Sanna bevekelsegrunder i arbetet.

Det finnes många som bekänna sig vara kristna, men icke äga gemenskap med Kristus. Deras dagliga liv och deras sinnelag vittna om att Kristus, härlighetens hopp, icke tagit deras hjärtan i besittning. De kunna icke få något förtroende, och man kan ej lita på dem. De äro måna om att anstränga sig så litet som möjligt i sitt arbete, men samtidigt erhålla den högsta möjliga lön. Ordet »tjänare» kan användas om varje människa, ty vi äro alla tjänare. Och det kan vara nyttigt för oss att undersöka, huruvida vårt liv kännetecknas av trohet eller trolöshet.BU 281.2

Äro tjänare i allmänhet benägna att göra så mycket som möjligt? Är det inte snarare av större betydelse för dem att bliva färdiga med arbetet så fort och så lättvindigt som möjligt, och att använda så litet som möjligt av sina krafter för den lön de erhålla? Syftemålet är ej att vara så noggrann som möjligt, utan att få vedergällning. De som bekänna sig vara Kristi tjänare, borde inte glömma aposteln Paulus’ föreskrift: »I tjänare, varen i allt edra jordiska herrar lydiga, icke med ögontjänst, av begär att behaga människor, utan av uppriktigt hjärta, i Herrens fruktan. Vad helst I gören, gören det av hjärtat, såsom tjänaden I Herren och icke människor. I veten ju att I till vedergällning skolen av Herren få eder arvedel; den Herre I tjänen är Kristus.”BU 281.3

De som inträda i verksamheten såsom »ögontjänare», skola finna, att de icke kunna uthärda varken människors eller änglars granskning. För att vinna framgång i arbetet är det nödvändigt att äga kunskap om Kristus, ty genom denna kunskap kunna vi uppställa goda grundsatser och bliva delaktiga av den ädla och osjälviska ande, som besjälar Kristus, honom som vi bekänna oss tjäna. Trohet, sparsamhet, försiktighet och noggrannhet borde känneteckna allt vårt arbete, varhelst vi än befinna oss, om det är i köket, i verkstaden, på förlagskontoret, i sanatoriet, i skolan eller på någon annan plats i Herrens vingård. »Den som är trogen i det minsta, han är ock trogen i vad mer är, och den som är orättrådig i det minsta, han är ock orättrådig i vad mer är.”BU 282.1