Kapitel 17—Poesi och sång

“Dina stadgar är lovsånger för mig i det hus där jag vistas.” (Ps 119:54)

Den tidigaste och mest storslagna poesi som vi människor känner till finns i Bibeln. Innan de första poeterna i världen hade höjt sina röster i sång, skrev herden i Midjan ner Guds oändligt vackra ord till Job. Inte ens de mänskliga snillenas finaste verk kan mäta sig med dem.VM 177.1

“Var var du, när jag lade jordens grund?... Vem satte dörrar för havet, när det föddes... När jag gav det moln till beklädnad och lät töcken bli dess linda, när jag åt det utstakade min gräns och satte bom och dörrar för det, och sade: ‘Härintill skall du komma, men ej vidare, här skall dina stolta böljor lägga sig’? Har du i din tid befallt dagen att gry eller anvisat åt morgonrodnaden dess plats?... Har du stigit ned till havets källor och vandrat omkring på djupets botten? Har dödens portar avslöjat sig för dig, ja, såg du dödsskuggans portar? Har du överblickat jordens vidder? Om du känner allt detta, så låt höra. Vet du vägen dit där ljuset bor, eller platsen där mörkret har sin boning?... Har du varit framme vid snöns förrådshus? Och haglets förrådshus, du såg väl dem?... Vet du vägen dit där ljuset delar sig, dit där stormen sprider sig ut över jorden?VM 177.2

Vem har åt regnflödet öppnat en ränna och banat en väg för åskans blixt, till att sända regn över länder där ingen bor, över öknar, där ingen människa finns, till att mätta ödsliga ödemarker och ge växt åt gräsets brodd?... Knyter du samman Sjustjärnornas knippe? Och förmår du att lossa Orions band? Är det du som, när tid är, för himmelstecknen fram, och som leder Björninnan med hennes ungar?” Job 38:4-32.VM 178.1

Vårens välsignelserVM 178.2

Läs också den vackra beskrivningen av våren i Höga Visan:VM 178.3

“Ty se, vintern är förbi, regntiden är förliden och har gått sin kos. Blommorna visar sig på marken, tiden har kommit, då vinträden skärs, och turturduvan låter höra sin röst i vårt land. Fikonträdets frukter börjar mogna, vinträden står redan i blom, de sprider sin doft. Stå upp, min älskade, min sköna, och kom hitut.” Höga V 2:11-13.VM 178.4

Och den profetia med välsignelser över Israel som Bileam så ogärna gav, är minst lika vacker:VM 178.5

“Från Aram hämtade mig Balak, från österns berg Moabs kung: ‘Kom och förbanna åt mig Jakob, kom och tala ofärd över Israel.’ Hur kan jag förbanna den Gud inte förbannar, och tala ofärd över den som Herren inte talar ofärd över? Från klippornas topp ser jag ju honom, och från höjderna skådar jag honom: se, det är ett folk som bor för sig självt och inte anser sig likt andra folkslag.” VM 178.6

“Så säger han som hör Guds tal, han som skådar syner från den Allsmäktige:... Hur sköna är inte dina tält, du Jakob, dina boningar, du Israel! De liknar dalar som utbreder sig vida, de är som lustgårdar invid en ström, som aloeträd, planterade av Herren, som cedrar invid vatten.”VM 178.7

“Så säger han som hör Guds tal och har kunskap från den Högste:... Jag ser honom, men inte denna tid, jag skådar honom, men inte nära. En stjärna träder fram ur Jakob, och en spira höjer sig ur Israel... Ur Jakob skall en härskare komma; han skall i städerna förgöra dem som räddar sig dit.” 4 Mos 23:7-23; 24:4-6,16-19.VM 179.1

Lovsäng i himlenVM 179.2

Lovsång kännetecknar stämningen i himlen och när himlen kommer i beröring med jorden ljuder sång och musik, “tacksägelse och lovsångs ljud”. Jes 51:3.VM 179.3

Ovanför den nyskapade jorden som låg där ren och utan fläck under Guds milda leende, jublade morgonstjärnorna tillsammans “och alla Guds söner höjde glädjerop”. Job 38:7. På samma sätt har människorna förenat sig med rösterna från himlen och besvarat Guds godhet med lovsång. Många händelser i människornas historia har förknippats med sång.VM 179.4

Första gången vi läser i Bibeln om att människor sjöng, var när israeliterna sjöng av tacksamhet vid Röda havet:VM 179.5

“Jag vill sjunga till Herrens ära, ty högt är han upphöjd. Häst och man störtade han i havet. Herren är min starkhet och min lovsång, och han blev mig till frälsning. Han är min Gud, jag vill ära honom, min faders Gud, jag vill upphöja honom.”VM 179.6

“Din högra hand, Herre, du härlige och starke, din högra hand, Herre, krossar fienden... Vilken bland gudar liknar dig, Herre? Vem är dig lik, du härlige och helige, du fruktansvärde och högtlovade, du som gör under?”VM 179.7

“Herren är konung alltid och evinnerligen... Sjung till Herrens ära, ty högt är han upphöjd.” 2 Mos 15:1,2,6-11, 18-21.VM 179.8

Tack i öknenVM 180.1

Människorna har fått många välsignelser som svar på sina lovsånger. De få ord som berättar om en erfarenhet ur israeliternas vandring i öknen innehåller en lärdom för oss:VM 180.2

“Därifrån drog de till Beer. Om brunnen där var det som Herren sade till Mose: ‘Församla folket, så vill jag ge dem vatten.’ Då sjöng Israel denna sång: ‘Flöda, du brunn! Ja, sjung om den, om brunnen som furstar grävde, som folkets förnämsta borrade, med spiran, med sina stavar.”’ 4 Mos 21:16-18.VM 180.3

Hur ofta upprepas inte den här erfarenheten i vårt andliga liv! Hur ofta leder inte orden i någon andlig sång till ånger och tro, hopp, kärlek och glädje inom oss! VM 180.4

När de israelitiska härarna gick med Josafat mot den stora befrielsen sjöng de lovsånger. Josafat hade fått besked om att ett krig hotade. “En stor skara kommer mot dig”, var beskedet, “Moabs barn och Ammons barn och med dem en del av ammoniterna”. “Då blev Josafat förskräckt och vände sin håg till att söka Herren. Och han lät lysa ut en fasta över hela Juda. Och Juda församlade sig för att söka hjälp hos Herren.” Och Josafat stod på templets förgård inför folket och åberopade Guds löfte och bekände Israels hjälplöshet. “Vi förmår ingenting mot denna stora skara som kommer emot oss, och själva vet vi inte vad vi skall göra, utan till dig ser våra ögon.” 2 Krön 20:2,1,3,4, 12.VM 180.5

“Då kom Herrens Ande mitt i församlingen över Jahasiel... och han sade: ‘Ge akt på detta, alla ni av Juda, och ni Jerusalems invånare och du kung Josafat. Så säger Herren till er: Frukta inte och var inte förfärade för denna stora skara, ty striden är inte er utan Guds... Därvid blirVM 180.6

det inte er sak att strida. Ni skall endast träda fram och stå stilla och se på, hur Herren räddar er... Frukta inte och var inte förfärade. Dra i morgon ut mot dem, och Herren skall vara med er.’” “Tidigt följande morgon drog de ut till Tekoas öken.” 2 Krön 20:14-17. Framför hären gick sångare som höjde sina röster i lovsång till Gud — och de tackade honom för den seger han lovat dem.VM 181.1

Fjärde dagen därefter återvände hären till Jerusalem med bytet från fienderna och de sjöng lovsånger för den seger de vunnit.VM 181.2

Sångarkungen DavidVM 181.3

I livets växlande skiften sjöng David och han hade gemenskap med Gud. Hur fint återspeglas inte den unga herdepojkens erfarenheter i följande ord:VM 181.4

“Herren är min herde, mig skall inget fattas, han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro, han vederkvicker min själ, han leder mig på rätta vägar, för sitt namns skull. Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag inget ont, ty du är med mig, din käpp och stav, de tröstar mig.” Ps 23:1-4.VM 181.5

I vuxen ålder när han var en jagad flykting fann han sin tillflykt i klipporna och grottorna i öknen, och då skrev han:VM 181.6

“Gud, du är min Gud, tidigt söker jag dig, min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig, i ett torrt land, som försmäktar utan vatten... Du är min hjälp, och under dina vingars skugga jublar jag.” “Varför är du så bedrövad min själ, och varför så orolig i mig? Hoppas på Gud, ty jag skall åter få tacka honom, min frälsning och min Gud.” “Herren är mitt ljus och min frälsning, för vem skulle jagVM 181.7

frukta? Herren är mitt livs värn, för vem skulle jag rädas?” Ps 63:2, 8; 42:12; 27:1.VM 182.1

Samma tillförsikt hörs i de ord som kung David skrev när han blivit avsatt och förlorat sin krona och då han flydde från Jerusalem vid Absalons uppror. Utsliten av sorg och trötthet från flykten hade han gjort ett uppehåll vid Jordan för att vila sig några timmar. Då väcktes han av ett rop om att han genast måste fly. I mörkret måste hela sällskapet med män, kvinnor och små barn passera genom den djupa och strida strömmen, för förrädarens sons styrkor följde honom tätt i hälarna.VM 182.2

Sång i prövningenVM 182.3

I sin mörkaste prövning sjöng David:VM 182.4

“Jag höjer min röst och ropar till Herren, och han svarar mig från sitt heliga berg... Jag lade mig ner och somnade in, jag har åter vaknat upp, ty Herren uppehåller mig. Jag fruktar inte för skaror av många tusen, som lägrar sig mot mig runt omkring.” Ps 3:5-7.VM 182.5

I hela sitt långa liv på jorden fann David ingen plats att vila på. “Vi är främlingar hos dig och gäster”, sade han, “som alla våra fäder. Som en skugga är våra dagar på jorden, och ingenting är här att lita på.” 1 Krön 29:15.VM 182.6

“Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad. Därför skulle vi inte frukta, om än jorden omvälvdes och bergen vacklade ned i havsdjupet.” “En ström går fram, vars flöden ger en glädje åt Guds stad, åt den Högstes heliga boning. Gud bor därinne, den vacklar inte. Gud hjälper den, när morgonen gryr... Herren Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg.” “Sådan är Gud, vår Gud, alltid och evinnerligen. Intill döden skall han ledsaga oss.” Ps 46:2. 3. 5-8.15.VM 182.7

Mötte frestelser med sångVM 183.1

När Jesus levde på jorden mötte han sina frestelser med en sång. Ofta när han fick höra starka, hårda ord och när stämningen omkring honom var tyngd av missmod och missnöje, tvivel eller tryckande rädsla, hörde man hans trosvissa röst fylld med helig glädje.VM 183.2

Den sista sorgliga kvällen vid påskmåltiden, när han skulle bli förrådd och dö, höjde han sin stämma i sång:VM 183.3

“Välsignat vare Herrens namn från nu och till evig tid. Från solens uppgång ända till dess nedgång må Herrens namn vara högtlovat.”VM 183.4

“Jag har Herren kär, ty han hör min röst och mina böner. Ja, han har böjt sitt öra till mig, i hela mitt liv skall jag åkalla honom. Dödens band omvärvde mig, och dödsrikets ångest grep mig, jag kom i nöd och bedrövelse. Men jag åkallade Herrens namn: ‘Ack Herre, rädda min själ.’ Herren är nådig och rättfärdig, vår Gud är barmhärtig. Herren bevarar de enfaldiga. Jag var i elände, och han frälste mig. Vänd nu åter till din ro, min själ, ty Herren har gjort väl mot dig. Ja, du har räddat min själ från döden, mitt öga från tårar, min fot från fall.” Ps 113:2, 3; 116:1-8.VM 183.5

Mitt i det djupaste mörkret i jordens sista stora kris kommer Guds ljus att skina som starkast och hoppets och trons sång kommer att höras som klarast och högtidligast.VM 183.6

“På den tiden skall man sjunga denna sång i Judas land: ‘Vår stad ger oss styrka, murar och värn bereder oss frälsning. Öppna portarna, så att ett rättfärdigt folk får dra ditin, ett som håller tro. Den som är fast i sitt sinne bevarar du i frid, i frid, ty på dig förtröstar han. Förtrösta då på Herren till evig tid, ty Herren, Herren är en evig klippa.” Jes 26:1-4.VM 183.7

“Ja, Herrens befriade skall vända tillbaka och kommaVM 183.8

till Sion med jubel. Evig glädje skall kröna deras huvuden, fröjd och glädje skall de få, men sorg och suckan skall fly bort.” Jes 35:10.VM 184.1

“De skall komma och jubla på Sions höjd och strömma dit där Herrens goda är... Deras själ skall vara lik en vattenrik trädgård, och de skall inte längre försmäkta.” Jer 31:12.VM 184.2

Sångens maktVM 184.3

Bakgrunden till sångerna i Bibeln ger gott om förslag till hur man kan använda musik och sång, och hur de kan vara till nytta. Musik förvanskas ofta för att tjäna onda syften och då blir den en stor lockelse till frestelse. Men när den används rätt är den en värdefull gåva från Gud, och avsikten är att den ska lyfta oss till högstämda och goda tankar. Sången inspirerar och upphöjer vårt inreVM 184.4

På samma sätt som israeliterna uppmuntrade varandra med musik och andliga sånger när de vandrade genom öknen, ber Gud sina barn idag att aktivera sitt liv som pilgrimer. Det finns få sätt som är effektivare för att fästa hans ord i minnet än att upprepa dem i sång. Sådan sång har en underbar makt. Den kan lugna dem som är råa och obildade och har förmåga att ge liv åt våra tankar och väcka medlidande, att göra våra handlingar mer harmoniska och avlägsna det svårmod och de föraningar som förstör vårt mod och försvagar vår kraft.VM 184.5

Sången är ett av de effektivaste medlen för att ge oss andliga lärdomar. Hur ofta minns vi inte några av Guds ord inom oss när vi känner oss nedtryckta och på gränsen till förtvivlan, en länge glömd barndomssång kanske, och frestelserna förlorar sin makt, livet får ny mening och ettVM 184.6

nytt mål, och vi kan dela med oss av mod och glädje till andra!VM 185.1

Vi får aldrig förlora ur sikte värdet av sång i undervisningen. Vi ska sjunga sånger som är vackra och rena i hemmet. Då blir det mindre kritik och mer glädje, hopp och gladlynthet. Vi ska sjunga i skolan. Då dras eleverna närmare Gud, sina lärare och varandra.VM 185.2

Som del av gudstjänstlivet är sången lika mycket tillbedjan som bönen. Ja, många sånger är böner. Om barnen lärt sig att förstå det, tänker de mer på de ord de sjunger och blir mottagligare för innehållet.VM 185.3

När vår Frälsare leder oss fram till tröskeln till den evighet som är fylld av Guds härlighet, kan vi höra lovsång och tacksägelse från den himmelska kören vid tronen. Och när ekot från änglarnas sång ljuder i våra hem på jorden, dras vi närmare de himmelska sångarna. Den himmelska gemenskapen börjar på jorden. Här lär vi oss att anslå grundtonen i Guds lovsång.VM 185.4