Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents

Såningsmannen och andra berättelser

 - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Kapitel 17—“Låt det stå kvar ett år till”

    Grundat på Luk 13:1-9

    I de varningar som fanns i Kristi undervisning fanns också erbjudandet om nåd: “Ty Gud sände inte sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom.” Joh 1:17. I liknelsen om fikonträdet som inte bar någon frukt kan vi se hur Kristi nåd står i förhållande till Guds rättvisa och dom.SB 167.1

    Kristus hade varnat folket för att Guds rike var nära, och han hade i skarpa ordalag tillrättavisat deras okunnighet och likgiltighet. De tecken på himlen som förutsade vädret kunde de tyda utan problem, men tidens tecken, som så klart och tydligt pekade på hans uppgift, kunde de inte förstå.SB 167.2

    Människorna på den tiden var likadana som de är i dag. De ansåg sig självskrivna för himlen och att tillrättavisningarna gällde andra. Åhörarna berättade för Jesus om en händelse som hade förorsakat en stor uppståndelse. Pontius Pilatus, som var ståthållare, hade vidtagit åtgärder som hade väckt anstöt bland folket. Det hade blivit uppståndelse i Jerusalem, och Pilatus hade försökt att slå ner oron med våld. Vid ett tillfälle hade solda- terna kommit in på tempelgården och huggit ner galileiska pilgrimer som var i färd med att slakta sina offerdjur. Kristi samtida ansåg att galiléerna drabbades av Guds dom på grund av sina synder. De som berättade om händelsen gjorde det med en inre tillfredsställelse. I sina egna ögon såg de sin egen lycka och framgång som ett bevis på att de var bättre människor än dessa galiléer, och därför var människorna i södra Palestina favoriserade av Gud. De förväntade sig att Jesus skulle fördöma galileerna, och Kristi samtida tvivlade inte ett ögonblick på att de verkligen förtjänat vad de råkat ut för.SB 167.3

    Lärjungarna vågade inte säga vad de tyckte förrän de hört Mästarens åsikt. Jesus hade klart och tydligt undervisat dem när det handlade om att fördöma andras karaktärer och utdöma straff som var grundat på deras begränsade rättsbegrepp. Ändå ville lärjungarna höra Jesus säga att dessa män var större syndare än alla andra. Därför blev de synnerligen överraskade av hans svar.SB 168.1

    Frälsaren vände sig mot folkmängden och sade: “Tror ni att de var större syndare än alla andra i Galileen, eftersom detta kunde hända dem? Nej, säger jag, men om ni inte omvänder er, skall ni alla mista livet som de.” Luk 13:2, 3. Det fanns ett syfte med de olyckor som drabbade dem. De skulle leda dem till att ödmjuka sina hjärtan och göra bättring från sina synder. Hämndens storm höll på att torna upp sig och skulle snart drabba alla dem som inte hade funnit tillflykt hos Kristus.SB 168.2

    När Jesus talade med lärjungarna och folket såg han in i framtiden med profetisk blick. Han såg Jerusalem omringat av fientliga arméer. Han hörde trampet av främmande härar som marscherade mot den utvalda staden, och han såg tusen och åter tusen omkomma under belägringen. Många av judarna blev, precis som galiléerna, nerslagna på tempelgården under offerakten. De olyckor som drabbade dem var varningar från Gud till en nation som var lika skyldig. “Om ni inte omvänder er,” sade Jesus, “skall ni alla mista livet, precis som de.” Luk 13:5. Ännu fick de lite tid på sig till prövningens dag. De hade fortfarande tid på sig att lära känna vad som tillhörde deras frid.SB 168.3

    “En man,” fortsatte han, “hade ett fikonträd i sin vingård, och han kom för att se om det fanns någon frukt på det, men hittade ingen. Då sade han till sin trädgårdsmästare: ‘I tre år har jag kommit och letat efter frukt på det här trädet utan att hitta någon. Hugg bort det! Varför skall det ta upp mark till ingen nytta?SB 169.1

    De som lyssnade på Jesus kunde inte ta miste på vad hans ord syftade på. David hade sjungit om vinträdet som förts ut ur Egypten. Jesaja skrev: “Ty Herren Sebaots vingård, det är Israels hus, och Judas folk är hans älsklingsplantering.” Jes 5:7. Den generation i vilken Kristus levde var den som representerades av fikonträdet i Herrens vingård — som omfattades av hans speciella omsorg och välsignelse.SB 169.2

    Guds plan med sitt folk, och de underbara möjligheterna de hade, hade framställts i de underbara orden: “Och de skall kallas rättfärdighetens terebinter’, ‘Herrens plantering, som han vill förhärliga sig med’.” Jes 61:3. När Jakob låg för döden sade han, under andlig inspiration, om sin älsklingsson: “Ett ungt fruktträd är Josef, ett ungt fruktträd vid källan; dess grenar når upp över muren.” Han sade: “Genom din faders Gud — han skall hjälpa dig, genom den Allsmäktige — han skall välsigna dig med välsignelser från himmelen därovan, välsignelser från djupet som utbreder sig därnere.” 1 Mos 49:22, 25. Gud hade alltså planterat Israel som ett gott vinträd vid livets källa. Han hade planterat sin vingård “på en bördig bergskulle”. “Han hackade upp den och rensade den från stenar och planterade där ädla vinträd.” Jes 5:1, 2.SB 169.3

    “Så väntade han att den skulle bära äkta druvor, men den bar vilddruvor.” Jes 5:2. Folket på Kristi tid visade större fromhet än judarna under forna tider. Trots det saknade de Guds Andes underbara nåd. I den judiska nationen kunde man inte se någon av de karaktärsfrukter som gjorde Josefs liv så väldoftande och vackert.SB 170.1

    Genom sin Son hade Gud sökt efter frukter men inte funnit några. Israel hade blivit en börda för marken. Bara genom sin existens var folket en förbannelse, eftersom det upptog den plats i vingården som fruktbärande träd skulle ha haft. Israel undanhöll de välsignelser som Gud avsett för världen.SB 170.2

    I liknelsen protesterar inte trädgårdsmästaren mor att trädet ska huggas ned om det inte bär frukt, men han delar ägarens omsorg om det ofruktbara trädet. Ingenting skulle glädja honom mer än att trädet började växa och ge frukt. Trädgårdsmästaren känner samma längtan när han säger: “Låt det stå kvar ett år till, så skall jag gräva runt det och gödsla. Kanske bär det frukt nästa år.” Luk 13:8, 9. Trädgårdsmästaren vägrar inte att bearbeta en sådan ofruktbar växt. Han är beredd att ge det ännu mer omsorg. Han vill göra omgivningarna ännu fördelaktigare och ge trädet all sin uppmärksamhet.SB 170.3

    Agaren av vingården och trädgårdsmästaren hyser samma intresse för fikonträdet. På samma sätt är Fadern och Sonen ett i sin kärlek till det utvalda folket. Kristus talade om för sina lyssnare att de skulle få ännu större möjligheter. Allt som finns i Guds kärlek skulle verka för att de skulle kunna bli rättfärdiga träd, som bar frukt som skulle bli till välsignelse för världen.SB 170.4

    I liknelsen berättar inte Jesus om resultatet av trädgårdsmästarens arbete utan slutar sin berättelse här. Resultatet skulle visa sig i det släkte som lyssnade till hans ord. Det hade fått den allvarliga varningen: “Om inte, kan du hugga bort det.” Luk 13:9. Det berodde på folket självt om de oåterkalleliga orden skulle uttalas över dem. I dessa olyckor som redan drabbat Israel förvarnades folket kärleksfullt av ägaren till vingården om att det ofruktbara trädet skulle gå under.SB 170.5

    Denna varning ljuder genom tidsåldrarna fram till vår tid. Är du, o sorglösa hjärta, ett fruktlöst träd i Herrens vingård? Ska dessa ord inom kort uttalas över dig? Hur länge har du tagit emot hans gåvor? Hur länge har Gud väntat på att få sin kärlek besvarad? Tänk vilken förmån du har — att vara planterad i Guds vingård under trädgårdsmästarens ömma omsorg. Hur ofta har inte evangeliets kärleksbudskap glatt ditt hjärta! Du kallar dig kristen, till det yttre är du medlem i församlingen som är Kristi kropp, och ändå upplever du ingen levande gemenskap med Guds kärleksfulla hjärta. Hans livsström flyter inte genom dig. I ditt liv kan man inte upptäcka Guds karaktär, som visar sig i “Andens frukter”.SB 171.1

    Det ofruktbara trädet får ta emot regn, solsken och trädgårdsmästarens omsorg. Det får näring från jorden. Men dess grenar, som är tomma på frukt, skuggar bara marken och där kan inte de fruktbärande växterna blomma. De gåvor som Gud så rikligt har gett dig blir inte till välsignelse för världen. Du berövar andra de förmåner de skulle haft.SB 171.2

    Som i en dimma kanske du inser att du är en belastning för jorden. Men i sin nåd har Gud ändå inte huggit ner dig. Han har inte en kylig inställning till dig, och han vänder sig inte likgiltigt ifrån dig och låter dig gå under. Han ser på dig och gråter, liksom han gjorde för många århundraden sedan angående Israel: “Men hur skall jag kunna prisge dig, Efraim, och låta dig fara, Israel?... Jag vill inte låta dig känna min vredes glöd, jag skall inte vidare fördärva Efraim. Ty jag är Gud och inte en människa.” Hos 11:8, 9. Den barmhärtige Frälsaren sä- ger angående dig: “Låt det stå kvar ett år till, så skall jag gräva runt det och gödsla.” Luk 13:8.SB 171.3

    Vilken outtröttlig kärlek visade inte Kristus Israel under dess prövotid! På korset bad han: “Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör.” Luk 23:34. Efter Kristi himmelsfärd predikades evangeliet först i Jerusalem och där utgöts den helige Ande. Det var där som den första evangeliska församlingen tog emot kraften från den uppståndne Frälsaren. Det var där som Stefanos, vars “ansikte var som en ängels”, Apg 6:15, bar fram sitt vittnesbörd och det var där han offrade sitt liv. Allt som himlen över huvudtaget kunde ge, blev givet. “Vad kunde mer göras för min vingård, än vad jag har gjort för den?” sade Kristus. Jes 5:4. Hans omsorg om dig har inte minskat utan ökat. Fortfarande säger han: “Jag, Herren, är dess vaktare, åter och åter vattnar jag den. För att ingen skall skada den, vaktar jag den natt och dag.” Jes 27:3.SB 172.1

    “Kanske bär det frukt nästa år. Om inte, kan du hugga bort det.”SB 172.2

    Det hjärta som inte reagerar på gudomlig påverkan blir mer och mer förhärdat, tills den helige Andes inflytande inte längre har någon verkan på det. Det är då som orden uttalas: “Hugg bort det! Varför skall det ta upp mark till ingen nytta?” Luk 13:7.SB 172.3

    Han inbjuder dig i dag: “Vänd om, o Israel, till Herren... Ja, deras avfällighet vill jag hela, jag vill bevisa dem kärlek av hjärtat... Jag skall bli för Israel som dagg, han skall blomstra som en lilja, och som Libanons skog skall han skjuta rötter... De som bor i hans skugga skall åter få odla säd och skall grönska som vinträd. Hans namn skall vara som Libanons vin... Hos mig skall finnas frukt att hämta för dig.” Hos 14: 2-9.SB 172.4

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents