Kapitel 27—Gott uppförande

“Kärleken... är inte utmanande.” (1 Kor 13:4, 5)

Betydelsen av artighet uppskattas för lite. Många som har vänlighet inom sig, visar den inte alltid i sitt uppträdande. Många som får respekt därför att de är uppriktiga och hederliga, lider sorglig brist på hjärtlighet. Den bristen förstör deras egen lycka och drar uppmärksamheten från att de tjänar andra. Oartiga människor går miste om många av de finaste och nyttigaste erfarenheterna i livet på grund av sin tanklöshet.VM 260.1

Föräldrar och lärare bör särskilt lägga sig vinn om att vara glada och artiga. Alla kan ha ett glatt ansikte, en vänlig röst, ett artigt uppträdande, och det är viktiga drag. Barnen dras till ett glatt och soligt uppträdande. Visa dem vänlighet och artighet, så kommer de att visa samma anda mot dig och varandra.VM 260.2

Verklig artighet lär vi oss inte genom att bara visa etikett. Vi bör alltid lägga oss vinn om anständighet i vårt uppträdande. Om vi inte kompromissar med våra principer, kommer vår hänsyn till andra att leda till att vi följer godtagna seder, och verklig artighet kräver inte att vi ger efter på våra principer för konventionens skull. Den bryr sig inte om vår sociala ställning. Den lär oss självaktningVM 260.3

och respekt för människans värdighet som människa, respekt för alla medlemmar i mänsklighetens stora broderskap.VM 261.1

Det ligger en fara i att lägga alltför stor vikt enbart vid god ton och form och att alltid ägna för mycket tid åt utbildning på det området. Det liv av hårt och ofta oangenämt arbete som krävs av alla ungdomar också för livets vanliga uppgifter — och i än högre grad för att lätta livets tunga bördor av okunnighet och elände — allt detta lämnar lite utrymme för formaliteter.VM 261.2

Många som lägger stor vikt vid etikett visar mycket lite respekt för allt som inte följer deras konstlade standard, hur fint deras uppträdande än är. Det är falsk utbildning som leder till kritiskt högmod och exklusivitet.VM 261.3

Det viktigaste i artigheten är att visa hänsyn för andra. En tålmodig utbildning inriktad på väsentligheter ökar medkänslan och uppmuntrar allmän vänlighet. Ungdomarnas så kallade kultur är ett misslyckande, om de inte visar aktning för sina föräldrar, uppskattar deras duglighet, överser med deras fel och hjälper dem i deras behov. Då blir de inte omsorgsfulla och milda, frikostiga och hjälpsamma mot unga, gamla och mindre lyckligt lottade, och de visar inte vänlighet mot alla.VM 261.4

Utsökta tankar och gott uppträdande lär man sig bättre i Guds skola än om man följer människors regler. Hans kärlek genomströmmar hjärtat och lägger sista handen vid att förfina karaktären för att vi ska likna honom. En sådan bildning ger oss en värdighet som kommer från Gud och en känsla för det passande. Den ger oss rätt inställning och ett milt sätt som aldrig kan mäta sig med den ytliga puts som det moderna samhället kan ge.VM 261.5

Bibeln uppmuntrar till artighet och ger många illustra-VM 261.6

tioner på den osjälviska anda, det fina uppträdande och det vinnande temperament som karakteriserar verklig artighet. Allt det återspeglar Jesu karaktär. All mildhet och artighet i världen — till och med hos dem som inte erkänner Jesus — kommer från honom. Och han vill att de dragen ska återspeglas hos hans barn. Det är hans avsikt att människan ska se Guds skönhet i oss.VM 262.1

Den värdefullaste utläggningen om etikett som någonsin skrivits är den oersättliga undervisning som Jesus gav i den helige Andes uttalande genom aposteln Paulus, ord som ständigt borde finnas i tankarna hos alla, unga som gamla:VM 262.2

“Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra.” Joh 13:34.VM 262.3

“Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, men vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten, men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den. Kärleken upphör aldrig.” 1 Kor 13:4-8.VM 262.4

Respekt för GudVM 262.5

En annan värdefull förmån som vi bör ta väl hand om är vördnad. Verklig vördnad för Gud beror på den uppfattning av hans oändliga storhet som vi får, när vi förstår att han finns hos oss. Alla Guds barn bör ta stort intryck av Guds närvaro inom oss. Barnen bör få lära sig lämpliga tider och platser för bön och gudstjänst och att de är heliga, därför att Gud är där. Och när vördnaden visar sig i vår inställning och vårt uppträdande, kommer den känsla som gör att den fördjupas.VM 262.6

Det skulle vara bra om unga och gamla läste och oftaVM 262.7

upprepade de ord i Bibeln som visar hur vi ska betrakta den plats där Gud är närvarande.VM 263.1

“Dra dina skor av dina fötter, ty platsen där du står är helig mark.” 2 Mos 3:5.VM 263.2

När Jakob hade sett synen med änglarna, utropade han: “Herren är sannerligen på denna plats, och jag visste det inte!... Detta måste vara en helig plats. Här bor förvisso Gud, och här är himmelens port.” 1 Mos 28:16,17.VM 263.3

“Herren är i sitt heliga tempel. Må hela jorden vara stilla inför honom.” Hab 2:20. “Herren är en stor Gud, en stor konung över alla gudar... Kom, låt oss tillbe och nedfalla, låt oss knäböja för Herren, vår skapare.”VM 263.4

“Han har gjort oss, och inte vi själva, till sitt folk och till får i sin hjord. Gå in i hans portar med tacksägelse, i hans gårdar med lov, tacka honom, lova hans namn.” Ps 95:3-6; 100:3,4.VM 263.5

Respekt för Guds namnVM 263.6

Vi ska visa vördnad för Guds namn och aldrig uttala det lättsinnigt eller tanklöst. Till och med i bön bör vi undvika att ofta upprepa det i onödan. “Heligt och värt att frukta är hans namn.” Ps 111:9. När änglarna uttalar det, täcker de ansiktena. Vilken vördnad bör då inte vi som är fallna och syndiga, visa när vi uttalar Guds namn!VM 263.7

Respekt för Guds ordVM 263.8

Vi ska också visa vördnad och respekt för Guds ord och aldrig använda Bibeln slarvigt. Och aldrig bör vi citera Bibeln på skämt eller omskriva något ur den för att säga något vitsigt. “Allt Guds tal är luttrat.” “Likt silver somVM 263.9

rinner ned mot jorden, luttrat i degeln, renat sju gånger.” Ords 30:5; Ps 12:7.VM 264.1

Framför allt bör barnen få lära sig att man visar verklig vördnad genom lydnad. Gud har inte påbjudit något som inte är nödvändigt, och det finns inget bättre sätt att visa vördnad mot honom än att lyda det han har sagt.VM 264.2

Respekt för de äldreVM 264.3

Gud har särskilt betonat respekt för de äldre. Han har sagt: “En ärekrona är grå hår — den vinns på rättfärdighetens väg.” Ords 16:31. Den berättar om strider man kämpat, om segrar man vunnit, om bördor man burit och frestelser man övervunnit. Den berättar om trötta fötter som snart får vila, om platser som snart ska bli lediga. Hjälp barnen att tänka på det, så kommer de att jämna vägen för de äldre med artighet och respekt och på så sätt visar de godhet och skönhet i sitt liv när de följer budet: “För ett grått huvud skall du stiga upp, och den gamle skall du ära.” 3 Mos 19:32.VM 264.4

Föräldrar och lärare behöver bättre förstå det ansvar och den ära som Gud gav dem när han gjorde dem till sina representanter för barnen. Den karaktär vi visar i vårt dagliga liv — bra eller dålig — kommer att tolka Guds ord för barnet:VM 264.5

“Som en fader förbarmar sig över barnen, så förbarmar sig Herren över dem som fruktar honom.” Ps 103:13. “Som en moder tröstar sin son, så skall jag trösta er.” Jes 66:13.VM 264.6

Lyckliga de barn där sådana ord väcker kärlek, tacksamhet och tillit, de barn som har föräldrar och lärare som i mildhet, rättvisa och tålamod tolkar Guds kärlek, rättvisa och uthållighet, de barn som med tillit, undergivenhet och vördnad inför sina jordiska beskyddare lär sig att litaVM 264.7

på, lyda och ära sin Gud. Den som ger barnen en sådan gåva ger dem en skatt som är dyrbarare än alla tiders rikedom — en skatt som är lika varaktig som evigheten.VM 265.1