Ett hoppfullt sinnelag

Det förhållande som existerar mellan kropp och själ är mycket intimt. När den ena berörs, påverkas den andra. Själstillståndet påverkar hälsan i långt högre grad än många inser. Många av de sjukdomar som människor lider av är en följd av själsligt betryck. Sorg, ängslan, missnöje, samvetskval, skuldkänsla och misstankar - allt sådant verkar nedbrytande på livskrafterna.NLASB 106.1

Många har för sig att om de aldrig så litet utsätter sig för kyla eller väder och vind, kommer de att bli sjuka, och de skadliga verkningarna kommer därför att de är väntade.NLASB 106.2

Mod, hopp, tro, sympati och kärlek befrämjar hälsan och förlänger livet. En förnöjsam anda och ett glatt sinnelag, betyder hälsa för kroppen och styrka för själen. “Ett glatt hjärta är en god läkedom.” Ords. 17: 22.NLASB 106.3

Vid behandlingen av de sjuka bör man inte förbise följderna av själsligt inflytande. Rätt tillämpat skänker detta inflytande oss ett av de mest effektiva medlen för att bekämpa sjukdom.NLASB 106.4

Det finns emellertid en form av själskurer som utgör ett av de mest effektiva medlen till fördärv. Genom denna så kallade vetenskap Ställs en människas själ under en annan människas kontroll, så att den svagas personlighet uppgår i den starkares själsliv. En människa handlar efter en annans vilja. Härmed gör man anspråk på att tankebanorna kan ändras, och att hälsobringande impulser kan meddelas och patienterna få kraft till att motstå och övervinna sjukdom.NLASB 107.1

Denna s.k. läkemetod har använts av personer som varit okunniga om dess verkliga natur och som trott den vara ett medel till den sjukes bästa. Men denna så kallade vetenskap är grundad på falska principer. Den är främmande för Kristi karaktär och anda. Den leder inte fram till honom som är liv och frälsning. Den som drar människors. tankar till sig själv, skiljer dem från deras styrkas verkliga källa, Kristus.NLASB 107.2

Det är inte Guds plan att någon människa skall överlämna sitt sinne och sin vilja att behärskas aven annan och så bli ett viljelöst redskap i hans händer. Ingen skall låta sin personlighet uppgå i en annans. Ingen skall se upp till någon mänsklig varelse såsom helandets källa. Man måste känna sitt beroende av Gud. I sin gudagivna värdighet som människa skall man stå under Guds egen kontroll och inte under någon mänsklig vilja.NLASB 107.3

Det personliga ansvarets princip
Gud vill föra människor i direkt gemenskap med sig själv. I alla sina förbindelser med människor tar han hänsyn till principen om personligt ansvar. Han söker uppmuntra känslan av personligt beroende och att bibringa människan behovet av personlig ledning. Han önskar föra det mänskliga i gemenskap med det gudomliga, så att människan kan bli omdanad till likhet med Gud. Satan verkar för att omintetgöra detta. Han söker uppmuntra till beroende av människor. När människors sinnen vänds bort från Gud, kan frestaren föra dem in under sitt herravälde. Han kan så behärska mänskligheten.NLASB 107.4

Idén att låta en människas intellekt behärskas aven annans uppstod hos Satan för att framställa sig själv såsom den främsta verksamma kraften och insätta mänsklig filosofi i stället för gudomlig filosofi. Bland alla de villoläror som blir antagna bland bekännande kristna finns intet farligare bedrägeri och ingen säkrare metod att skilja människan från Gud än denna. Fastän den kan synas oskyldig, kommer den, när den utövas på patienterna, att leda till undergång och inte till hälsa. Den öppnar en dörr genom vilken Satan kommer att träda in för att ta i besittning både dens själsliv som uppges till att behärskas aven annans och dens som behärskar honom.NLASB 108.1

Fruktansvärd är den makt som genom detta sätts i händerna på illasinnade människor. Vilka tillfällen ger det inte dem som lever på att dra fördel av andras svagheter eller dårskaper! Hur många finner inte genom att behärska svaga och sjuka människors sinnen ett medel till att tillfredsställa sina lustar och lidelser eller sitt vinstbegär!NLASB 108.2

Det finns något bättre för oss att engagera oss i än att söka behärska andra människors sinnen. Läkaren bör undervisa sina patienter att se bort från människan och upp till det gudomliga. I stället för att lära den sjuke att lita på människan för att bli frisk till kropp och själ, bör han leda dem till honom som kan frälsa till det yttersta alla som kommer till honom. Han som har skapat människans själ vet vad själen behöver. Gud är den ende som kan bota. De som är sjuka till kropp och själ skall i Kristus se sin helbrägdagörare. “Jag lever; I skolen ock leva.” Joh. 14: 19. Det är detta liv vi skall framhålla för de sjuka och omtala för dem att om de tror på Kristus såsom den store Läkaren, om de samverkar med honom genom att lyda hälsans lagar och strävar efter att fullborda helgelsen i hans fruktan, kommer han att delge dem sitt liv. När vi på detta sätt framställer Kristus för dem, delger vi dem en kraft, en styrka som har värde, ty den kommer från ovan. Detta är sann ‘I vetenskap när det gäller kroppens och själens helande.NLASB 108.3

Tro på den store Läkaren. Det behövs stor visdom för att behandla sjukdomar som har sin grund i människans själstillstånd. Ett ängsligt och bedrövat hjärta, en modfälld själ måste behandlas med mildhet. Många gånger kan det vara svårigheter i hemmet som, likt ett kräftsår, fräter på sinnet och försvagar livskraften. Ibland kan orsaken vara att samvetsförebråelse för någon synd håller på att underminera hälsan och får själen ur jämvikt. Det är genom ömhet och sympati som sådana sjuka kan bli hjälpta. Läkaren måste först vinna deras förtroende och sedan hänvisa dem till den store Läkaren. Om deras tro kan riktas på den verkliga Läkaren och de kan bli förvissade om att han har tagit hand om deras fall, kommer detta att ge själen lättnad och ofta återställa kroppen till hälsa.NLASB 109.1

Sympati och takt kommer ofta att visa sig göra den sjuke större nytta än de mest skickligt utförda behandlingar, som ges på ett kyligt och likgiltigt sätt.NLASB 109.2

Många som är rädda för att göra en patient orolig eller modfälld genom att omtala sanningen, inger honom ett falskt hopp om återställelse och till och med låter honom gå ned i graven utan att ha varnat bonarn för att han kan dö. Allt detta är oförståndigt. Det är emellertid inte alltid tryggast och bäst att i full utsträckning förklara för patienten hans farliga situation. Detta kan skrämma upp honom och försena eller till och med förhindra tillfrisknandet. Inte heller kan hela sanningen alltid omtalas för dem vars besvär till större delen är inbillade. Många sådana människor är oresonliga och har inte vant sig vid att öva självbehärskning. De har underliga ideer och inbillar sig mycket som inte är sant angående sig själva och andra människor. För dem är emellertid dessa ting verkliga, och de som sköter dem nr lov att ständigt visa vänlighet och outtröttligt tålamod och takt. Om man för dessa patienter talade om sanningen angående dem själva, skulle somliga bli förnärmade och andra modfällda. Kristus sade till sina lärjungar: “Jag hade ännu mycket att säga eder, men I kunnen icke nu bära det.” Joh. 16: 12. Men fastän man inte kan tala om hela sanningen vid alla tillfällen, är det ändå aldrig nödvändigt eller berättigat att bedra.NLASB 109.3

Viljans makt
Viljans makt värderas inte som den borde. Se till att viljan hålls vaken och rätt inställd, och den kommer att ge kraft åt hela varelsen och vara en underbar hjälp att bevara hälsan. Den är också en kraft att räkna med vid behandling av sjukdom. När viljan verkar i rätt riktning, övar den kontroll över fantasin och är ett verksamt medel att motstå och övervinna både själens och kroppens sjukdomar. Genom att använda sin viljekraft till att inta ett rätt förhållande till livet kan patienten göra mycket för sitt tillfrisknande genom att samverka med läkaren.NLASB 110.1

Det finns tusenden som kan återfå hälsan om de vill. Herren vill inte att de skall vara sjuka. Han vill att de skall vara friska och lyckliga, och de bör bestämma sig för att vara friska. Sjuka människor kan ofta motstå sjukdomen bara genom att neka att ge efter för sjukdomsbesvären och sjunka ihop i overksamhet. Låt dem höja sig över sin värk och sina smärtor och delta i någon nyttig sysselsättning som passar deras krafter. Genom sådan sysselsättning och rikligt med frisk luft och solsken torde många utmärgla1e invalider återvinna hälsa och krafter.NLASB 110.2

För dem som vill återvinna eller bevara sin hälsa finns en lärdom att hämta i Bibeln: “Dricken eder icke druckna av vin; ty därav kommer ett oskickligt leverne. Låten eder fastmer uppfyllas av ande.” Ef. 5: 18. Inte genom upprörda känslor eller deras utplånande genom onaturliga och ohä1öosamma stimulanser, och ej heller genom att tillfredsställa sina lägre begär och passioner kan man finna verklig läkedom eller vederkvickelse för kropp och själ. Bland sjuka människor finns många som lever utan Gud och utan hopp. De lider på grund av otillfredsställda begär, sjukliga lidelser och sina samvetens anklagelser och håller härigenom på att förlora sitt grepp om detta liv och har därtill inga utsikter för det tillkommande. Låt inte dem som har vård om de sjuka hoppas på att kunna hjälpa dessa patienter genom att låta dem tillfredsställa sina begär efter nöjen och spänning. Detta har ju varit deras livs förbannelse. De som hungrar och törstar efter sådant kommer att fortsätta därmed så länge de finner sin tillfredsställelse i det. De som dricker ur de själviska nöjenas källa är bedragna. De förväxlar uppsluppenhet med styrka, och när spänningen slutar är också hänförelsen slut, och de är lämnade åt sitt missnöje och sin modlöshet.NLASB 111.1

Källan till all frid
Förblivande frid och verklig ro i själen har bara en källa, nämligen Kristus. Det var detta Kristus talade om när han sade: “Kommen till mig, I alla som arbeten och ären betungade, så skall jag giva eder ro.” Matt. 11: 28. “Frid lämnar jag efter mig åt eder, min frid giver jag eder; icke giver jag eder den såsom världen giver. Edra hjärtan vare icke oroliga eller försagda.” Joh. 14: 27. Denna frid är ingenting som han ger skilt från sig själv. Den finns i Kristus, och vi kan erhålla den endast genom att ta emot honom.NLASB 111.2

Kristus är livets källa. Vad många behöver är att få ett klarare begrepp om honom. De behöver bli undervisade med tålamod och vänlighet men ändå med allvar hur hela deras varelse kan slås upp på vid gavel för himmelens läkande krafter. När Guds kärleks solsken upplyser själens förmörkade kamrar, kommer trötthet och missnöje att försvinna och tillfredsställelsens glädje kommer att ge själen spänst och kroppen hälsa och krafter.NLASB 112.1

Vi lever i en värld av lidande. Svårigheter, prövningar och sorger väntar oss alla utmed vägen till vårt himmelska hem. Men det finns många som gör livets bördor dubbelt så tunga genom att ständigt motse och vänta sig svårigheter. Om de möter motgångar eller missräkningar, tror de att allt håller på att gå under, att deras lott är svårare än alla andras och att de säkert kommer att lida brist. På så sätt överöser de sig själva med elände och kastar en dysterhetens skugga över hela sin omgivning. Livet självt blir en börda för dem. Men det behöver inte vara så. Det vill till beslutsamma ansträngningar för att vända strömmen i deras tankevärld. Men förändringen kan ske. Deras lycka både för detta liv och det tillkommande beror på om de fäster sina tankar på det som bringar glädje. De får lov att vända ryggen åt den mörka tavlan, den som finns i deras fantasi, för att kunna se de välsignelser som Gud har strött på deras väg och bortom dessa fram mot det osynliga och det eviga.NLASB 112.2

Gud har hjälp i beredskap för varje prövning. När Israel i öknen kom till Maras bittra vatten, ropade Moses till Herren. Men Gud försåg dem inte med något nytt hjälpmedel. Han riktade i stället deras uppmärksamhet på det som redan fanns. Gud visade honom ett visst slags trä som han skulle kasta i vattnet för att göra vattnet rent och sött. När Moses hade gjort som Gud sagt drack folket av vattnet och blev vederkvickt. Om vi bara söker Herren i varje prövning, skall Kristus ge oss den hjälp vi behöver. Våra ögon kommer att öppnas till att förstå de löften om läkedom som nedtecknats i hans Ord. Den helige Ande kommer att lära oss, hur vi kan tillägna oss varje välsignelse såsom ett motgift mot sorgen. För varje bitterhetens kalk som förs till våra läppar, kommer vi att finna en helande ört.NLASB 112.3

Ta emot Guds kraft!
Vi skall inte låta framtiden med dess svåra problem och dess otillfredsställande utsikter göra våra hjärtan vanmäktiga, våra knän darrande och våra händer slappa. “Eller ock måste man söka skydd hos mig och göra fred med mig; ja, fred måste man göra med mig!” Jes. 27: 5. De som överlämnar sina liv åt hans ledning för att tjäna honom, kommer aldrig att ställas i en situation, för vilken han inte har gjort förberedelser. Om vi är Ordets görare har vi i varje situation en ledare som visar oss vägen. Vilka våra bekymmer än är, har vi en tillförlitlig rådgivare. Vilken vår sorg än är, förlusten av våra kära eller ensamhetskänsla, äger vi i Kristus en deltagande vän.NLASB 113.1

Om vi i vår okunnighet begår misstag, kommer Frälsaren inte att överge oss. Vi behöver aldrig känna oss ensamma. Anglar är våra följeslagare. Hugsvalaren, som Kristus lovade att sända i sitt namn, förblir hos oss. På den väg som leder till Guds stad finns inga svårigheter som de som litar på honom inte kan övervinna. Det finns inga faror ur vilka de inte kan bli räddade. Det finns ingen sorg, inga besvärligheter, inte en mänsklig svaghet för vilka han inte har berett hjälp.NLASB 113.2

Han väntar på att få göra oss fria
Ingen människa behöver överlämna sig åt missmod och förtvivlan. Satan kan komma till dig med det grymma påståendet: Du är ett hopplöst fall, du är oförbätterlig. Men det finns hopp för dig i Kristus. Gud ber oss inte övervinna i egen kraft. Han bjuder oss sluta oss nära intill honom. I vilka svårigheter vi än må befinna oss, som trycker ner både kropp och själ, väntar han att få göra oss fria.NLASB 114.1

Han som antog mänsklig natur känner deltagande med mänsklighetens lidanden. Kristus känner inte bara varje människa och hennes särskilda behov och prövningar, utan känner också till alla de omständigheter som irriterar och vållar vår ande bekymmer. Hans hand är utsträckt i förbarmande ömhet till varje lidande människa. De som lider mest får också mest av hans sympati och deltagande. Han är rörd av medkänsla för våra sjukdomar, och han vill att vi skall lägga våra bekymmer och besvärligheter vid hans fötter och lämna dem där.NLASB 114.2

Det är inte förståndigt att stirra på oss själva och ruva över våra känslor. Om vi gör det, kommer fienden att framställa frestelser och svårigheter som försvagar tron och slår ned vårt mod. Att ge sig hän åt sina känslor och ge vika för dem, det är att hänge sig åt tvivel och insnärja sig i svårigheter. Vi skall se bort från oss själva och se upp till Jesus.NLASB 114.3

När frestelserna ansätter dig, när omsorger, bekymmer och mörker innesluter din själ, vänd då din blick dit där du sist såg ljuset. Vila i Kristi kärlek och under hans skyddande omvårdnad. När synden kämpar om segern i ditt hjärta, när skuldkänslan trycker din själ och tynger ditt samvete, när otro fördunklar sinnet, kom då ihåg att Kristi nåd räcker till för att övervinna synden och bannlysa mörkret. När vi träder i gemenskap med Frälsaren, träder vi in på fridens område.NLASB 114.4

Tacksamhetens anda
Ingenting har en starkare tendens att befrämja kroppens och själens hälsa än en tacksamhetens anda. Det är en absolut plikt att motstå svårmod, missnöjda tankar och känslor, lika mycket som det är vår plikt att bedja. Om vi är på väg mot himmelen, hur kan vi då röra oss som i ett sorgetåg, under suckar och klagan hela vägen mot vår Faders hus?NLASB 115.1

De bekännande kristna som ständigt klagar och som tycks tro att glädje och lycka är synd har ingen äkta religion. De som finner ett sorgbundet nöje i allt som är dystert i naturen, som väljer att se på de döda löven hellre än att samla de vackra, levande blommorna lever inte i Kristus. Det gör inte heller de som inte ser någon skönhet i de väldiga bergens höjder och i dalarna klädda med levande grönt, som tillsluter sina sinnen för den glädjefyllda stämma som talar till dem i naturen. Ändå är det ljuvlig musik för den som vill och kan lyssna. De samlar åt sig dysterhet och mörker, när de kunde leva i ljuset och få erfara hur rättfärdighetens sol går upp i deras hjärtan med läkedom under sina vingar.NLASB 115.2

Ofta kan väl din själ fördystras på grund av kroppsliga smärtor. Försök då att inte tänka. Du vet att Jesus älskar dig. Han förstår din svaghet. Du kan då göra hans vilja genom att helt enkelt vila i hans armar. Det är en naturens lag att våra tankar och känslor uppmuntras och stärks, när vi ger uttryck åt dem. Samtidigt som det är sant att ord ger uttryck åt tankar, är det också sant att tankar följer på ord. Om vi oftare gav uttryck åt vår tro, och gladde oss mer i de välsignelser vi vet oss äga - Guds stora nåd och kärlek - skulle vi få mera tro och större glädje. Ingen tunga kan ge uttryck åt, inget mänskligt sinne kan föreställa sig de välsignelser som väller fram som en följd av att vi uppskattar Guds godhet och kärlek. Aven här på jorden kan vi inom oss äga en glädjens källa som aldrig sinar, ty den matas av strömmar som flödar från Guds tron.NLASB 115.3

Låt oss alltså fostra våra hjärtan och läppar till att uttala Guds lov för hans oförlikneliga kärlek. Ut oss fostra våra hjärtan att vara hoppfulla och att förbli i ljuset som utstrålar från Golgata kors. Vi bör aldrig glömma att vi är den himmelska Konungens barn, söner och döttrar till härskarornas Herre. Det är vår förmån att ständigt njuta av en lugn, ljuvlig vila i Gud.NLASB 116.1

“Låten Kristi frid regera i edra hjärtan. . . Och varen tacksamma.” Kol. 3: 15. Låt oss glömma våra egna svårigheter och bekymmer, och låt oss tacka Gud för den möjlighet vi fått att leva till hans namns ära. Låt den nya dagens nya välsignelser väcka lovsång i ditt hjärta för dessa bevis på hans kärleksfulla omsorg. När du slår upp dina ögon på morgonen, tacka då Gud för att han har bevarat dig under natten. Tacka honom för hans frid i ditt hjärta. Morgon, middag och kväll, låt tacksamheten såsom ljuvlig vällukt stiga upp till himmelen.NLASB 116.2

När någon frågar dig hur du mår, försök då inte tänka på något sorgligt att tala om för att vinna sympati. Tala inte om din brist på tro och dina sorger och lidanden. Frestaren njuter av att höra sådana ord. När du talar om dystra ämnen förhärligar du honom. Vi skall inte låta våra tankar uppehålla sig vid Satans stora makt att kunna övervinna oss. Ofta överlämnar vi oss i hans händer genom att tala om hans makt. Låt oss i stället tala om Guds stora kraft att sammanlänka alla våra intressen med hans. Berätta om Kristi oförlikneliga kraft och tala om hans härlighet. Hela himmelen är intresserad av vår frälsning. Guds änglar, tusen gånger tusen och tio tusen gånger tio tusen, har beordrats att betjäna dem som skall få frälsning till arv,del. De skyddar oss från det onda och driver tillbaka mörkrets makter som söker vår undergång. Har vi inte orsak att vara tacksamma varenda minut, tacksamma även när synbara svårigheter uppträder i vår väg?NLASB 116.3

Stäm upp en sling
Låt oss ge uttryck för vår glädje och tacksamhet i sång. I stället för att ge luft åt våra känslor, när vi blir prövade, bör vi i tro stämma upp en tacksägelsesång till Gud.NLASB 117.1

Sång är ett vapen som vi alltid kan använda mot missmod. När vi på så sätt öppnar hjärtat för ljuset från vår Frälsares närvaro, nr vi hälsa och hans välsignelse.NLASB 117.2

“Tacken Herren, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen. Så säger Herrens förlossade, de som han har förlossat ur nöden.” Ps. 107: 1, 2. “Tacken Gud i alla livets förhålanden. Ty att I så gören är Guds vilja i Kristus Jesus.” 1 Tess. 5: 18. Denna befallning ger förvissning om att även sådant som ser ut att vara oss emot kommer att verka för vårt bästa. Gud skulle inte bjuda oss att vara tacksamma för det som skulle göra oss skada.NLASB 117.3

Ett av de säkraste hindren för de sjukas tillfrisknande ät att deras tankar kretsar omkring dem själva. Många sjuka människor anser att alla bör ge dem deltagande och hjälp, när de i stället behöver få sin uppmärksamhet vänd från sig själva till att tänka på och ha omsorg om andra.NLASB 117.4

Man ber ofta om förbön för de lidande, de sorgsna och de modfällda, och detta är på sin plats. Vi bör bedja att Gud låter sitt ljus lysa in i den förmörkade själen och trösta det sorgfyllda hjärtat. Men Gud besvarar böner för dem som ställer sig i hans välsignelsers väg. Medan vi beder för dessa sorgtyngda människor, bör vi uppmuntra dem till att hjälpa andra som har större behov än de själva. Mörkret kommer att skingras i deras hjärtan, når de försöker hjälpa andra. När vi söker trösta andra med den tröst varmed vi själva har blivit tröstade, kommer välsignelsen tillbaka över oss själva.NLASB 117.5

Jesajas 58:e kapitel är ett recept till läkedom för kroppens såväl som själens sjukdomar. Om vi längtar efter hälsa och livets sanna glädje, måste vi praktisera de regler som ges i detta kapitel. På tal om en gudstjänst som är Gud behaglig och om dess välsignelser, säger Herren:NLASB 118.1

” . . . ja, att du bryter ditt bröd åt den hungrige och skaffar de fattiga och husvilla härbärge, att du kläder den nakne, var du ser honom, och ej drager dig undan för den som är ditt kött och blod. Då skall ljus bryta fram för dig såsom en morgonrodnad, och dina sår skola läkas med hast, och din rätt skall då gå framför dig och Herrens härlighet följa dina spår.” Jes. 58: 7, 8.NLASB 118.2

Goda gärningar är en dubbel välsignelse, till nytta för givaren såväl som vänlighetens mottagare. Vetskapen om att man har handlat rätt utgör en av de bästa mediciner för sjuka kroppar och själar. När man känner sig fri och glad på grund av väl utförda plikter och tillfredsställelsen av att ha gett andra människor glädje, ger detta glada, upplyftande inflytande nytt liv till hela varelsen.NLASB 118.3

Om de som lider av dålig hälsa ville glömma sig själva och intressera sig för andra människor, om de ville uppfylla Herrens befallning att tjäna dem som står i större behov av hjälp än de själva, skulle de få erfara sanningen i det profetiska löftet: “Då skall ljus bryta fram för dig såsom en morgonrodnad, och dina sår skola läkas med hast.”NLASB 118.4