En mänsklighetens tjänare

Vår Herre, Jesus Kristus, kom till vår värld som en outtröttlig tjänare. “Han tog på sig våra krankheter, och våra sjukdomar bar han” (Matt. 8: 17), för att kunna tillfredsställa mänsklighetens alla behov. Han kom för att undanröja sjukdomens, lidandets och syndens börda. Det var hans uppgift att åstadkomma en fullständig återställelse. Han kom för att ge oss hälsa och frid och en fullkomlig karaktär.NLASB 132.1

Olika omständigheter och behov kom människor att söka hans hjälp, och alla som kom till honom fick hjälp. Från honom flödade en ström av läkande kraft, och människor blev friska till kropp, själ och ande.NLASB 132.2

Frälsarens verksamhet var inte begränsad till någon särskild tid eller plats. Hans förbarmande kände inga gränser. Han utförde sitt helande och undervisande arbete i så stor omfattning att ingen byggnad i Palestina var stor nog att rymma de skaror som trängdes omkring honom. På Galiléens gröna backsluttningar, på de stora genomfartsvågarna, vid sjöstranden, i synagogorna och på varje annan plats dit de sjuka kunde föras till honom, finner vi hans sjukhus. I varje stad, varje samhälle, varje by han färdades igenom lade han händerna på de sjuka och gjorde dem friska. Varhelst det fanns hjärtan redo att ta emot hans budskap, tröstade han dem med en försäkran om deras himmelske Faders kärlek. Dagen lång var han till hands för att hjälpa dem som kom till honom, och på kvällen tog han sig an såt dana som under dagen måste arbeta för att försörja sina familjer.NLASB 132.3

Jesus kände en tung ansvarsbörda för människors frälsning. Han visste att om det inte blev en bestämd förändring i mänsklighetens principer och levnadsmål, skulle alla gå förlorade. Detta var den börda som tungt vilade på hans sjal, och ingen kunde fatta dess verkliga tyngd. Under sin barndom, ungdom och mannaålder vandrade han ensam. Den ena dagen efter den andra mötte honom prövningar och frestelser, dag efter dag kom han i kontakt med det onda och folket såg dess makt över dem som han sökte att hjälpa och frälsa. Ändå förlorade han inte modet.NLASB 133.1

Under alla förhållanden genomförde han sin livsuppgift. Han fyllde sitt liv med himmelsk härlighet genom att i allting rätta sig efter sin himmelske Faders vilja. När hans mor fann honom i rabbinernas skola och sade: “Min son, varför gjorde du oss detta?” svarade han med ord som utgör nyckeln till hans livsverk: “Varför behövden I söka efter mig? Vissten I då icke att jag bör vara där min Fader bor?” eller såsom det står i den engelska Bibeln: “Vissten I icke att jag bör sköta min Faders angelägenheter?” Luk. 2: 48, 49.NLASB 133.2

Ett självförsakande liv
Kristus levde ett osjälviskt liv. Han ägde inget hem i denna värld. Han bodde tillfälligt hos vänner som älskade honom. Han kom för att för vår skull leva som den fattigaste och att röra sig och arbeta bland de behövande och lidande. Han gick ut och in bland det folk för vilket han gjort så mycket utan att bli känd eller erkänd.NLASB 133.3

Han var alltid tålig och glad, och de sjuka hälsade honom såsom en förmedlare av liv och frid. Han såg vad alla, vuxna, gamla, barn och ungdom behövde och till alla riktade han sin inbjudan: “Kommen till mig.”NLASB 134.1

Under sin verksamhet ägnade Jesus mera tid åt att bota sjuka än att predika. Hans underverk vittnar om sanningen i hans ord, att han inte kommit för att förgöra utan för att frälsa. Varhelst han kom hade ryktet om hans välgärningar gått före honom. Och där han dragit fram gick glada människor omkring och talade om sin återvunna hälsa och prövade sina nyfunna krafter. Skaror samlades omkring dem för att höra om Herrens gärningar. Hans röst var det första ljud som många någonsin hade hört, hans namn det första de någonsin uttalat, hans ansikte det första de någonsin hade sett. Varför skulle de inte älska Jesus och tala om honom? Där han gick fram, genom byar och städer var det som om en livgivande ström gått fram och spritt liv och glädje.NLASB 134.2

“Sabulons land och Neftalims land, trakten åt havet till, landet på andra sidan Jordan, hedningarnas Galileen - det folk som satt där i mörker fick se ett stort ljus; ja, de som sutto i dödens ängd och skugga, för dem gick upp ett ljus.. Matt. 4: 15, 16.NLASB 134.3

När Frälsaren gjorde människor friska försökte han samtidigt inpränta gudomliga sanningar i deras sinnen. Detta var syftet med hans verksamhet. Han hjälpte dem i deras nöd för att kunna öppna deras hjärtan att ta emot budskapet om hans nåd.NLASB 134.4

Evangelium till folket
Kristus kunde ha intagit den främsta platsen bland det judiska folkets lärare, men han föredrog att förkunna evangeliet för folket. Han vandrade från plats till plats för att folk överallt, vid huvudvägar och småvägar, skulle få höra hans budskap. Vid sjöstranden, på bergssluttningen, på stadens gator, i synagogan, överallt hörde man honom förklara Skrifterna. Ofta undervisade han I templets yttre förgård, så att också hedningarna skulle få höra hans ord.NLASB 135.1

Kristi undervisning var så olik de skriftlärdes och fariséernas förklaring av Skrifterna, att det väckte folkets särskilda uppmärksamhet. Rabbinerna höll sig till traditioner, till mänskliga teorier och spekulationer istället för att förklara de heliga Skrifterna. Jesus undervisade om Guds Ord. Frågor besvarade han med ett klart, “det står skrivet”, eller “säger icke Skriften?” eller “huru läser du?”. Så snart någon genom vän eller fiende blev intresserad förklarade han Guds Ord. Med klarhet och kraft förkunnade han det glada budskapet. Hans ord spred ljus över patriarkernas och profeternas undervisning, och Skrifterna framstod för människorna såsom en ny uppenbarelse. Aldrig förr hade hans åhörare sett sådana djupheter och sådan betydelse i Guds Ord.NLASB 135.2

En sådan evangelist som Kristus har aldrig funnits. Han var himmelens Herre, men han ödmjukade sig och tog på sig vår natur, för att vi skulle kunna förstå honom. För alla människor, rika och fattiga, fria och trälar, förkunnade Kristus frälsningens goda nyheter. Hans anseende som den store Läkaren spred sig ut över hela Palestina. De sjuka kom till de platser där han skulle gå fram, för att de skulle kunna be honom om hjälp. Hit kom även många bekymrade människor för att höra om honom och få känna beröringen av hans hand. Han vandrade från stad till stad, från by till by, och predikade evangelium och botade de sjuka, och ändå var han härlighetens Konung om än i mänsklig gestalt.NLASB 135.3

Han besökte folkets stora årliga högtider och till de av ceremonier upptagna skarorna talade han om himmelska ting, så att evigheten kom i blickpunkten. För alla lade han fram skatter ur visdomens förrådshus. Han talade till dem så enkelt att ingen kunde undgå att förstå det. Genom sina egna, särskilda metoder gav han hjälp åt alla som var nedtryckta av sorg och lidande. Med öm och hänsynsfull välvilja betjänade han de skuldbelastade och gav dem läkedom och styrka.NLASB 136.1

Såsom den främste bland lärare sökte Jesus få människorna in på de vägar, där de kände sig mest hemmastadda. Han framställde sanningen på ett sådant sätt att den för all framtid blev invävd i hans åhörares heligaste minnen och sympatier. Han undervisade på ett sätt som gjorde att de kände att han framför allt var angelägen om deras intressen och lycka. Han undervisade rakt på sak, hans illustrationer var träffande, och hans ord så sympatiska och uppmuntrande att hans åhörare fängslades därav. Den enkelhet och det allvar som präglade hans förkunnelse gjorde varje ord heligt. Hur uppfyllt av arbete var inte Frälsarens liv! Dag efter dag kunde man se honom besöka nödens och sorgens ringa boningar och inge hopp åt de förtryckta och frid åt de bekymrade. Han gick omkring vänlig, ömhjärtad och medlidsam och lyfte upp de betryckta och tröstade de sörjande. Varhelst han gick fram förde han välsignelse med sig.NLASB 136.2

För att nå de rika
Fastän Jesus betjänade de fattiga sökte han även nå de rika. Han sökte bekantskap med den förmögna och bildade fariséen, den judiska ädlingen och de romerska officerarna. Han tog emot deras inbjudningar, besökte deras fester och tog del av deras intressen och sysselsättningar, så att han skulle kunna nå deras hjärtan och uppenbara för dem de oförgängliga skatterna.NLASB 136.3

Kristus kom till denna värld för att visa att människan genom att ta emot kraft från himmelen kan leva ett obefläckat liv. Med outtröttligt tålamod och deltagande hjälpsamhet sökte han upp människor som behövde honom. Med vänlighetens milda hand strök han undan själens oro och tvivel och förvandlade fiendskap till kärlek och otro till förtroende.NLASB 137.1

Till alla kunde han säga: “Följ mig”, och den tilltalade stod upp och följde honom. Världens förtrollning var bruten. Vid ljudet av hans stämma flydde girighetens, och ärelystnadens ande från hjärtat, och människor stod upp befriade och redo att följa Frälsaren.NLASB 137.2

Ingen åtskillnad på grund av ras eller bekännelse
Kristus erkände ingen rangskillnad på grund av nationalitet, hudfärg eller bekännelse. De skriftlärda och fariséerna ville begränsa himmelens gåvor till sitt eget folk och utestänga resten av Guds familj i världen. Men Kristus kom för att bryta ned alla skiljemurar. Han kom för att visa att hans gåvor, hans nåd och kärlek är lika obegränsade som luften, ljuset eller regnets skurar som uppfriskar jorden. Genom Kristi liv lades grunden till en religion där det inte finns någon klasskillnad, en religion varigenom kristen, jude, hedning, fri och slav, förenas i ett gemensamt broderskap, likställda inför Gud. Ingen beräknande klokhet påverkade hans tillvägagångssätt. Han gjorde ingen skillnad mellan grannar och främlingar, vänner och fiender. Det som vädjade till hans hjärta var att de törstade efter livets vatten.NLASB 137.3

Han gick aldrig förbi någon människa såsom värdelös utan sökte tillämpa det läkande botemedlet på varje människa. I vilket sällskap han än befann sig, framställde han en lärdom som anpassades till omständigheterna. Varje för summelse eller förolämpning varmed människor bemötte sina medmänniskor gjorde honom ännu mer medveten om deras behov av hans gudomligt mänskliga medlidande. Han sökte väcka hopp hos de råaste och minst lovande och gav dem förvissning om att de skulle bli rena och oförvitliga och uppnå en karaktär som skulle göra dem till Guds barn.NLASB 138.1

Ofta mötte han människor som kommit under Satans herravälde utan kraft att kunna bryta hans bojor. Till en sådan modfälld, sjuk, frestad och fallen människa talade Jesus i de mest ömma och medlidsamma ordalag, med ord som behövdes och kunde bli förstådda. Andra mötte han som kämpade i närkamp mot människans fiende. Dessa uppmuntrade han till att hålla ut och övertygade dem om att de skulle vinna, ty Guds änglar stod på deras sida och skulle ge dem seger.NLASB 138.2

Vid publikanernas bord satt han som ärad gäst, och genom sin sympati och sin sällskapliga vänlighet visade han att han erkände människans sanna värde, och människor längtade efter att bli värdiga hans förtroende. På deras törstiga hjärtan föll hans ord med livgivande kraft. Nya, livgivande impulser väcktes och för dessa ur samhället utstötta människor, öppnades möjligheten till ett nytt liv.NLASB 138.3

Fastän Jesus var jude, rörde han sig fritt bland samariterna och åsidosatte därmed sitt eget folks fariseiska seder. Trots deras fördomar tog han emot detta föraktade folks gästvänlighet. Han sov hos dem under deras tak, åt av deras mat vid deras bord, undervisade på deras gator och behandlade dem med den yttersta vänlighet och förståelse. Och medan han drog deras hjärtan till sig genom mänskligt deltagande gav hans gudomliga nåd dem tillfälle att ta emot den frälsning som judarna förkastade.NLASB 138.4

Frälsning för alla
Kristus försummade inte något tillfälle att förkunna frälsningens evangelium. Lyssna till hans underbara ord till en samaritisk kvinna. Han satt vid Jakobs brunn, när kvinnan kom för att hämta vatten. Till hennes förvåning bad han henne om en tjänst. “Giv mig att dricka”, sade han. Han ville ha en kall dryck, men han ville också skapa ett tillfälle att ge henne livets vatten. “‘Huru kan du’”, sade kvinnan, “‘som är en jude, bedja mig, som är en samaritisk” kvinna, om något att dricka?’ Judarna hava nämligen ingen umgängelse med samariterna. Jesus svarade och sade till henne: ‘Förstode du Guds gåva och vem den är, som säger till dig: Giv mig att dricka, så skulle i stället du hava bett honom, och han skulle då hava givit dig levande vatten.’ . . . ‘Var och en som dricker av detta vatten, han bliver törstig igen; men den som dricker av det vatten jag giver honom, han skall aldrig någonsin törsta, utan det vatten jag giver honom skall bliva i honom en källa, vars vatten springer upp med evigt liv.’” Joh. 4: 7-14.NLASB 139.1

Hur stort intresse visade inte Kristus denna enda kvinna! Hur angelägna och vältaliga var inte hans ord! När kvinnan hörde dem, lämnade hon sin vattenkruka, och gick in i staden och sade till sina vänner: “Kommen och sen en man som har sagt mig allt vad jag har gjort. Månne icke han är Messias?” Så läser vi att “många samariter från den staden kommo till tro på honom för kvinnans ords skull”. V. 29, 39. Och vem kan beräkna det inflytande som dessa ord har utövat till människors frälsning under tidernas gång?NLASB 139.2

Varhelst hjänan är öppna för att ta emot evangelium, står KriStUS färdig att undervisa dem. Han uppenbarar Fadern för dem och det slags tjänst som är antagbar hos honom, som läser hjärtat. Till sådana talar han inte i liknelser. Till dem, såsom till kvinnan vid Jakobs brunn, säger han: .Jag, som talar till dig, är den du nu nämnde”, nämligen Messias. V. 26.NLASB 140.1