Dagens kyrka

Liknelsen om vingården handlar inte bara om det forna Israel. Dagens kyrka har utrustats med stora privilegier och välsignel- ser. I gengäld förväntar sig Gud att våra liv ska vara i harmoni med honom.SB 239.4

Återlösningen av oss har kostat ett oändligt högt pris. Det är bara storleken på denna lösensumma som får oss att fatta resultatet av den. Marken på denna jord har fuktats av tårarna och blodet från Guds Son, och det är här som paradisets frukter ska skördas. I sina liv ska Guds folk uppenbara den härlighet och storhet som finns i hans Ord, och genom dem ska Kristus offentliggöra karaktären och principerna i sitt rike.SB 240.1

Satan försöker hela tiden motarbeta det Gud gör, och han försöker ständigt övertala människan att acceptera hans principer. Han försöker framställa Guds utvalda som ett folk som blivit lurat. Han anklagar bröderna, och kraften i anklagelserna riktar han mot dem som utför rättfärdighetsgärningar. Herren vill svara Satan genom sitt folk, och det genom att visa vad resultatet blir av att följa rätta normer.SB 240.2

Dessa levnadsregler ska uppenbaras i den enskilde kristne, i familjen, i församlingen och i varje institution som grundats till Guds tjänst. Dessa ska vara ett bevis på vad som kan göras för världen. De ska vara exempel på den frälsande kraften och evangeliets sanning. De är dessutom Guds redskap då han ska fullborda sitt stora syfte med människan.SB 240.3

Det var med stolthet som de judiska ledarna såg på sitt storslagna tempel och på de imponerande ceremonierna i deras religiösa tjänst. Men där saknades Guds rättvisa, nåd och kärlek. Templets härlighet och glansen kring tempeltjänsten gav dem inga fördelar inför Gud, eftersom de inte offrade det som i Guds ögon var det enda som hade något värde. De gav inte Gud det sanna offret, en ödmjuk och förkrossad ande. Det är när man förlorat de centrala principerna i Guds rike som man ersätter dem med mängder av ceremonier och överdrifter. Det är när man försummar karaktärsutvecklingen, och när själens inre glans fattas, när man tappar den enkla gudsfruktan ur sikte, som stolthet och kärlek till pompa och ståt tvingar fram praktfulla kyrkobyggnader, utsökta utsmyckningar och imponerande ceremonier. Men man ärar inte Gud med allt detta. Gud accepterar inte en modern religion som består av ceremonier, falska förespeglingar, pompa och ståt. En sådan gudsdyrkan framkallar inte någon positiv reaktion hos de himmelska sändebuden.SB 240.4

Församlingen är mycket dyrbar i Guds ögon. Det beror inte bara på dess yttre fördelar, utan på den uppriktiga fromhet som skiljer den från världen. Han värderar den efter medlemmarnas växande kunskap om Jesus och efter framstegen i deras andliga erfarenhet.SB 241.1

Jesus hungrar efter helighetens och osjälviskhetens frukter från sin vingård. Han söker efter goda och kärleksfulla värderingar.SB 241.2

Hur vacker konsten än må vara, kan den inte mäta sig med den skönhet som uppenbaras hos dem som representerar Kristus.SB 241.3

Nåden omger den troendes inre. Den helige Ande påverkar tankarna och hjärtat, och det gör Jesus till Frälsare och låter Gud välsigna sitt verk.SB 241.4

En församling kan vara den fattigaste i landet och sakna all yttre dragningskraft, men om medlemmarna har Kristi karaktär och följer hans grundsatser kommer de att uppleva glädje i sina själar och änglar kommer att medverka i deras gudstjänst. Lov och tacksägelse från tacksamma hjärtan kommer att stiga upp till Gud som väldoftande offer.SB 241.5

Herren vill att vi ska påminna andra om hans godhet och berätta om hans makt. Vi ärar honom genom pris och tacksägelse. Han säger: “Den som offrar lovets offer, han ärar mig.” Ps 50:23. Israels folk ärade Gud med heliga sånger då de vandrade i öknen. Man satte musik till Herrens bud och löften, och hela vägen sjöng pilgrimerna dessa sånger. Sedan träffades de i heliga fester i Kanaans land, där man ständigt skulle berätta om Guds underbara gärningar och av hjärtat rikta tackböner till honom. Gud ville att hans folks hela liv skulle vara ett prisande av honom. På det sättet skulle man över hela jorden “känna din väg, bland hedningarna din frälsning”. Ps 67:3.SB 241.6

Så borde det vara nu också. Världens folk dyrkar falska gudar och borde vändas från sin ofullkomliga dyrkan, inte genom att man fördömer deras avgudar utan genom att erbjuda något bättre. Guds godhet ska också göras känd. “Ni är mina vittnen, säger Herren, och jag är Gud.” Jes 43:12.SB 242.1

Herren förväntar sig att vi uppskattar hans återlösningsplan så att vi inser vilka fördelar vi har som Guds barn, och att vi kommer till honom i lydnad och tacksamhet. Han vill att vi tjänar honom i ett nytt liv som är fyllt av hjärtats glädje varje dag. Eftersom våra namn är skrivna i Lammets bok längtar han efter att vår tacksamhet ska välla fram ur våra hjärtan och att vi ska kasta alla våra bekymmer på honom som har omsorg om oss. Han vill att vi ska glädja oss över att vara Herrens arv, eftersom Kristi rättfärdighet är skriven på de heligas dräkter, och för att vi har ett välsignat hopp om att vår Frälsare snart kommer tillbaka.SB 242.2

Vi har samma plikt att prisa Gud med ett helt och uppriktigt hjärta som att be. Inför hela världen och de himmelska väsendena ska vi visa att vi uppskattar Guds underbara kärlek för en fallen mänsklighet, och att vi förväntar oss större och större välsignelser från hans oändliga fullhet. Vi behöver berätta om våra härliga erfarenheter mycket mer än vi gör nu. Vår glädje i Herren och vår iver att tjäna honom skulle öka betydligt om vi, efter att ha fått ett särskilt utgjutande av den helige Ande, på ett enkelt och effektivt sätt berättade om vad Gud i sin godhet har gjort för sina barn.SB 242.3

När vi prisar Gud på det sättet, driver vi undan Satans makt. Prisandet driver undan den ande som knotar och klagar, och på så sätt förlorar frestaren mark. Det utvecklar de karaktärsegenskaper som kommer att göra jordens invånare passande för de himmelska boningarna.SB 243.1

Ett sådant vittnesbörd kommer att påverka andra. Det finns inte något effektivare sätt att vinna själar för Kristus.SB 243.2

Vi ska prisa Gud genom att aktivt tjäna honom. Vi ska göra allt som står i vår makt för att ära hans namn. Vi får gåvor av Gud så att vi kan dela med oss, och på det sättet får världen kunskap om hans karaktär. Gåvor och offer var en väsentlig del av gudstjänsten under den gammaltestamentliga ordningen. De forna israeliterna hade undervisats om att de skulle betala en tiondel av all sin inkomst för att upprätthålla helgedomstjänsten. Dessutom skulle de bära fram syndoffer, frivilliga gåvor och tackoffer. Dessa skulle vara medlen till att underhålla den evangeliska tjänsten på den tiden. Gud förväntar sig inte mindre från oss än från sitt folk förr i tiden. Det stora frälsningsverket, att rädda människor, måste ju gå vidare, och han har sett till att det är möjligt genom tionden, gåvorna och offren. På det sättet är det hans avsikt att den evangeliska tjänsten ska upprätthållas. Gud gör anspråk på tionden som sin egendom, och den ska alltid betraktas som något som används till heligt bruk. Den ska läggas i hans skattkammare och tjäna hans sak. Han ber också om frivilliga gåvor och tackoffer. Alla ska hängivet göra sin del för att föra ut evangeliet till jordens yttersta gräns.SB 243.3

Att tjäna Gud innebär ett personligt engagemang. Genom individuella ansträngningar samarbetar vi med honom för att rädda världen. Till alla sina efterföljare har Kristus gett följande uppdrag: “Gå ut överallt i världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen.” Mark 16:15. Alla som har kallats till ett liv i Kristus är också kallade till att arbeta för sina medmänniskors frälsning. Deras hjärtan kommer att slå i takt med Kristi hjärta, och samma längtan efter själar som Kristus har kommer att uppenbaras hos dem. Alla har inte samma uppgift i detta verk, men det finns en plats och en uppgift för alla.SB 243.4

I forna tider var Abraham, Isak, Jakob och Moses med sin ödmjukhet och visdom, och Josua med sina olika förmågor, antagna till tjänst för Gud. Miriams musik, Deboras mod och fromhet, Ruts barnsliga hängivenhet, Samuels lydnad och trofasthet, Elias fasta trohet och Elisas mjuka undergivenhet — allt detta var nödvändigt. Alla de som blivit välsignade av Gud ska använda sina gåvor för att hans rike ska ha framgång så att hans namn bli ärat.SB 244.1

Alla som tar emot Kristus som sin personlige Frälsare ska vara ett levande vittnesbörd om sanningen i evangeliet och hur den frälsande kraften påverkar livet. Gud ställer inga krav utan att sörja för att uppgiften kan uppfyllas. Genom Kristi nåd kan vi uppfylla det Gud kräver. Alla de rikedomar som finns i himlen kommer att uppenbaras genom Guds folk. “Min fader förhärligas,” säger Kristus, “när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar.” Joh 15:8.SB 244.2

Gud gör anspråk på hela jorden som sin vingård, och trots att den ännu ligger i händerna på inkräktarna tillhör den Gud. Den är hans genom skapelsen och lika mycket genom återlösningen. Det var för världen Kristus offrades. “Så älskade Gud världen att han gav den sin ende Son.” Joh 3:16. Det är genom denna enda gåva som alla andra gåvor har getts till människan. Varenda dag tar hela världen emot välsignelser från Gud. Var- enda regndroppe, varenda ljusstråle som flödar över den otacksamma människan, vartenda löv, varje blomma och frukt bevisar Guds tålamod och gränslösa kärlek.SB 244.3

Vad är det då den store Givaren får i gengäld? Hur behandlar människan Guds krav? Till vem viger de flesta människor sina tjänster? De tjänar Mammon. Målet i deras liv är rikedom, samhällsställning och världslig njutning. Rikedomen skaffar de sig genom stöld, inte bara från människor utan också från Gud. Människan använder hans gåvor enbart till att tillfredsställa sig själva. Allt de kan få tag i används till att tillfredsställa deras girighet och själviska njutning.SB 245.1

Den synd som finns i världen i dag är samma synd som orsakade Israels undergång. Otacksamhet mot Gud, förakt för möjligheter och välsignelser, själviskt användande av Guds gåvor — allt detta fanns i den synd som nedkallade Guds vrede över Israel. Samma saker orsakar världens undergång i dag.SB 245.2

De tårar som Jesus fällde då han stod uppe på Olivberget var inte bara för Jerusalem. I det som skulle drabba Jerusalem såg han även världens öde.SB 245.3

“Om du denna dag hade förstått, också du, vad som ger dig fred! Men nu är det fördolt för dig.” Luk 19:42.SB 245.4

“Denna dag.” Dagen närmar sig sitt slut. Nådatiden är snart slut. Hämndens moln samlar sig. De som har förkastat Guds nåd kommer snabbt och oåterkalleligen få sina liv ödelagda.SB 245.5

Ändå sover världen. Människorna känner inte till tidpunkten då de blir besökta.SB 245.6

Var kan man hitta församlingen under denna kris? Utför medlemmarna det Gud bett dem om? Fyller de sina uppgifter och visar hans karaktär för världen? Försöker de göra sina medmänniskor uppmärksamma på det sista nåderika varningsbudskapet?SB 245.7

Människan-befinner sig i uppenbar livsfara. Massor av människor går under. Ändå är det så få av Jesu bekännande efterföljare som känner en börda för dessa själar. Världens öde hänger på en skör tråd, men det påverkar knappast dem som påstår sig tro den mest omfattande sanning vi dödliga någonsin fått. Det finns en stor brist på den kärlek som drev Jesus till att lämna sitt himmelska hem och ta på sig människans natur så att hon skulle dras mot det gudomliga. Guds folk befinner sig i dvala, ett paralyserat tillstånd, som hindrar det från att förstå vad som är dess uppgift i den sista tiden.SB 246.1

När israeliterna intog Kanaan uppfyllde de inte Guds vilja att inta hela landet. De erövrade bara vissa delar av landet, bosatte sig där och njöt av segerns frukter. I otro och lättja samlade de sig i de områden de redan erövrat i stället för att fortsätta och erövra mer land. På det sättet började de glida bort från Gud, och genom att inte fullfölja Guds avsikter blev det omöjligt för honom att hålla sitt löfte om att välsigna dem. Gör dagens församling likadant? Hela världen ligger framför den och står i ett skriande behov av evangelium. Ändå samlas bekännande kristna på sådana platser där bara de kan njuta av evangeliets fördelar. De upplever inte att de behöver erövra nya landområden och sprida frälsningsbudskapet utanför de områden de redan har. De vägrar att uppfylla Jesu befallning: “Gå ut överallt i världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen.” Mark 16:15. Är inte de lika skyldiga som det forna Israel?SB 246.2

De som bekänner sig vara Jesu efterföljare rannsakas just nu inför hela universum. Deras iver som kallnat och deras svaga ansträngningar i tjänsten för Gud stämplar dem som otrogna. Det skulle vara en helt annan sak om de gjorde sitt bästa. Då skulle inte fördömelsen stå över dem. Men sanningen är den att de skulle kunna göra mycket mer om de bara hade ett hängivet hjärta. De har tappat bort större delen av självförnekelsens anda och det kors de borde bära. Det här känner både de själva och hela världen till. Många av de namn som finns skrivna i himlens böcker har fått tillägget: Inte producerat någonting utan bara konsumerat. Många av dem som bär Kristi namn har smutsat ner hans härlighet, dolt hans skönhet och inte gett honom ära.SB 246.3

Det finns många som har sina namn i församlingsmatrikeln men som inte står under Jesu ledning. De rättar sig inte efter hans instruktioner och utför heller inte hans verk. I och med det står de under fiendens kontroll. Eftersom de inte gör något verkligt gott gör de skada som är ytterst svår att förutse. Den påverkan de har är inte från liv till liv, utan från död till död.SB 247.1

Herren säger: “Skulle jag inte för sådant bestraffa dem?” Jer 5:9. Eftersom Israels barn misslyckades med att uppfylla det Gud tänkt sig, blev de förkastade och Gud gav sin kallelse till andra folk. Om också dessa visade sig vara otrogna, skulle då inte de också förkastas på samma sätt?SB 247.2

I liknelsen om vingården var det vingårdsmännen som Jesus förklarade skyldiga. Det var ju de som vägrat ge Herren skörden. Det var prästerna och lärarna i Israel som ledde folket fel och på det sättet bestal Gud på den tjänst han krävde. Det var de som var orsaken till att nationen vände sig bort från Kristus.SB 247.3

Jesus framställde Guds lag som den högsta normen för lydnad, och den var helt befriad från inblandning av mänskliga traditioner. Detta väckte fiendskap hos rabbinerna. De hade ju satt mänsklig lärdom före Guds Ord, och på så sätt vändes folkets blickar bort från Guds föreskrifter. De tänkte absolut inte ge upp sina människobud för att följa kraven i Guds Ord. De var inte beredda att offra sin stolthet och ära från människor till fördel för sanningen. När Jesus kom och förkunnade Guds vilja för nationen, förnekade prästerna och de äldste den rätt han hade att ställa sig mellan dem och folket. De accepterade inte hans tillrättavisningar och varningar och bestämde sig för att vända folket mot honom och förgöra honom.SB 247.4

De var skyldiga till de konsekvenser som följde av att de förnekade Jesus. De religiösa ledarna var skyldiga till en hel nations synd och undergång.SB 248.1

Är det inte samma inflytande som är verksamt i dag? Är det inte så att många av vingårdsmännen i Herrens vingård går i de forntida ledarnas fotspår? Är det inte så att religiösa ledare vänder bort människor från de självklara kraven i Guds Ord? Lär de inte människor överträdelse i stället för att undervisa dem i lydnad för Guds lag? Från många predikstolar undervisas folk i att de inte är bundna till Guds bud. Man upphöjer mänskliga traditioner och vanor. Man utnyttjar Guds gåvor till att tillfredsställa stolthet och själviskhet, samtidigt som man inte bryr sig om Guds krav.SB 248.2

Människan förstår inte vad hon gör då hon visar likgiltighet för Guds lag. Lagen är en bild på Guds karaktär och förkroppsligar grundsatserna i hans rike. Den som vägrar acceptera dessa levnadsregler ställer sig utanför den kanal där Guds välsignelser flyter fram.SB 248.3

Det var fantastiska möjligheter som Israel stod inför, men den enda möjligheten att få njuta av dem var att lyda Guds bud. Det är bara genom lydnad vi kan få samma upphöjda karaktär och välsignelsens fullhet — välsignelse av våra tankar, vår själ och kropp, vårt hem och våra ägodelar, välsignelse i detta liv och i det kommande.SB 248.4

Det är likadant i både den andliga och den materiella världen. Grunden för att kunna bära frukt är lydnad för Guds lag. Genom att lära människor att förakta Guds lag förhindrar prästerna dem att bära frukt till hans ära. De är skyldiga till att ha undanhållit Herren frukten från hans vingård.SB 248.5

Guds budbärare kommer till oss så som Mästaren har befallt. De ställer samma krav som Kristus gjorde, nämligen att vi ska lyda Guds Ord. De talar om vilka anspråk Gud har på frukterna från vingården, kärlekens och ödmjukhetens frukter, och på att vi ska tjäna honom osjälviskt. Är det inte så att många av vingårdsmännen är upphetsade till ilska, precis som de forntida ledarna? Och använder de inte allt sitt inflytande till att få folket att visa likgiltighet för Guds lag? Det är sådana lärare som Gud kallar otrogna tjänare.SB 249.1

Det Gud sade till det forna Israel har en högtidlig betydelse för dagens församling och dess ledare. Herren sade följande om Israel: “Om jag än skriver mina lagar för honom i tiotusental, så räknas de ju dock för en främlings lagar.” Hos 8:12. Till prästerna och lärarna sade han: “Det är förbi med mitt folk, därför att de ej får någon kunskap... därför skall också jag förkasta dig... som du har glömt din Guds lag, så skall också jag glömma dina barn.” Hos 4:6.SB 249.2

Kommer Guds varningar bara att passera ohörda? Ska möjligheterna att tjäna ligga outnyttjade? Ska Kristi bekännande efterföljare hållas borta från tjänst för honom på grund av hån från världen, stolthet över det mänskliga förståndet, viljan att rätta sig efter människors sedvänjor och traditioner? Kommer de att förkasta Guds Ord på samma sätt som de forntida ledarna förkastade Kristus? Följden av Israels synd står inför våra ögon. Kommer dagens församling att lyssna till varningen?SB 249.3

“Om några av olivträdets grenar har brutits bort och du, som är en gren av en vildoliv, har ympats in i stället och får del av saven från det äkta trädets rot, så förhäv dig inte... De bröts bort därför att de inte trodde, men du är kvar därför att du tror. Var inte övermodig utan ta dig i akt; ty om Gud inte skonade de ursprungliga grenarna, skall han inte heller skona dig.” Rom 11:17-21.SB 249.4