Trons undergrävande.

Satan misslyckades med sina frestelseförsök mot Kristus i öknen. Frälsningsplanen har blivit genomförd. Det dyra priset har betalats för människans återlösning. Och nu söker han rycka undan grundvalen för den kristnes hopp och få människosjälarna att tro, att (le icke kunna bliva hjälpta eller frälsta genom det stora offer som framburits. Genom »orättfärdighetens alla bedrägliga konster” leder han fallna människor att tro, att de kunna reda sig bra utan någon försoning, att de icke behöva sätta sitt hopp till en korsfäst och uppstånden Frälsare, och att människans egen förtjänst skall förskaffa henne Guds ynnest. Och sedan omintetgör han människans tillit till Bibeln, väl vetande, att om han lyckas däri och det vittne, som brännmärker honom, blir oskadliggjort, så är han säker.BU 50.3

Han ingjuter den villfarelsen i människosinnet, att det icke finns någon personlig djävul. De som tro detta, bemöda sig icke om att motstå och bekämpa det, som inte existerar, och de stackars förblindade människorna antaga slutligen den grundsatsen, att allting är rätt. De erkänna inget rättesnöre för sin vandel. Satan leder många till att tro, att bön till Gud är fåfäng och blott en formalitet. Han vet mycket väl, hur nödvändig begrundan och bön är för att hålla Kristi efterföljare vakna och redo att motstå hans list och bedrägeri. Satans påfund skola avvända sinnet från dessa viktiga övningar, så att själen icke skall kunna anropa den Mäktige om hjälp och från honom erhålla styrka till att motstå angreppen.BU 51.1

Det kommer att väl gagna hans syften, om vi försumma bönen, ty då bliva hans bedrägliga konster mera beredvilligt trodda. Då Satan utsätter människan för sina försåtliga frestelser, uppnår han det syftemål, som han ej lyckades nå, då han frestade Kristus. Han kommer stundom under skepnad av en älsklig ung människovarelse eller som en vacker dimbild. Han utför stora välgärningar och blir av vilseldeda människor dyrkad som vårt släktes välgörare.BU 51.2