Vilddjurets märke.

I en syn, som jag hade den 27 juni 1850, sade min ledsagande ängel: “Tiden lider mot sitt slut. Lyser Jesu älskliga avbild hos eder, såsom den borde göra? Min uppmärksamhet blev då riktad mot jorden, och jag såg, att en beredelse måste äga rum bland dem, som på senare tiden antagit den tredje ängelns budskap. Ängeln sade: “Gören eder redo, gören eder redo, gören eder redo! I måsten dö från världen i en större grad, än som nu är förhållandet med eder.” Jag såg, att ett stort verk måste utföras för dem, men endast en kort tid återstod att utföra det på.ADB 83.2

Därpå såg jag, att de sju sista plågorna snart skulle utgjutas över dem, som ej ha något beskydd; men världen brydde sig ej mera om dem, än den skulle. göra, om så många droppar vatten snart skulle falla. Jag blev sedan iståndsatt att kunna uthärda den fruktansvärda synen av de sju sista plågorna, som äro Guds vrede. Jag såg att hans vrede var fruktansvärd och förfärlig, och om han skulle uträcka sin hand eller lyfta den i vrede, skulle jordens inbyggare bliva såsom om de aldrig varit till, eller också skulle de komma att lida av obotliga sår och förtärande plågor, och de skulle ej kunna finna någon räddning, utan bliva tillintetgjorda därav. Förskräckelse grep mig, och jag föll på mitt ansikte framför ängeln och bad honom om att taga bort synen, ty den var fasaväckande. Då insåg jag såsom aldrig förr nödvändigheten av att noggrant rannsaka Guds ord för att få veta, huru man skulle kunna undgå de plågor, som enligt Herrens ord skola komma över alla de ogudaktiga, vilka tillbedja vilddjuret och dess bild och taga dess märke på sin panna eller på sin hand. Att någon kunde överträda Guds lag och nedtrampa hans heliga sabbat i trots av dessa fruktansvärda hotelser och domar, förundrade mig storligen.ADB 84.1

Påven har förändrat vilodagen från den sjunde till den första dagen i veckan. Han har satt sig i sinnet att förändra budet, som blev givet för att människorna skulle komma ihåg sin Skapare. Han har satt sig i sinnet att förändra det största budet i de tio budordens lag och sålunda göra sig lik Gud eller till och med upphöja sig över Gud. Herren förändras aldrig, och därför är hans lag oföränderlig; men påven har upphöjt sig över Gud, i det han sökt förändra Guds oföränderliga regler rörande helighet, rättfärdighet och godhet. Den dag, som Gud har helgat, har påven trampat under fötterna och egenmäktigt satt in en av de sex arbetsdagarna i dess ställe. Hela folk ha följt efter vilddjuret, och varje vecka berövar man Gud hans heliga tid. Påven har gjort en rämna i Guds heliga lag; men jag såg, att tiden redan är kommen, då denna rämna skall igenmuras och de öde platserna uppbyggas av Guds folk.ADB 85.1

Jag bad ängeln innerligt, att Gud måtte skona sitt folk, som farit vilse, och frälsa dem för sin barmhärtighets skull. Då plågorna börja falla, skola de, som fortfarande överträda Herrens heliga sabbat, icke öppna sin mun för att uttala de ursäkter, som de nu komma med för att bliva befriade från att hålla den. Deras mun skall tillstoppas, då plågorna falla, och den store laggivaren fordrar rättfärdighet av dem, som föraktat hans heliga lag och aktat den som “usel” och “svag” och som “en förbannelse för mänskligheten”. När sådana känna denna lag gripa dem liksom med järnhand, skola dessa uttryck framträda för dem i levande bokstäver, och de skola då inse det orätta i att förakta den lag, “Om Guds ord förklarar vara helig, rättfärdig och god.ADB 85.2

Jag fick därefter se himmelens härlighet och den skatt, som är förvarad åt de trogna. Allting var härligt och skönt. Änglarna sjöngo en härlig sång, varefter de upphörde att sjunga och toga sina strålande kronor av sina huvuden och lade dem för den älskade Frälsarens fötter samt ropade med melodiska röster: “Ära, halleluja!” Jag förenade mig med dem i deras Mina ögon vändes nu bort från härligheten, och jag blev hänvisad till kvarlevan av Guds folk på jorden. Ängeln sade till mig: “Viljen I undgå de sju sista plågorna? Viljen I ingå i härligheten och njuta av allt det, som Gud berett åt dem, som älska honom och äro villiga att lida för hans skull? Om så är, så måsten I dö, för att I skolen kunna leva. Gören eder redo, gören eder redo, gören eder redo! I måsten ha en större beredelse, än I nu haven; ty Herrens dag kommer, fruktansvärd och full av glödande vrede för att ödelägga jorden och utplåna dess syndare. I måsten uppoffra allt för Gud. Läggen allt på hans altare - eder själva, eder egendom och allt såsom ett levande offer. För att ingå i härligheten kräves allt. Samlen eder en skatt i himmelen, dit ingen tjuv kan komma och där rost ej kan fördärva. I måsten vara delaktiga i Kristi lidande här, om I önsken bliva delaktiga med honom i hans härlighet däravan.”lovsång och hyllning till Lammet, och varje gång jag öppnade min mun för att prisa honom, hade jag en outsäglig förnimmelse av den härlighet, som omgav mig. Det var en översvinnligt stor och evig fullvikt av härlighet. Ängeln sade: “Kvarlevan, som älskar Gud och håller hans bud och är trogen intill änden, skall få denna härlighet på sin lott och alltid vara inför Jesu åsyn och sjunga tillsammans med de heliga änglarna. 86ADB 86.1

Himmelen blir billig nog, även om vi skola genomgå lidanden för att komma dit. Vi måste ständigt döda det egna jaget, dagligen dö från oss själva, låta Jesus uppenbaras i våra liv och ständigt hava hans ära för ögonen. Jag såg, att de som på senare tiden omfattat sanningen, skulle komma att erfara, vad det vill säga att lida för Kristi skull; att de skulle få genomgå hårda och bittra prövningar,’ så att de skulle bliva luttrade och genom lidanden passandegjorda att mottaga den levande Gudens insegel, genomgå prövningstiden, se Konungen i hans härlighet och bo hos Gud och de rena, heliga änglarna.ADB 87.1

Då jag såg, vad vi måste vara för att ärva härligheten, och därefter såg, hur mycket Jesus hade lidit för att förvärva oss ett så rikt arv, bad jag, att vi måtte bliva döpta till hans lidanden, att vi ej måtte rygga tillbaka för prövningar, utan bära dem med tålamod och glädje, ihågkommande, vad Jesus lidit, på det att vi genom hans fattigdom och lidanden måtte bliva rika. Ängeln sade: “Förneken det egna jaget; I måsten skynda eder.” Några av oss ha haft tid att mottaga sanningen och gå framåt steg för steg, och varje steg vi tagit, har givit oss kraft att taga det nästa. Men nu är tiden nästan förbi, och vad som tagit oss åratal att lära, måste andra lära på några månader. Det blir också mycket, som de måste lära om igen, och mycket, som de. måste lära på nytt. De som ej vilja taga vilddjurets märke och tillbedja dess bild, då befallningen utgår, måste vara bestämda nog att nu kunna säga: “Nej, vi rätta oss ej efter den förordning, som vilddjuret infört.”ADB 88.1