De som klagar

“I haven talat hårda ord mot mig, säger Herren. Nu frågen I: ‘Vad hava vi då med varandra talat mot dig?’ l haven sagt: ‘Det är fåfängt att tjäna Gud. Eller vad vinning hava vi därav att vi hålla, vad han bjudit oss hålla, och därav att vi gå i sorgdräkt inför Herren Sebaot?VFF3 41.2

Nej, de fräcka vilja vi nu prisa sälla; ty de som göra, vad ogudaktigt är, bliva upprättade, de gå fria, huru de än fresta Gud.’” (Mal. 3: 13-15) Det är de som undanhåller Gud hans eget som kommer med dessa klagomål. Herren ber dem att pröva honom genom att komma med sin tionde till hans förrådshus och se i vilken utsträckning han vill utgjuta över dem sin välsignelse. Men de hyser uppror i sina hjärtan och klagar på Gud och samtidigt rövar de ifrån honom och förskingrar hans ägodelar. När deras synd framläggs för dem säger de: Jag har haft motgångar, mina skördar har varit små, men de ogudaktiga har fått välstånd, det lönar sig inte att följa Herrens föreskrifter.VFF3 41.3

Men Gud vill inte att någon skall vandra under klagomål inför honom. De som på detta sätt klagar på Gud har dragit olycka över sig själva. De har rövat från Gud, och hans sak har hämmats på grund av att de pengar som skulle ha flutit in i hans förrådskammare har använts för själviska ändamål. De har visat sin olydnad mot Gud genom att underlåta att genomföra den plan som han har visat dem. När Gud gav dem framgång och de blev ombedda att ge honom hans del skakade de på huvudet och kunde inte inse att det var deras plikt. De stängde sitt förstånds ögon så att de inte skulle kunna se. De behöll Herrens pengar och hindrade det verk som enligt hans avsikt skulle ha blivit utfört. Gud blev inte ärad genom det sätt på vilket man använde hans anförtrodda ägodelar. Därför lät han förbannelsen falla över dem och tillät ödelägga ren att förstöra deras frukt och bringa olycka över dem.VFF3 42.1