Ett motiv till tjänst

Ganska nyss blev jag under nattens timmar väckt ur min sömn och fick en inblick i Kristi lidanden för människorna. Hans uppoffring, det hån och förakt han bliv utsatt för av ogudaktiga människor, hans själsångest i Getsemane, hur han blev förrådd och korsfäst, alltsammans blev levande skildrat för mig.VFF3 364.1

Jag såg Kristus mitt i en stor församling av människor. Han sökte inpränta sina lärdomar i deras sinnen. Men de föraktade och förkastade honom. Människorna överöste honom med grovheter och oförskämdheter. Det gjorde mig verkligen ont att se allt detta. Jag ropade till Gud: “Vad skall ske med denna folkmassa? Ingen vill ge upp sin upphöjda åsikt om sig själv och söka Herren som de små barnen gör. Skall ingen komma till Gud med förkrossat hjärta i ånger och bekännelse?”VFF3 364.2

Jag fick en framställning av Kristi själskamp i Getsemane då den hemlighetsfulla kalken skakade i Återlösarens hand. “Min Fader,” bad han, “om det är möjligt, så gånge denna kalk ifrån mig. Dock icke som jag vill, utan såsom du vill!” (Matt. 26:39.) Under det att han vädjade till sin Fader föll stora blodsdroppar från hans ansikte ned på jorden. Mörkrets makter samlade sig omkring Frälsaren för att göra hans själ modlös.VFF3 364.3

Kristus reste sig upp från marken och gick bort till den plats dar han hade lämnat sina lärjungar och uppmanat dem att vaka och bedja med honom för att de inte skulle bli övervunna av frestelsen. Han ville se om de förstod hans själskamp. Han behövde mänsklig medkänsla. Men han fann dem sovande. Tre gånger gick han på det sättet bort till dem, och varje gång låg de och sov.VFF3 364.4

Tre gånger bad Frälsaren: “Min Fader om det är möjligt så gånge denna kalk ifrån mig.” Det var ‘här som en förlorad världs öde låg i vågskålen. Om han vägrade att dricka kalken, skulle följden bli evig undergång för människoslaktet. Men en ängel från himmelen styrkte Guds Son att ta kalken och dricka dess bittra smärta.VFF3 364.5

Hur få är det inte som förstår att allt detta gjordes för varje enskild av dem. Hur få är det som säger: “Det var för mig, för att jag skulle kunna utveckla en karaktär för det kommande eviga livet!”VFF3 365.1

Under det att dessa ting så levande framställdes för mig tänkte jag: “Jag kommer aldrig att kunna framhålla detta ämne för folket sådant som det verkligen är.” Och jag har bara gett er en svag föreställning av det som visades mig. När jag har tänkt på denna kalk som darrade i Kristi händer och när jag har förstått att han kunde ha vägrat att dricka den och överlämnat världen till att omkomma i synd, har jag gett löftet att alla krafter i mitt liv skall vigas åt uppgiften att vinna människor för honom.VFF3 365.2

Kristus kom till jorden för att lida och dö för att vi, genom att öva tro på honom och ta emot hans förtjänst, skulle kunna bli Guds medarbetare. Det var Frälsarens avsikt att när han hade farit upp till himmelen för att bli förebedjare för människorna, skulle hans efterföljare fortsätta det arbete som han hade påbörjat. Skall de mänskliga redskapen inte visa något särskilt intresse för att föra ljuset i evangelii budskap till dem som sitter i mörker? Det finns några som är villiga att gå ut till jordens ändar för att förmedla sanningens ljus till människorna, men Gud kräver att var och en som känner sanningen skall söka vinna andra för kärleken till sanningen. Om vi inte är villiga att göra särskilda uppoffringar för att rädda människor som är på väg mot undergång, hur skall vi då kunna bli aktade värdiga att få gå in i Guds sal?VFF3 365.3

Det finns en personlig uppgift åt var och en av oss. Jag vet att det finns många som ställer sig i det riktiga förhållandet till Kristus och som är besjälade av denna enda tanke att förmedla budskapet om sanningen för vår tid till världen. De är alltid beredda att bjuda ut sina tjänster. Men det plågar mitt hjärta nar jag ser sa många som är tillfreds med en ytlig erfarenhet, en erfarenhet som kostar dem så litet. Deras liv avslöjar att för dem har Kristus dött förgäves.VFF3 365.4

Om du inte känner att det är en heder att få ta del i Kristi lidanden, om du inte känner någon börda i din själ för dem som går förlorade och om du är ovillig att uppoffra något för att kunna spara medel för det arbete som skall utföras, så finns det ingen plats för dig i Guds rike. Vi behöver ha del med Kristus i hans lidanden och självförnekelse vid varje steg. Vi har behov av att Guds Ande skall vila över oss och leda oss att ständigt visa självförsakelse.VFF3 366.1