Frälsningsplanen.

Guds stora kärlek och nedlåtenhet, i det han gav sin Son i döden, på det att människorna skulle få syndaförlåtelse och leva, har blivit framställd för mig. Jag såg Adam och Eva, som hade förmånen att skåda Edens skönhet och härlighet och som fingo lov att äta av alla träd i lustgården, med undantag av ett. Och ormen frestade Eva, medan hon frestade sin man, och bägge åta av det förbjudna trädet. De bröto Guds förbund och blevo syndare. Underrättelsen härom spriddes i himmelen, och alla harpor tystnade. Änglarna sörjde och fruktade för, att Adam och Eva åter skulle uträcka sin hand och äta av livets träd och bliva odödliga syndare. Men Gud sade, att han skulle driva ut överträdarna ur lustgården och med keruber och ett ljungande svärds lågor bevaka vägen till livets träd, så att människorna ej skulle kunna närma sig det och äta av dess frukt, som förevigar odödligheten.ADB 180.2

Sorg fyllde himmelen, då det visade sig, all människan var förlorad och att världen som Gud hade skapat, skulle bliva uppfylld med dödliga väsen, dömda till elände, sjukdom och död, samt att missdådaren ej hade någon utsikt till räddning. Hela Adams familj måste dö. Jag såg då den älskvärde Jesus och lade märke till ett uttryck av medlidande och sorg i hans anlete. Snart såg jag honom närma sig det övermåttan klara ljuset, som omgav Fadern. Min ledsagande ängel sade: “Han är inbegripen i förtroligt samtal med sin Fader.” Änglarna tycktes vara i den största spänning, under det Jesus samtalade med sin Fader. Tre gånger omstrålades han av det härliga ljuset, som omgav Fadern, och den tredje gången han kom från Fadern, kunde vi se hans person. Hans anletsdrag vara lugna, ej minsta bekymmer eller oro tycktes vila över honom, och han strålade aven härlighet, som ej kan beskrivas. Han meddelade änglaskaran, att en utväg till räddning för den förlorade människan hade blivit funnen och att han talat med sin Fader och fått tillåtelse av honom att giva sitt eget liv till återlösning för människosläktet, att bära dess synder, påtaga sig dödsdomen och sålunda öppna en väg, på vilken människan genom hans blod kunde få förlåtelse för begångna överträdelser och genom lydnad föras tillbaka till Eden, varifrån hon utdrivits. Då skulle hon åter få tillträde till den härliga frukten av livets träd, till vilket hon nu förspillt sin rättighet.ADB 181.1

Till att börja med kunde änglarna ej glädja sig; ty deras anförare dolde ingenting för dem, utan lät dem blicka helt in i frälsningsplanen. Jesus omtalade för dem, att han skulle stå mellan Faderns vrede och det syndiga människosläktet, att han skulle komma att lida hån och begabberi och att endast få skulle mottaga honom såsom Guds Son. Nästan alla skulle hata och förkasta honom. Han skulle lämna all sin härlighet i himmelen, komma till jorden såsom en människa, förnedra sig såsom en människa och bliva frestad i allting såsom människorna för att kunna trösta dem, som bliva frestade, samt att slutligen, då hans mission som lärare var fullbordad, skulle han bliva överantvardad i människors händer och genomgå nästan alla de grymheter och lidanden, som satan och hans änglar kunde inspirera ogudaktiga människor att påföra honom; han skulle dö den grymmaste död, upphängd mellan himmel och jord som en ogärningsman, han skulle genomgå timslånga kval, som ej ens änglarna uthärda att åse, utan att dölja sina ansikten. Det var ej blott kroppsliga kval, som han skulle lida, utan andliga eller själsliga kval, med vilka kroppsliga ej kunde jämföras. Hela världens syndabörda skulle vila på honom. Han meddelade dem, att han skulle dö och uppstå igen på den tredje dagen och att han skulle uppfara till sin Fader för att bedja för vilsefarande, brottsliga människor.ADB 182.1

Änglarna kastade sig ned inför honom. De erbjödo sina egna liv. Jesus sade till dem, att han genom sin död skulle frälsa många, men att en ängels liv ej kunde betala skulden. Hans liv allena kunde bliva antaget av Fadern såsom lösepenning för människorna. Han meddelade dem också, att de skulle få en del att utföra genom att vara med honom och vid olika tillfällen styrka honom; att han skulle påtaga sig människornas fallna natur och att hans kraft ej ens skulle kunna jämföras med deras; att de skulle få bevittna hans förnedring och stora lidande och att de, när de såga hans lidanden och människornas hat mot honom, skulle gripas av den största sinnesrörelse och i sin kärlek till honom önska befria honom från hans mördare men att de ej skulle få ingripa och förhindra något, som de blevo vittne till; att de skulle få ett värv att utföra i förbindelse med hans uppståndelse; att frälsningsplanen var lagd och att hans Fader antagit densamma.ADB 183.1

I heligt vemod tröstade och uppmuntrade Jesus änglarna och meddelade dem, att de, som han skulle återlösa, därefter skulle få vara med honom därovan och att han genom sin död skulle återlösa många och tillintetgöra den. som hade döden i sitt våld. Fadern skulle giva honom rike och storhet utöver alla riken under himmelen, och han skulle besitta riket till evig tid. Satan och syndarna skulle bliva tillintetgjorda och aldrig mer väcka oro i himmelen eller på den nya jorden. Jesus uppmanade den himmelska härskaran att samtycka till den plan, som hans Fader hade godkänt, och glädja sig över, att fallna människor genom hans död åter kunde få nåd hos Herren och åtnjuta himmelens lycka.ADB 184.1

Glädje, outsäglig glädje, fyllde nu himmelen, och den himmelska änglakören stämde upp en lovsång. Änglarna rörde vid sina harpor och sjöngo i en högre ton, än de förr hade gjort, på grund av den stora nåd och kärlek, som Gud visade, då han utgav sin högt älskade Son i döden för ett upproriskt släkte. Därpå blev Jesus ärad och hyllad för sin självförnekelse och uppoffring, i det han var villig att lämna sin Faders sköte och välja ett liv i lidande och kval samt en vanärande död för att kunna giva andra liv.ADB 184.2

Ängeln sade: “Tron I, att Fadern utan kamp uppoffrade sin högt älskade Son? Nej, nej! Frågan, om han skulle låta det brottsliga människosläktet dö, eller om han skulle utgiva sin käre Son i döden för det, kostade dock himmelens Gud en kamp. Änglarna hyste så stort intresse för människornas frälsning, att det bland dem fanns sådana, som voro villiga att försaka sin härlighet och giva sina liv för förlorade människor. “Men”, sade min ledsagande ängel, “det skulle ej gagna något.” Överträdelsen var så stor, att en ängels liv kunde ej betala skulden. Ingenting utom Guds Sons död och medlaregärning kunde betala skulden och frälsa förlorade människor från hopplöst elände och sorg.ADB 184.3

Men det verk, som blev änglarna anvisat, var att stiga upp och stiga ned med styrkande balsam från härlighetens rike för att trösta Guds Son i hans liv av lidande. De tjänade Jesus. Deras uppgift var också att bevara nådens barn från de onda änglarna och från det mörker, som satan ständigt omgav dem med. Jag såg, att det var omöjligt för Gud att förändra sin lag för att rädda de förlorade, och därför tillät han sin käre Son att dö för människornas överträdelser.ADB 185.1

Satan fröjdade sig åter med sina änglar över, att han genom människornas fall kunde bringa Guds Son ned från hans upphöjda ställning. Han sade till sina änglar, att när Jesus påtog sig fallna människors natur, kunde han besegra honom och förhindra frälsningsplanens genom förande.ADB 185.2

Jag fick se satan, sådan han en gång var, en lycklig och upphöjd ängel. Därpå fick jag se honom, sådan han nu är. Han har fortfarande en konungslig skepnad. Hans drag äro ännu ädla, ty han är en ängel, ehuru fallen. Men uttrycket i hans ansikte vittnar om att han är olycklig och full av ångest, bekymmer, ondska, hat, skadeglädje och allt slags ont. Pannan, som en gång vittnade om stor ädelhet, lade jag särskilt märke till. Jag såg, att han så länge hängivit sig åt det onda, att varje god egenskap var fördärvad och varje ondskefullt drag utvecklat. Hans ögon voro lömska och listiga och röjde stort skarpsinne. Hans kropp var stor, men köttet hängde slappt på hans händer och an. sikte. Då jag såg honom, intog han en lutande ställning med vänstra handen under hakan. Han tycktes vara försjunken i djupa tankar. På hans ansikte syntes ett leende, som kom mig att bäva, så uppfyllt var det av ondska och satanisk list. Detta leende visar han alltid, då han griper sitt byte, och då han fångat bytet i sin snara, blir leendet avskyvärt.ADB 186.1