Löftet om Anden

Gud begär inte av oss att vi i vår egen kraft skall utföra det arbete som ligger framför oss. Han har sörjt för gudomlig hjälp i alla kritiska situationer där våra mänskliga hjälpmedel inte räcker till. Han ger den helige Ande till hjälp i varje svarighet för att styrka vårt hopp och vår förvissning och för att upplysa vårt sinne och rena vårt hjärta.VFF3 225.1

Strax innan Frälsaren korsfästes sade han till lärjungarna: “Jag skall icke lämna eder faderlösa.” “Jag skall bedja Fadern, och han skall giva eder en annan Hjälpare, som för alltid skall vara hos eder.”VFF3 225.2

“När han kommer, som är sanningens Ande, då skall han leda eder fram till hela sanningen. Ty han skall icke tala av sig själv, utan vad han hör, allt det skall han tala; och han skall förkunna för eder, vad komma skall”, “Han skall lära eder allt och påminna eder om allt vad jag har sagt eder.” (Joh.14:18, 16; 16:13; 14:26.) Kristus har gjort allt för att hans församling skall bli en förvandlad församling, upplyst av himmelens ljus och äga Emmanuels härlighet. Det är hans avsikt att varje kristen skall vara omgiven även andlig atmosfär, av ljus och frid. Det finns ingen gräns för vad man kan göra när man sätter det egna jaget åt sidan och ger plats för den helige Andes verkan i sitt hjärta och lever ett liv som helt och fullt är helgat åt Gud.VFF3 225.3

Vad blev resultatet av att Anden gavs på pingstdagen? Det glada budskapet om en uppstånden Frälsare fördes ut till de avlägsnaste delar av den bebodda världen. Lärjungarnas hjärtan var till överflöd fyllda med en människokärlek så full, så djup och så vittomfattande att den drev dem till att dra ut till jordens ändar och vittna: Det vare “fjärran ifrån mig att berömma mig av något annat än av vår Herres, Jesu Kristi, kors.” (Gal. 6:14.) När de förkunnade sanningen sådan den är i Jesus gav hjärtat efter för budskapts kraft. Församlingen såg hur omvända strömmade till från alla håll. De som blivit efter på vägen kom tillbaka. Syndare förenade sig med kristna för att söka den dyrbara pärlan. De som hade varit de bittraste motståndarna till evangeliet blev nu dess förkämpar. Profetian blev uppfylld: Den svagaste bland dem skall vara “såsom David” och Davids hus “såsom en Herrens ängel”. Varje kristen såg i sin broder den gudomliga bilden på kärlek och välvilja. Ett intresse var dominerande. En strävan att efterlikna Kristus uppslukade alla andra. Den enda ärelystnad de troende hade var att uppenbara en Kristus-lik karaktär och att arbeta för utvidgandet av hans rike.VFF3 226.1

“Med stor kraft framburo apostlarna vittnesbördet om Herren Jesu uppståndelse; och stor nåd var över dem alla.” (Apg. 4:33.) Under deras arbete ökades församlingen med utvalda människor. Efter det att dessa hade tagit emot ordet helgade de sitt liv till uppgiften att för andra förkunna det hopp som hade fyllt deras hjärtan med frid och glädje. Hundratals människor förkunnade budskapet: “Guds rike är nära.” Ingenting kunde hålla dem tillbaka och ingen kunde skrämma dem med hotelser. Herren talade genom dem och överallt dit de kom blev sjuka botae och evangelium förkunnades för de fattiga.VFF3 226.2

Så mäktigt kan Gud verka när människor låter sig behärskas av hans Ande.VFF3 226.3

Löftet om Anden tillhör oss lika/säkert idag som det tillhörde lärjungarna. Gud vill idag utrusta människor med kraft från höjden på samma sätt som han utrustade dem som hörde frälsningens ord på pingstdagen. Just i denna tid är hans Ande och hans nåd tillgängliga för alla som behöver dem och vill tro honom på hans ord.VFF3 226.4