Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents

Vägledning För Församlingen III.

 - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Enhet i Jesus Kristus

    Då jag var närvarande vid rådplägningsmötet i Generalkonferensens styrelse, som hölls i september 1904, var mitt sinne intensivt upptaget av tanken på den enhet som bör finnas inom vår verksamhet. Jag kunde inte vara närvarande vid samtliga möten, men under nattens timmar blev den ena scenen efter den andra framställd för mig och jag kände att jag hade ett budskap att ge vårt folk på många platesr.VFF3 412.1

    Det gör mig ont i hjärtat att se, att vi trots alla de underbara uppmaningar vi får att höja våra krafter och vår kapacitet till den allra högsta grad av utveckling, vi ändå är nöjda med att vara dvärgar i Kristi verk. Gud vill att alla hans arbetare skall växa upp till Kristi fullhets åldersmått. Där det finns vitalitet, där ser man tillväxt och tillväxten vittnar om vitalitet. Ord och handlingar bär ett levande vittnesbörd inför världen om vad kristendomen gör för Kristi efterföljare.VFF3 412.2

    När ni utför den uppgift ni fått er tilldelad utan att söka strid eller kritisera andra, kommer detta att följas även frihet, ett ljus och en kraft som kommer att sätta sin prägel och utöva sitt inflytande på de institutioner och verksamhetsområden som ni har knutits till.VFF3 412.3

    Tänk på att ni aldrig befinner er på säker mark, när ni är upprörda eller när ni känner det som er plikt att gå tillrätta med varenda människa som kommer i er närhet. Om du faller för frestelsen att kritisera andra, att påpeka deras fel, att riva ned det som de försöker göra, kan du vara säker på att du kommer att misslyckas att utföra din del i arbetet ädelt och väl.VFF3 412.4

    Vi lever i en tid då var och en i ansvarig ställning och varje medlem i församlingen bör se till att allt som berör hans arbete, blir utfört i överensstämmelse med Guds undervisning.VFF3 413.1

    Genom oförtröttlig vaksamhet, genom innerlig bön och genom Kristus-lika ord och handlingar skall vi visa världen vad Gud vill att hans församling skall vara.VFF3 413.2

    Från sin upphöjda position såg Kristus, härlighetens konung, himmelens majestät, i vilket tillstånd människorna befann sig. Han kände medkänsla med människorna i deras svaghet och synd och kom till denna jord för att uppenbara för människan vad Gud är. Han lämnade sina kungliga boningar och klädde sin Gudom i mänsklig gestalt och kom själv till världen för att i vårt ställe leva ett fullkomligt liv. Han valde inte sin boning bland de rika på jorden. Han föddes i fattigdom, var av låg härkomst och bodde i den föraktade staden Nasaret. Så snart han var tillräckligt gammal för att kunna använda verktyg, hjälpte han till med att försörja familjen.VFF3 413.3

    Kristus ödmjukade sig för att kunna ställa sig i spetsen för mänskligheten och möta de frestelser och uthärda de prövningar som människorna måste möta och genomgå. Han måste veta vad människorna skulle komma att gå till mötes från den fallne fienden, innan han skulle kunna veta hur han skulle kunna hjälpa dem som blir frestade.VFF3 413.4

    Och Kristus har utsetts till att bli vår domare. Fadern är inte domaren. Anglarna är det inte heller. Han som tog på sig mänsklig gestalt och som här i världen levde ett fullkomligt liv skall döma oss. Han är den ende som kan vara vår domare. Vill ni tänka på detta, syskon. Vill ni tänka på detta, predikanter. Vill ni tänka på det, fäder och mödrar. Kristus tog på sig mänsklig gestalt för att han skulle kunna bli vår domare. Ingen av er är sätt till att vara domare över andra. Allt ni kan göra är att hålla er själva under disciplin. I Kristi namn vädjar jag till er att ge akt på hans förbud att ni aldrig får sätta er själva i domarsätet. Från dag till dag har detta budskap ljudit i mina öron: “Stig ned från domarsätet, stig ned i ödmjukhet.”VFF3 413.5

    Det har aldrig funnits en tid då det varit viktigare för oss att förneka oss själva och dagligen ta upp korset, än den i vilken vi nu lever. Hur mycken självförnekelse är vi villiga att praktisera?VFF3 414.1

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents