Missionsbefallningen

Det är Guds avsikt att hans folk skall vara ett helgat, renat och heligt folk som förmedlar ljuset till alla i deras omgivning. Det är hans avsikt att de skall efterleva sanningen och bli till lovord på jorden. Kristi nåd kan möjliggöra detta. Men Guds folk bör tänka på att det är bara när de tror och efterlever evangeliets principer som han kan göra dem till berömmelse på jorden. Bara när de använder de förmågor Gud har gett dem i hans tjänst kan de äga fullheten och kraften i det löfte som församlingen har blivit kallad att lita på. Om de som bekänner sig tro på Kristus som sin Frälsare bara ser upp till det låga mål som svarar mot världens ideal, kommer församlingen inte att kunna inbärga den rika skörd som Gud väntar. “Befunnen för lätt”, kommer då att skrivas i deras räkenskapsbok.VFF3 221.1

Den missionsbefallning Kristus gav till sina lärjungar strax före sin himmelsfärd är det stora missionsprogrammet för hans rike. När han gav den till lärjungarna gjorde han dem till sina sändebud och gav dem deras bemyndigande. Om de senare skulle bli utmanade och tillfrågade med vilken myndighet dessa olärda fiskare drog ut för att undervisa och bota, kunde de svara: “Honom som judarna korsfäste men som uppstod från de döda valde oss till sitt ords tjänare och förklarade: ‘Mig är given all makt i himmelen och på jorden’.”VFF3 221.2

Detta uppdrag gav Kristus till sina lärjungar som sina främsta tjänare, de byggmästare som skulle lägga grunden till hans församling. På dem och på alla som skulle komma att efterfölja dem lade han uppgiften att föra hans evangelium vidare, ned, genom släkte efter släkte, genom tidsålder efter tidsålder. Lärjungarna skulle inte vänta på att folket skulle komma till dem. De skulle gå till folket, söka efter dem precis som en herde söker efter får som har gått vilse. Kristus gav dem hela världen som Sitt arbetsfält. De skulle gå “ut i hela världen” och förkunna “evangelium för allt skapat”. (Mark. 16: 15.) Det var Frälsaren de skulle förkunna, hans liv i oegennyttig tjänst, hans skamfulla död, hans oförlikneliga, oföränderliga karlek. Hans namn skulle vara deras fältrop det baud som skulle binda dem samman. I hans namn skulle de inta syndens fästningar. Tron på hans namn skulle känneteckna dem som kristna.VFF3 221.3