Kapitel 33—Samarbete

“Vi är ju varandras lemmar.” (Ef 4:25)

Inget påverkar barnen starkare än hemmet för att forma deras karaktär. Lärarnas arbete ska komplettera föräldrarnas, inte ersätta det. Föräldrar och lärare bör samarbeta i allt som gäller barnens välbefinnande.VM 303.1

Samarbetet ska börja i hemmet hos föräldrarna själva. I barnens uppfostran har de gemensamt ansvar och de bör ständigt sträva efter att handla tillsammans. De bör överlåta sig åt Gud och söka hjälp hos honom för att stödja varandra. De bör lära sina barn att vara trogna mot Gud och hans principer och därmed trogna mot sig själva och alla de har med att göra.VM 303.2

De barn som fått sådan uppfostran kommer inte att störa eller bråka när de kommer till skolan. De blir till stöd för lärarna och en förebild och uppmuntran för sina kamrater.VM 303.3

Föräldrar som har uppfostrat sina barn så, kommer sannolikt inte att kritisera lärarna. De känner att både barnens intressen och rättvisa mot skolan kräver att de så långt som möjligt stöder och respekterar den som delar deras ansvar.VM 303.4

På det området misslyckas många föräldrar. På grundVM 303.5

av förhastad, ogrundad kritik, förstör de ofta nästan allt det inflytande som trogna och självuppoffrande lärare har på eleverna. Många föräldrar som skämt bort sina barn genom att vara släpphänta överlåter den obehagliga uppgiften till lärarna att gottgöra deras vårdslöshet. Och sedan gör de det nästan omöjligt genom sitt eget sätt att handla. De kritiserar och klandrar skolans ledning, och det uppmuntrar uppstudsighet hos barnen och ger dem stöd för sina dåliga vanor.VM 304.1

Om det är nödvändigt med kritik eller förslag i fråga om lärarnas arbete, ska det göras privat. Om det inte leder till resultat, bör frågan överlåtas till dem som ansvarar för skolans ledning. Man bör inte säga eller göra något som kan minska elevernas respekt för dem som i så hög grad påverkar deras välbefinnande.VM 304.2

Samarbete mellan hem och skolaVM 304.3

Föräldrarna som så väl känner barnens karaktär och deras fysiska egenheter eller svagheter kan vara till hjälp för lärarna, om de berättar om det. Det är synd att så många inte förstår det. De flesta föräldrar visar bara ett svagt intresse för att själva skaffa sig information om lärarnas kunskaper eller för att samarbeta med dem i deras uppgift.VM 304.4

Eftersom föräldrarna så sällan tar initiativ till att lära känna lärarna, är det ännu viktigare att lärarna försöker bli bekanta med föräldrarna. De bör besöka eleverna hemma och se de inflytanden och omständigheter de lever under. På så sätt får lärarna personlig kontakt med hemmet och sättet att leva, och de kan då stärka de band som binder dem till eleverna och kan lära sig hur de ska handskas mer framgångsrikt med barnens olika uppförande och temperament.VM 304.5

När lärarna intresserar sig för uppfostran i hemmet gör de dubbel nytta. Många föräldrar är så upptagna av sitt arbete och sina bekymmer, att de har förlorat möjligheterna till att ha gott inflytande på sina barns liv.VM 305.1

Lärarna kan göra mycket för att få föräldrarna att inse sina möjligheter och förmåner. Då förstår de att det finns andra som känner att deras ansvar är tungt att bära, men som är lika angelägna om att barnen ska bli goda och nyttiga människor. Ofta kan lärarna hjälpa föräldrarna att bära bördan, och om de rådgör med varandra kommer både lärarna och föräldrarna att bli uppmuntrade och styrkta.VM 305.2

Samarbete i hemmetVM 305.3

Vid uppfostran i hemmet är principen om samarbete av oändligt värde. Redan från tidig ålder bör barnen få känna att de har en roll i familjens uppgifter. Till och med de små bör få lära sig att hjälpa till med de vardagliga sysslorna och bör få känna att man behöver och uppskattar deras hjälp. De äldre bör vara föräldrarnas medhjälpare. De får lära känna deras planer och dela deras ansvar och bördor.VM 305.4

Föräldrarna ska ta sig tid att undervisa barnen, de ska visa att de uppskattar deras hjälp, vill ha deras förtroende och att de tycker om att vara tillsammans med dem. Då kommer det inte att dröja länge förrän barnen låter sig påverkas. När barnen får sådan praktisk träning, som är av oändligt värde, är det är inte bara föräldrarnas börda som blir lättare, utan banden i hemmet stärks och själva grundvalen till karaktären fördjupas.VM 305.5

Samarbete i skolanVM 306.1

Det bör finnas en samarbetsanda i klassrummet och den bör bli regel där. Dé lärare som får barnen att samarbeta får ovärderlig hjälp till att hålla ordning. Många barn vars rastlöshet leder, till oro och uppstudsighet kommer att finna utlopp för överflödig energi när de samarbetar i klassrummet. De äldre bör hjälpa de yngre, de starka de svaga, och så långt det är möjligt bör alla få tillfälle att göra något som de är bäst på. Det uppmuntrar till självkänsla och skapar en önskan om att vara till nytta.VM 306.2

Samarbete i BibelnVM 306.3

Det skulle vara nyttigt såväl för barnen som för föräldrarna och lärarna att läsa om det Bibeln har att säga om samarbete.VM 306.4

Bland de många illustrationerna kan vi lägga märke till när israeliterna byggde tabernaklet — en lärdom om uppbyggnad av karaktären — och hela folket samarbetade, “var och en som av sitt hjärta manades till det. Och var och en som hade en därtill villig ande.” 2 Mos 35:21.VM 306.5

Läs om hur muren i Jerusalem byggdes upp igen när fångarna återvänt, och hur de mitt i sin fattigdom, sina svårigheter och faror framgångsrikt avslutade den mäktiga uppgiften, därför att de “arbetade med gott mod.” Neh 4:6.VM 306.6

Tänk på den roll lärjungarna spelade i Jesu underverk när han gav mat åt massorna. Maten förökades i Jesu händer, men det var lärjungarna som fick brödet och som gav det till den väntande människoskaran.VM 306.7

“Vi är ju varandras lemmar.” “Tjäna varandra, var och en med den nådegåva han har fått, som goda förvaltare av Guds nåd.” Ef 4:25; 1 Pet 4:10.VM 306.8

De ord som skrevs om dem som byggde avgudar på sin tid kan väl användas som ett motto med ett värdigare mål för dem som vill bygga upp sin karaktär idag:VM 307.1

“Den ene vill hjälpa den andre; han säger till den andre: ‘Fatta mod!”’ Jes 41:6.VM 307.2