamla naturen.NLASB 208.4

Vid slutet av sitt kampfyllda liv kunde han, när han såg tillbaka över dess strider och segrar, säga: “Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat mitt lopp, jag har bevarat tron. Nu ligger rättfärdighetens segerkrans tillreds åt mig, och Herren, den rättfärdige domaren, skall giva den åt mig på ‘den dagen’.” 2 Tim. 4: 7, 8.NLASB 209.1

Den kristnes liv är en kamp och ett framåtskridande. I denna kamp blir det ingen avlösning. Våra ansträngningar måste fortsätta med uthålåghet och utan uppehåll. Det är genom ständiga bemödanden som vi behåller segern över Satans frestelser. Kristen redbarhet och fasthet måste eftersträvas med oemotståndlig energi och bevaras med fast beslutsamhet.NLASB 209.2

Ingen kommer att föras upp på det kristna livets höjder utan fasta och uthålliga ansträngningar för sin egen frälsning. Vi måste alla kämpa kampen för egen del, ingen annan kan kämpa våra strider. Vi är personligen ansvariga för kampens utgång, ty även om Noa, Job och Daniel funnes i landet, skulle de dock inte kunna rädda vare sig son eller dotter genom sin egen rättfärdighet.NLASB 209.3

En vetenskap som skall bemästras
Det finns en kristendomens vetenskap som skall bemästras, en vetenskap som är så mycket djupare, vidare och högre än någon mänsklig vetenskap som himmelen är högre än jorden. Våra själsförmögenheter skall fostras, utbildas och övas, ty det är vår uppgift att tjäna Gud på vägar som inte sammanfaller med våra medfödda böjelser. Medfödda och uppodlade tendenser till det onda måste övervinnas. Ofta måste en hel livstids utbildning och övning göras om intet, för att vi skall kunna bli elever i Kristi skola. Våra hjärtan måste skolas till att bli ståndaktiga i Gud. Vi skall forma sådana tankevanor som gör det möjligt för oss att motstå frestelserna. Vi måste lära oss att se uppåt. Guds Ords principer, som är höga som himmelen och innefattar evigheten, måste vi förstå i deras förhållande till vårt dagliga liv. Varje handling, varje ord, varje tanke skall stämma överens med dessa principer. Alltsamman måste bringas i harmoni med Kristus och ledas av honom.NLASB 209.4

Den helige Andes dyrbara frukter utvecklas inte på ett ögonblick. Mod, sinnesstyrka, ödmjukhet, tro och orubblig förtröstan på Guds kraft att frälsa vinner man genom mångårig erfarenhet. Genom ett liv i helig strävan och orubblig trohet mot det rätta, skall Guds barn besegla sin bestämmelse.NLASB 210.1

Vi har ingen tid att förlora. Vi vet inte hur snart vår nådatid kan vara sInt. När den är som längst, har vi bara en kort livstid, och vi vet inte hur snart dödens pil kan träffa vårt hjärta. Vi vet inte hur snart vi kan bli kallade att lämna världen och alla dess intressen. Evigheten ligger framför oss. Ridån kan när som helst gå upp. Om blott några få, korta år kommer befallningen att utgå som gäller alla som nu räknas bland de levande:NLASB 210.2

“Må den som är orättfärdig fortfara att öva sin orättfärdighet, och den som är oren att orena sig. Så ock den som är rättfärdig, han fortfare att öva sin rättfärdighet, och den som är helig att helga sig.” Upp. 22: 11.NLASB 210.3

Är vi beredda? Har vi stiftat bekantskap med Gud, himmelens regent, laggivaren, och med Jesus Kristus som han har sänt till världen såsom sin representant? När vårt livsverk är avslutat, kommer vi då att kunna säga såsom Kristus, vårt föredöme, gjorde: “Jag har förhärligat dig på jorden, genom att fullborda det verk som du har givit mig att utföra. . . . Jag har uppenbarat ditt namn.” Joh. 17: 4-6.NLASB 210.4

Guds änglar söker dra våra tankar bort från oss själva och från det som hör jorden till. Se till att de inte får göra det förgäves.NLASB 211.1

Människors sinnen som hängett sig åt slappa, lättsinniga tankar behöver förändras. “Omgjorden därför edert sinnes länder och varen nyktra; och sätten med full tillit edert hopp till den nåd som bjudes eder i och med Jesu Kristi uppenbarelse. Då I nu haven kommit till lydnad, så följen icke de begärelser som 1 förut, under eder okunnighets tid, levden i, utan bliven heliga I all eder vandel, såsom han som har kallat eder är helig. Det är ju skrivet: I skolen vara heliga, ty jag är helig.’” 1 Petr. 1: 13-16.NLASB 211.2

Att övervinna såsom Kristus övervann
Våra tankar måste ha Gud som sin medelpunkt. Vi måste göra allvarliga ansträngningar att övervinna det naturliga hjärtats böjelser för det onda. Våra ansträngningar, vår självförnekelse och uthållighet måste stå i proportion till de evighetsvärden efter vilka vi strävar. Endast genom att övervinna såsom Kristus övervann, kommer vi att vinna livets krona.NLASB 211.3

Människans stora fara är självbedrägeriet, att ägna sig åt självtillräcklighet, och sålunda skilja sig från Gud, sin styrkas källa. Våra naturliga böjelser bär inom sig frön till moralisk död, såvida de inte korrigeras av Guds ande. Om vi inte får en levande gemenskap med Gud, kan vi inte motstå de oheliga verkningarna av njutningslystnad, egenkärlek och frestelser till synd.NLASB 211.4

För att få Kristi hjälp, måste vi inse vårt behov. Vi måste ha en rätt kunskap om oss själva. Det är endast den som ser sig själv som syndare som Kristus kan frälsa. Endast när vi ser vår fullständiga hjälplöshet och avsäger oss all självtillit, kommer vi att söka och ta emot den gudomliga kraften.NLASB 211.5

Det är inte endast i början av det kristna livet som man måste förneka sig själv. Vid varje nytt steg framåt på vägen mot himmelen måste självförnekelsen förnyas. Alla vitra goda gärningar är beroende av en kraft utom oss själva. Därför behöver vi ständigt sträcka oss mot Gud och allvarligt bekänna vår synd och ödmjuka vår själ inför honom. Faror omger oss, och vi är i säkerhet, endast när vi känner vår svaghet och med trons hand klänger oss fast vid vår mäktiga räddare.NLASB 212.1

Lämna det betydelselösa
Vi måste avstå fån tusentals samtalsämnen som pockar på vår uppmärksamhet. Det finns så mycket som upptar tid och väcker frågor, men som slutar i intet. Våra högsta intressen kräver noggrann uppmärksamhet och kraft som ofta slösas på jämförelsevis obetydliga saker.NLASB 212.2

Att en människa tar emot nya teorier medför inte utan vidare nytt liv för själen. Även kännedom om verkligt betydelsefulla fakta och teorier är av ringa värde, om de inte kommer till praktisk användning. Vi behöver känna vårt ansvar i fråga om att ge vitra själar andlig föda som ger näring och stimulans åt det andliga livet.NLASB 212.3

Den fråga som vi bör beakta är: Vad är sanning, den sanning som skall värderas, älskas, äras och åtlydas? De som dyrkar vetenskapen har misslyckats och förlorat modet i sina ansträngningar att finna Gud. Vad de nu behöver fråga efter är: Vad är sanningen som kommer att göra det möjligt för oss att vinna vitra själars frälsning?NLASB 212.4

Vad anser du om Kristus? Detta är den allt överskuggande fågan. Tar du emot honom som din personliga Frälsare? “Åt alla dem som togo emot honom gav han makt att bliva Guds barn.. Joh. 1: 12.NLASB 212.5

Kristus uppenbarade Gud för sina lärjungar, så att ett särskilt verk blev utfört i deras hjärtan, detsamma som han önskar utföra i våra hjärtan. Det finns många som genom att främst fästa sig vid teorier har förlorat ur sikte Frälsarens föredöme såsom en levande kraft. Vad de behöver är att fästa sina blickar på Jesus. Vi behöver dagligen en ny uppenbarelse av hans närvaro, och noggrannare följa hans exempel i fråga om självförnekelse och självuppoffring.NLASB 213.1

Vi behöver Paulus’ erfarenhet om vilken han skrev: .Jag är korsfäst med Kristus, och nu lever icke mer jag, utan Kristus lever i mig; och det liv som jag nu lever i köttet, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig själv för mig.” Gal. 2: 19, 20.NLASB 213.2

Kunskapen om Gud och om Jesus Kristus som tar sig uttryck i karaktären är att ha nått en upphöjelse Över allt annat som aktas högt på jorden eller i himmelen. Detta utgör den allra högsta bildningen. Det är nyckeln som öppnar portarna till den himmelska staden. Denna kunskap är det Guds avsikt att alla som ikläder sig Kristus skall äga.NLASB 213.3