Beredelse för Kristi ankomst!

Efter Review and Herald” för den 17 februari 1853.Kära bröder och systra! Tro vi av hela vårt hjärta, att Kristus kommer snart och att vi nu förkunna det sista nådens budskap - det sista, som någonsin skall ljuda för en fallen värld? Är vårt exempel, vad det bör vara? Kan vår omgivning av vårt liv och vårt tal se, att vi förvänta vår Herres och Frälsares, Jesu Kristi, härlighets uppenbarelse, han, som skall förvandla dessa förnedringens kroppar och göra dem lika sin härlighets kropp? Jag fruktar för, att vi ej tro och fatta detta, såsom vi borde. De som tro de betydelsefulla sanningar, vi bekänna oss tro, böra leva i överensstämmelse med sin tro. Det råder allt för mycken traktan efter nöjen och sådana ting här i världen, som upptaga vår uppmärksamhet. Tankarna få lov att allt för mycket syssla med klädedräkten, och tungan är allt för upptagen med lättsinnigt och intetsägande tal, som drager vanära över vår bekännelse; ty vår umgängelse är ej i himmelen, varifrån vi förvänta Frälsaren.ADB 139.2

Änglar vaka över oss och beskydda oss, men vi bedröva ofta dessa änglar genom att hängiva oss åt onyttigt tal, löje och skämt samt försjunka i ett tillstånd av likgiltighet och slöhet. Kanske göra vi nu och då en ansträngning att segra över allt detta, och kanske vi även lyckas, men om vi ej fasthålla den seger vi vinna utan försjunka i samma likgiltighet, ur stånd att möta frestelser och att motstå fienden, så kunna vi ej uthärda prövningen av vår tro, som är dyrbarare än guld. Vi lida då ej för Kristi skull och kunna ej berömma oss av våra prövningar.ADB 140.1

Det råder stor brist på kristlig själsstyrka och på att tjäna Gud av princip. Vi böra ej söka behaga och tillfredsställa det egna jaget, utan att ära och förhärliga Gud och hava hans ära allena för ögonen i allt, vad vi göra och säga. Om vi läte följande betydelsefulla ord göra intryck på våra hjärtan och alltid hade dem i minne, skulle vi ej så lätt falla i frestelse, och våra ord skulle bliva få och väl övertänkta: .Han var sargad för våra överträdelsers skull och slagen för våra missgärningars skull; näpsten var lagd på honom, för att vi skulle få frid, och genom hans sår bliva vi helade” (Jes. 53: 5). .För vart fåfängligt ord, som människorna tala, skola de göra räkenskap på domens dag” (Matt. 12: 36). “Du, Gud, ser mig” (1 Mos. 16: 13, eng. övers.).ADB 140.2

Vi kunna ej tänka på dessa betydelsefulla ord och ihågkomma vad Jesus led, för att vi arma syndare skulle kunna få förlåtelse och bliva återlösta åt Gud genom hans dyrbara blod, utan att känna oss liksom bundna av ett heligt band och erfara en uppriktig önskan att få lida med honom, som led och utstod så mycket för oss. Om vi dröja vid dessa ting, blir det kära, stolta jaget ödmjukt, och i dess ställe träder en, barnslig enfald, som tål förolämpningar och ej lätt bliver sårad. En självrådig ande kommer då ej in och behärskar själen.ADB 141.1

En sann kristens glädje och tröst bör och skall vara i himmelen. Deras längtansfulla själar, som smakat den tillkommande världens krafter och smakat den himmelska glädjen, bliva ej nöjda med jordiska ting. De finna tillräckligt att utföra på lediga stunder. Deras själar längta efter Gud. Där deras skatt är, där kommer också deras hjärta att vara i innerlig gemenskap med Gud, som de älska och tillbedja. De finna då sin lust i att tänka på sin skatt - den heliga staden, den nya jorden, deras eviga hem. Och medan de fästa sina tankar vid de ting, som äro upphöjda, rena och heliga, skall himmelen komma dem nära, och de skola erfara den helige Andes kraft, och detta skall bidraga till att draga dem från världen och leda till, att de himmelska tingen, deras härliga hem, blir deras tröst och glädje. Dragningen till Gud och himmelen skall då vara såkraftig, att ingenting förmår draga deras sinnen bort från det stora målet, deras själars frälsning, Guds ära och förhärligande.ADB 141.2

Då jag betänker, hur mycket som blivit gjort för att bevara oss i det rätta, ledes jag att utbrista: O, vilken kärlek, vilken underbar kärlek Guds Son har till oss arma syndare! Borde vi vara slöa och likgiltiga, då allt, som kan göras för vår frälsning, blivit gjort? Hela himmelen är intresserad i oss. Vi böra vara levande och vakna, då det gäller att ära, förhärliga och till bedja den Högste. Kärlek och tacksamhet bör strömma ut från våra hjärtan till honom, som visat oss en sådan kärlek och ett sådant medlidande. Vi böra ära honom i vårt liv, i det vi genom en ren och helig vandel visa, att vi äro födda på nytt och att denna världen ej är vårt hem, utan’ att vi äro främlingar här, på vandring till ett bättre land.ADB 142.1

Många, som bekänna Kristi namn och mena sig förvänta hans nära förestående ankomst, veta ej, vad det vill säga att lida för Kristi skull. Deras hjärtan hava ej blivit uppmjukade genom nåden, och de ha ej dött från det egna jaget, vilket visar sig på mångahanda sätt. Likväl tala de om, att de ha prövningar. Men huvudorsaken till deras prövningar är ett oomskuret hjärta, som gör det egna jaget så känsligt, att det ofta bliver sårat. Om sådana kunde förstå, vad det vill säga att vara en ödmjuk Kristi efterföljare, en sann kristen, skulle de börja arbeta på fullt allvar och börja på rätt sätt. De skulle då först dö bort från det egna jaget och sedan vara ihärdiga i bönen samt underkuva varje synd i hjärtat. Läggen bort edert självförtroende och tillfredsställelsen med eder själva, syskon, och följen vårt ödmjuka föredöme. Tänken all tid på Jesus och kommen ihåg, att han är edert exempel och att I skolen vandra i hans fotspår. Sen på vår tros begynnare och fullkomnare, Jesus, som i stället för den glädje, vilken väntade honom led korset utan tanke på vanäran. Han fördrog syndares motsägelse. För våra synder blev han en gång det saktmodiga, slaktade Lammet slaget och plågat.ADB 142.2

Låt oss då med glädje lida något för Kristi skull, dagligen korsfästa det egna jaget och bliva delaktiga i Kristi lidanden, att vi må bliva delaktiga med honom i hans härlighet, ära, odödlighet och eviga liv!ADB 143.1