Hindra inte de små barnen

Under tiden som Jesus är ute för att hjälpa människorna på gatorna i städerna, kämpar sig mödrar fram genom trängseln. De bär sina sjuka och döende små barn på sina armar, och söker sig så nära Jesus att han skall lägga märke till dem.HHM 21.3

Tänk er dessa mödrar, bleka, uttröttade, på gränsen till förtvivlan, men ändå beslutsamma och uthålliga. De söker sig till Frälsaren med sitt lidandes bördor. När de trängs tillbaka av den böljande människomassan, banar sig Jesus väg mot dem, steg för steg, tills han är nära intill dem. Hoppet tänds i deras hjärtan. Glädjetårar faller ner för deras kinder när Jesus uppmärksammar dem och de ser in i de ögon som utstrålar sådan medkänsla och kärlek.HHM 21.4

Frälsaren väljer ut en i gruppen och försöker vinna hennes förtroende genom att fråga: “Vad skall jag göra för dig?” Hon snyftar fram sin innerliga önskan: “Mästare, att du skall göra mitt barn friskt.” Kristus lyfter det lilla barnet från hennes armar, och sjukdomen försvinner vid hans beröring. Dödens blekhet är borta, den livgivande strömmen av blod flyter genom ådrorna och musklerna får ny kraft. Sedan talar Jesus några tröstens och fridens ord till modern, innan han tar sig an ett annat lika angeläget fall. Återigen använder Jesus sin livgivande kraft, och alla lovprisar och ärar honom som gör sådana underbara ting.HHM 21.5

Vi tänker ofta på det storslagna i Jesu liv. Vi talar om de underbara ting som han gjorde och undren han utförde. Men det faktum att han uppmärksammade det som ansågs obetydligt, är ett ännu större bevis på hans storhet.HHM 21.6

Bland judarna var det en sed att man tog barnen till någon rabbin för att han skulle lägga sina händer på dem och välsigna dem. Men lärjungarna tyckte att Jesu arbete var alltför viktigt för att avbrytas på detta sätt. När mödrarna kom med sina barn och ville att han skulle välsigna dem möttes de av lärjungarnas missnöjda blickar. Lärjungarna ansåg att barnen var för små för att få någon nytta av att träffa Jesus, och tog det för givet att han var missnöjd med att ha dem omkring sig. Men Frälsaren förstod det bekymmer och den börda dessa mödrar hade som försökte fostra sina barn enligt Guds ord. Han hade hört deras böner. Han själv hade dragit dem till sig.HHM 21.7

En mor hade lämnat hemmet med sitt barn för att söka efter Jesus. På vägen berättade hon för en granne om vad hon tänkte göra, och grannen ville att Jesus skulle välsigna hennes barn också. På så sätt kom flera mödrar tillsammans till Jesus med sina barn. En del av barnen hade passerat spädbarnsstadiet och några var redan ungdomar. När mödrarna försynt kom till Jesus lyssnade han förstående till deras tårfyllda begäran. Men han väntade för att se hur lärjungarna skulle behandla dem. När han såg hur lärjungarna tillrättavisade mödrarna och visade bort dem i tron att de gjorde honom en tjänst, visade han dem deras misstag och sade: “Låt barnen komma till mig och hindra dem inte! Ty Guds rike tillhör sådana.” Mark 10:14. Han tog barnen i sina armar, lade sina händer på dem och gav dem den välsignelse de hade kommit för att få.HHM 22.1

Mödrarna blev tröstade. De återvände hem styrkta och välsignade av Kristi ord. De kände sig uppmuntrade, och kunde nu med glädje ta itu med sina arbetsbördor och med nytt hopp arbeta för sina barn.HHM 22.2

Om vi kunde se det som senare hände med människorna i denna lilla grupp, skulle vi se hur mödrarna ofta påminde sina barn om vad som hände den dagen, och upprepade för dem Frälsarens kärleksfulla ord. Vi skulle också se hur, under åren som följde, minnet av dessa ord ofta bevarade barnen från att vika av från den väg som Herren har bestämt för sina återlösta barn.HHM 22.3