Helgedomen.

Jag blev visad Guds barns stora missräkning, i det de ej fingo se Jesus den tid, de väntade honom. De visste ej, varför deras Frälsare icke kom; ty de kunde ej se annat, än att den profetiska tidsperioden hade gått till ända. Ängeln sade: “Har Guds ord slagit fel? Har Gud uraktlåtit att uppfylla sina löften? Nej; han har fullbordat allt, som han lovat. Jesus har stått upp och tillslutit dörren till det heliga i den himmelska helgedomen och har öppnat en dörr till det allraheligaste samt inträtt där för att rena helgedomen. Alla, som tålmodigt vänta, skola förstå hemligheten. Människor ha tagit fel; men Gud å sin sida har icke svikit. Allt, som Gud lovade, har uppfyllts; men människor hava misstagit sig, i det de trott, att jorden var helgedomen, som skulle renas vid slutet av de profetiska tidsperioderna. Det är människors förväntan och icke Guds löfte, som slagit fel.”ADB 314.1

Jesus sände sina änglar att leda de missräknades tankar till det allraheligaste, dit han ingått för att rena helgedomen och göra en särskild försoning för Israel. Jesus sade till änglarna, att alla, som funno honom, skulle förstådet verk, han skulle utföra. Jag såg, att medan Jesus var i det allraheligaste, skulle han bliva vigd vid det nya Jerusalem, och sedan han utfört sitt verk i det allraheligaste, skulle han stiga ned till jorden i konungslig makt och taga till sig sina trogna, som tåligt bidat hans återkomst.ADB 315.1

Jag fick se, vad som ägde rum i himmelen vid slutet av de profetiska tidsperioderna år 1844. Då Jesus avslutade sin tjänst i det heliga och stängde dörren till denna avdelning, sänkte sig ett djupt mörker över dem, som hade hört och förkastat budskapen om hans ankomst, och de förlorade honom ur sikte. Jesus iförde sig därpå dyrbara kläder. Omkring nedre fållen på hans klädnad sutto bjällror och granatäpplen. En bröstsköld av konstnärligt arbete hängde ned från hans skuldror. Då han rörde sig, strålade denna som diamanter och förstorade de bokstäver, som liknade namn och som voro skrivna eller ingraverade på bröstskölden. På sitt huvud hade han något, som liknade en krona. Då han var fullt färdigklädd, omringades han av änglar, och i en vagn av eld fördes han innanför den andra förlåten.ADB 315.2

Jag blev sedan uppmanad att lägga märke till de två avdelningarna i den himmelska helgedomen. Förlåten eller dörren öppnades, och jag fick tillåtelse att träda innanför. I första avdelningen såg jag ljusstaken med sju lampor, skådebrödsbordet, rökelsealtaret och rökelsekaret. Alla föremål i denna avdelning sågo ut som det renaste guld och återspeglade bilden av den inträdande. Förhänget, som skilde de två avdelningarna, var av olika färger och material, med en vacker bård, på vilken voro invävda figurer av guld, föreställande änglar. Förhänget drogs åt sidan, och jag såg in i den andra avdelningen. Där såg jag en ark, som såg ut att vara av finaste guld. Omkring arken upptill var en övermåttan vackert tillverkad list, som föreställde kronor. I arken lågo stentavlor, innehållande de tio buden.ADB 316.1

Två vackra keruber, en på varje ända av arken, stodo med vingarna utbredda över arken och med vingspetsarna vidrörande varandra ovanför Jesu huvud, när han stod framför nådastolen. Deras ansikten voro vända mot varandra medan de sågo ned mot arken, föreställande hela änglaskaran, som med intresse betraktar Guds lag. Mellan keruberna var ett rökelsekar av guld, och när de heligas böner, uppsända i tro, kommo upp till Jesus och han framställde dem för sin Fader, uppsteg ett välluktande moln från rökelsen, liknande rök med de vackraste färger. Framför arken, ovanför den plats, där Jesus stod, var en övermåttan stor härlighet, som jag ej kunde se på; den liknade Guds tron. I det rökelsen steg upp till Fadern, kom den överväldigande härligheten från tronen till Jesus, och från honom utgöts den över alla dem, vilkas böner uppstego som rökelse. Ljus i riklig mängd utgöts över Jesus och överskyggde nådastolen, och härlighetsglansen fyllde templet. Jag kunde ej längre beskåda den utomordentliga klarheten. Ord kunna ej beskriva den. Jag blev överväldigad och vände mig bort från det härliga, majestätiska skådespelet.ADB 316.2

En jordisk helgedom med två avdelningar blev också visad mig. Den liknade den himmelska, och det blev sagt till mig, att den var en bild av helgedomen i himmelen. Föremålen i den första avdelningen i den jordiska helgedomen liknade dem, som funnos i den första avdelningen i den himmelska. Förhänget drogs åt sidan, och jag blickade in i det allraheligaste och såg, att allt var likadant som i det allraheligaste i den himmelska helgedomen. Prästen tjänstgjorde i båda avdelningarna av den jordiska helgedomen. Han gick dagligen in i den första avdelningen, men i det allraheligaste gick han in endast en gång om året för att rena den från de synder, som blivit överförda dit. Jag såg, att Jesus tjänstgjorde i båda avdelningarna i den himmelska helgedomen. I den jordiska gingo prästerna in med blodet av ett djur som offer för synd; Kristus gick in i den himmelska helgedomen med sitt eget blod som offer. De jordiska prästerna blevo bortryckta av döden och kunde därför ej förbliva; men Jesus var en präst till evig tid. Genom de olika offer, som offrades i den jordiska helgedomen, skulle Israels barn göras delaktiga aven tillkommande Frälsares förtjänster. Och i överensstämmelse med Guds vishet blevo enskildheterna i detta verk meddelade oss, på det att vi, genom att skåda tillbaka på dem, kunde få ett begrepp om Jesu verk i den himmelska helgedomen.ADB 317.1

Då Jesus dog på Golgata, ropade han: “Det är fullkomnat”, och förlåten i templet rämnade från ovan och ända ned. Detta skulle visa, att tjänsten i den jordiska helgedomen upphört för evig tid och att Gud ej mer skulle möta prästerna i deras jordiska tempel för att mottaga deras offer. Då blev Jesu blod, som han själv skulle offra i den himmelska helgedomen, utgjutet. Liksom prästen en gång om året gick in i det allraheligaste för att rena den jordiska helgedomen, så gick Jesus år 1844, vid slutet av de 2,300 dygnen, som omtalas i Dan. 8:de kap., in i det allraheligaste i den himmelska helgedomen för att göra en slutlig försoning för alla, som kunde bli delaktiga av hans medlaregärning, och sålunda rena helgedomen.ADB 318.1