Bönens makt

Bibeln säger att vi “alltid borde bedja utan att förtröttas”. (Luk. 18: 1.) Om vi någon gång mer än annars känner vårt behov av bön, så är det när krafterna sviker och livet självt tycks glida oss ur händerna. De som är friska glömmer ofta de underbara välsignelser som kommer dem till del dag efter dag, år efter år, och visar sällan någon tacksamhet mot Gud för hans gåvor. Men när sjukdom inställer sig, kommer man ihåg Gud. När mänsklig kraft sviker, känner människan sitt behov av gudomlig hjälp, och aldrig någonsin vänder vår barmhärtige Gud sig bort från den människa som uppriktigt söker hans hjälp. Han är vår tillflykt i sjukdom såväl som i hälsa.NLASB 124.1

Kristus är samma förbarmande Läkare i dag som under sin jordiska verksamhet. Hos honom finns helande balsam för varje sjukdom, återställande kraft för varje svaghetstillstånd. Hans efterföljare skall i denna tid bedja för de sjuka liksom hans lärjungar gjorde det fordom. Och återställelse till hälsa skall följa, ty “trons bön skall hjälpa den sjuke”. Den helige Andes kraft står oss till buds, och trons lugna förvissning kan göra anspråk på Guds löften. “På sjuka skola de lägga händerna, och de skola då bliva friska” (Mark. 16: 18), är ett Herrens löfte, lika tillför litligt nu som på apostlarnas dagar. Här framställs en av. Guds barns förmåner, och vår tro bör ta fasta på allt vad detta löfte innebär. Kristi tjänare skall förmedla hans gärningar, och genom dem vill han utöva sin helande kraft. Det är vår uppgift att bära fram de sjuka och lidande till Gud på trons armar. Vi bör lära dem att tro på den store Läkaren.NLASB 124.2

Frälsaren vill att vi skall uppmuntra de sjuka, de förtvivlade och lidande till att tro på hans kraft. Genom tro och bön kan sjukrummet förvandlas till ett Betel, så att läkare och sköterskor med ord och handling kan säga det så klart att det inte kan missförstås: “Här bor förvisso Gud” för att frälsa och inte för att förgöra. Kristus vill uppenbara sin närvaro i sjukrummet och fylla läkarnas och sjuksköterskornas hjärtan med sin kärleks ljuvlighet. Om de sjukas vårdare lever så att Kristus kan gå med dem till patientens sjuksäng, kommer denne att känna sig övertygad om den förbarmande Frälsarens närvaro, och denna övertygelse i sig själv kommer att göra mycket för att både kroppen och själen skall bli friska.NLASB 125.1

Gud hör bön
Ja, Gud hör bön. Kristus har sagt: “Om I bedjen om något i mitt namn, så skall jag göra det.” Joh. 14: 14. Åter säger han: “Om någon tjänar mig, så skall min Fader ära honom.” Joh. 12: 26. Om vi lever i överensstämmelse med hans ord, kommer varje dyrbart löfte som han har gett att uppfyllas på oss. Vi är ovärdiga hans förbarmande, men när vi lämnar oss åt honom, tar han emot oss. Han kommer att verka både för och genom dem som följer honom.NLASB 125.2

Men endast när vi lever i lydnad för hans ord, kan vi göra anspråk på uppfyllelsen av hans löften. Psalmisten säger: “Om jag hade förehaft något orätt i mitt hjärta, så skulle Herren icke höra mig.” Ps. 66: 18. Om vi visar honom delad eller halvhjärtad lydnad, kommer hans löften inte att uppfyllas på oss.NLASB 126.1

I Bibeln får vi undervisning om särskild bön för sjuka. Men sådan förbön är en mycket allvarlig handling, och bör inte företas utan omsorgsfullt övervägande. I många fall, då man bett för de sjukas helande, har det som man kallat tro inte varit något annat än förmätenhet.NLASB 126.2

Många människor har själva ådragit sig sjukdom genom sin njutningslystnad. De har inte levt i överensstämmelse med naturens lagar eller den absoluta renhetens principer. Andra har åsidosatt hälsans lagar i fråga om mat och dryck, kläder eller arbete. Ofta är det en last i någon form som är orsaken till själens eller kroppens svaghetstillstånd. Om dessa personer återvann hälsans välsignelser, skulle många av dem fortsätta på samma ohörsamma sätt att överträda Guds fysiska och andliga lagar. De menar att om Gud gör dem friska, som svar på bön, så står det dem fritt att fortsätta sitt för hälsan skadliga levnadssätt och att utan återhållsamhet tillfredsställa sin förvända aptit. Om Gud skulle göra ett under för att återställa sådana människor till hälsa, skulle han i själva verket uppmuntra synd.NLASB 126.3

Det är bortkastat arbete att lära människor se upp till Gud såsom deras sjukdomars Läkare, om de inte samtidigt undervisas om att överge sina nedbrytande livsvanor. För att erhålla hans välsignelse som svar på bön måste de sluta upp att göra det som är orätt och lära sig att göra det som är rätt. Deras omgivningar måste vara sanitära och deras livsvanor riktiga. De måste leva i överensstämmelse med Guds lagar, både de fysiska och de andliga.NLASB 126.4

De som vill ha förbön för sin hälsas återställande, bör få klart för sig att överträdelse av Guds lag, vare sig det är den fysiska eller den andliga, är synd och att de, för att få hans välsignelse, måste bekänna och överge sina synder.NLASB 127.1

Skriften bjuder oss: “Bekännen alltså edra synder för varandra, och bedjen för varandra, på det att I mån bliva botade.” Jak. 5: 16. Framställ för den som ber om förbön tankar såsom dessa: Ingen kan läsa hjärtats tankar eller känna till ett livs hemligheter. Dessa är kända endast för oss själva och för Gud. Om vi ångrar våra synder är det även vår plikt att bekänna dem. Synd av privat natur skall bekännas för Kristus, den ende medlaren mellan Gud och människor. Ty “om någon syndar, så hava vi en förespråkare hos Fadern, Jesus Kristus, som är rättfärdig.” 1 Joh. 2: 1. Varje synd är en förseelse och en förolämpning mot Gud och skall genom Kristus bekännas för honom. Varje uppenbar synd skall bli lika öppet bekänd. Det man gjort orätt mot en medmänniska bör göras rätt med den som har blivit förfördelad. Om någon som söker hälsa har gjort sig skyldig till förtal eller utsått osämja i hemmet, grannskapet eller i församlingen och uppväckt osämja och oenighet, eller om de genom några orätta handlingar har lett andra till synd, bör allt sådant bekännas inför Gud och inför dem som förorättats. “Om vi bekänna våra synder, så är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.” 1 Joh. 1: 9.NLASB 127.2

När allt som varit orätt har blivit rättat, kan vi framlägga den sjukes behov inför Herren i stilla tro, såsom hans anda tillkännager. Han känner varje människa vid namn och har omsorg om alla, som om det inte fanns någon annan människa på jorden för vilken han har utgett sin älskade Son. Emedan Guds kärlek är så stor och så osviklig, bör de sjuka uppmuntras till att förtrösta på honom och vara glada. Att ständigt vara ängsliga är ägnat att förorsaka svaghet och sjukdom.’ Om de bara vill höja sig över nedslagenhet och svårmod, ,kommer deras utsikter att bli friska att bli större, ty “Herrens öga är vänt till dem . . . som hoppas på hans nåd.” Ps. 33: 18.NLASB 127.3

Ske din vilja
Då man beder för de sjuka, bör man komma ihåg att “vad vi rätteligen böra bedja om, det veta vi icke”. Rom. 8: 26. Vi vet inte om den välsignelse vi vill ha kommer att bli till det bästa eller ej. Därför bör våra böner inrymma denna tanke: “Herre, du känner själens alla hemligheter. Du känner dessa människor. Jesus, deras försvarare, gav sitt liv för dem. Hans kärlek för dem är större än vår kärlek någonsin kan vara. Om det därför kan förhärliga dig och bli de sjuka till välsignelse, ber vi i Jesu namn att de blir återställda till hälsa. Om det inte är din vilja att de blir friska, ber vi att din nåd skall trösta och din närvaro uppehålla dem i deras lidanden.”NLASB 128.1

Gud vet slutet från begynnelsen. Han känner alla människors hjärtan. Han läser själens alla hemligheter. Han vet om de för vilka vi beder skall kunna, eller inte kunna, uthärda de prövningar som förestår dem om de skulle få leva. Han vet om deras liv skulle bli en välsignelse eller en förbannelse för dem själva eUer för omvärlden. Detta är en orsak varför vi, när vi med iver beder för dem, skulle säga: “Dock, ske icke min vilja, utan din.” I underdånig lydnad för Guds visdom och vilja tillade Jesus dessa ord, när han bad i Getsemane: “Fader, om det'är din vilja, så tag denna kalk ifrån mig.” Luk. 22: 42. Och om de orden var passande för honom, Guds Son, hur mycket mer passar de inte på felande, ofullkomliga människors läppar.NLASB 128.2

Det konsekventa handlingssättet är att överlämna vår begäran till vår allvise himmelske Fader, och sedan i fullkomlig förtröstan lita helt på honom. Vi vet att Gud hör oss om vi ber i överensstämmelse med hans vilja, men att framhärda i våra böner utan en underdånig anda är inte rätt. Våra förböner måste ha formen av bön, inte av befallning.NLASB 129.1

Det finns fall där Gud verkar avgörande med sin gudomliga kraft för att återställa hälsan. Men inte alla sjuka blir botade. Många får läggas till vila i tron på Kristus. Johannes blev på ön Parmos uppmanad att skriva: “Saliga äro de döda som dö i Herren härefter. Ja, säger Anden, de skola få vila sig från sitt arbete, ty deras gärningar följa dem.” Upp. 14: 13. Här ser vi att om människor inte blir återställda till hälsa, bör de för den skull inte anses sakna tro.NLASB 129.2

Vi vill väl alla ha ett ofelbart och direkt svar på våra böner och blir frestade att förlora modet, när svaret dröjer eller kommer i en oväntad form, men Gud är alltför klok och god för att alltid besvara våra böner, just när och på det sätt som vi vill det. Han kommer att göra något mer och bättre för oss än att uppfylla alla våra önskningar. Eftersom vi kan lita på hans visdom och kärlek, bör vi inte bedja honom att ge efter för vår vilja, utan i stället söka tränga in i och förverkliga hans avsikter. Våra önskningar och intressen bör helt uppgå i hans vilja. Dessa erfarenheter som prövar tron, är till för vårt bästa. Genom dem avslöjas Om vår tro är verklig och uppriktig och vilar på Bibeln, eller om den grundar sig på egna önskningar och avsikter och sålunda är oviss och föränderlig. Tron stärks genom övning. Vi måste låta tålamodet utföra sitt fullkomnande verk, i det vi kommer ihåg att Bibeln innehåller dyrbara löften för den som litar på Herren.NLASB 129.3

Inte alla förstår dessa principer. Många som söker Guds helande välsignelse tror att de måste få ett direkt och omedelbart svar på sina böner, annars är deras tro svag. Därför måste de som försvagats av sjukdom få förståndiga råd så att de kan handla med gott omdöme. De bör inte försumma sin plikt mot de vänner som kanske överlever dem och ej heller försumma att använda naturliga medel för att återvinna hälsan.NLASB 130.1

Här lurar ofta faran att begå ett misstag. Om de tror att de kommer att bli botade som svar på bön, är de rädda för att göra något som kunde se ut som en brist på tro. Men de bör inte försumma att sköta om sina affärer och ordna om sin eventuella kvarlåtenskap så som de skulle vilja göra, om de väntade att bli lagda till vila i döden. Inte heller skulle de frukta att uttala uppmuntrande ord och ge råd som de i skilsmässans stund skulle vilja ge sina närmaste.NLASB 130.2

Samarbeta med Gud
De som söker bli friska genom bön bör inte försumma att använda de botemedel som står till deras förfogande. Det är inte att förneka sin tro att använda sådana medel som Gud har försett oss med för att lindra smärta och att hjälpa naturen i sitt återställande verk. Det är inte att förneka sin tro att samarbeta med Gud och att vidta sådana åtgärder som bäst underlättar tillfrisknandet. Gud har gett oss kunskap om livets lagar. Denna kunskap har kommit oss till del för att användas. Vi bör utnyttja alla medel för att återställa hälsan och dra fördel av alla möjligheter att samverka med naturens lagar. När vi har bett om att de sjuka skall bli friska, kan vi arbeta med så mycket större kraft och tacka Gud att vi har förmånen att samverka med honom, och utbedja hans välsignelse över de medel han själv ställt till vårt förfogande.NLASB 130.3

Bibeln invänder inte mot att vi använder fysiska botemedel. Konung Hiskia var sjuk och Guds profet talade om för honom att han skulle dö. Han ropade då till Herren, och Herren hörde sin tjänare och sände honom ett budskap att hans liv skulle förlängas med femton år. Nu kunde ju ett enda ord från Herren genast ha gjort Hiskia frisk men i stället gavs följande särskilda anvisning: “... man skulle taga en fikonkaka och lägga den såsom plåster på bulnaden, så skulle han tillfriskna.” Jes. 38: 21.NLASB 131.1

När vi har bett för de sjukas tillfrisknande, låt oss då inte förlora tron på Gud, vilken utgången än kommer att bli. Om vi måste möta ett dödsfall, låt oss ta emot den bittra kalken och komma ihåg att en Faders hand ha_ räckt oss den. Men om hälsan blir återställd, bör vi inte glömma att den som fått del av Guds helande nåd är ställd under förnyad skyldighet att tjäna sin Skapare. När de tio spetälska blev renade, återvände endast en av dem för att uppsöka Jesus och ge honom ära. Låt ingen av oss likna de tanklösa nio, vars hjärtan var oberörda av Guds nåd. “Idel goda gåvor och idel fullkomliga skänker komma ned ovanifrån, från himlaljusens Fader, hos vilken ingen förändring äger rum och ingen växling av ljus och mörker.” Jak. 1: 17.NLASB 131.2