Kapitel 3: I naturen tillsammans med Gud

Frälsarens liv här på jorden var ett liv i nära förbindelse med naturen och med Gud. I denna förbindelse uppenbarade han för oss hemligheten till ett liv med kraft.HHM 27.1

Jesus var en trogen och flitig arbetare. Aldrig har någon människa varit så tyngd av ansvar. Aldrig har bördan av världens synd och sorg vägt så tungt på någon människa. Aldrig har någon arbetat med en sådan självuppoffrande iver för andras bästa. Ändå var han frisk. Fysiskt lika väl som andligt representerades han av offerlammet “utan fel eller fläck”. 1 Petr 1:19 (BK). Till kropp och själ var han ett exempel på vad Gud har avsett att alla människor skall vara, genom lydnad för hans lagar.HHM 27.2

När folket såg på Jesus, såg de ett ansikte som utstrålade gudomligt medlidande och självmedveten kraft. Han tycktes vara omgiven av en atmosfär av andligt liv. Hans uppträdande var milt och försynt, ändå gav han människorna ett intryck av makt, som visserligen var gömd, men som inte helt kunde döljas.HHM 27.3

Under sin verksamhet förföljdes han ständigt av sluga och falska människor som försökte röja honom ur vägen. Spioner följde honom noga och uppmärksammade varje ord han sade för att finna något att anklaga honom för. De skarpaste och mest bildade hjärnorna i landet försökte besegra honom i diskussioner, men de kunde aldrig överlista honom. De måste dra sig ur striden, förvirrade och skamsna över att ha blivit besegrade av den oansenlige läraren från Galileen. Det fanns en friskhet och kraft i Kristi undervisning som ingen hade mött tidigare. Till och med hans fiender tvingades erkänna: “Aldrig har någon människa talat som han.” Joh 7:46.HHM 27.4

Jesus växte upp under fattiga förhållanden i en moraliskt fördärvad tid, men blev inte fördärvad av sin tids konstlade vanor. Han arbetade i snickarverkstaden, hjälpte till med sysslorna i hemmet och lärde sig att vara lydig och arbetsam. Han fann vila och ny kraft ute i naturen. Där samlade han kunskaper medan han försökte förstå naturens hemligheter. Han studerade Guds ord, och upplevde sina lyckligaste stunder när han kunde lämna sin arbetsplats och gå ut på fälten för att meditera i de fridfulla dalarna, eller samtala med Gud på bergssluttningarna eller bland träden i skogen. Ofta gick han tidigt på morgonen ut till någon enskild plats där han mediterade, studerade Skrifterna eller bad. Han brukade välkomna den nya dagens ljus med sång. Genom att sjunga lovsånger gjorde han arbetstimmarna lättare och förmedlade himmelsk glädje till de arbetströtta och missmodiga som hörde honom.HHM 27.5

Under sin verksamhet levde Jesus till stor del utomhus. När han reste från plats till plats gjorde han det till fots, och han undervisade ofta ute i det fria. När han utbildade sina lärjungar drog han sig ofta bort från städernas larm till de lugna ängarna. Där fann han en omgivning som var i harmoni med de lärdomar om enkelhet, tro och självförsakelse som han ville ge dem. Det var i skuggan av träden på bergssluttningen, inte så långt från Galileiska sjön, som Jesus utvalde de tolv till att vara apostlar, och höll sin bergspredikan.HHM 28.1

Kristus älskade att samla folket omkring sig under den blå himlen, på någon grässluttning eller nere vid sjöstranden. Här, omgiven av sitt eget skaparverk, kunde han vända deras tankar från det konstlade till det naturliga. I naturens tillväxt och utveckling uppenbarades hans rikes principer. När människorna såg upp mot bergen och allt det storslagna han hade skapat kunde de lära sig dyrbara gudomliga sanningar. På det sättet skulle undervisningen från den gudomlige Läraren upprepas för dem varje gång de var ute i naturen. Detta skulle lyfta deras sinnen upp mot Gud och ge deras hjärtan vila.HHM 28.2

Jesus lät ofta sina lärjungar få ledigt från sitt arbete så att de kunde besöka sina hem och vila sig. Men deras försök att få honom att lämna sitt arbete var alltid förgäves. Hela dagen arbetade han för att hjälpa de människor som kom till honom, och vid skymningen eller tidigt på morgonen gick han till bergens helgedom för att vara tillsammans med sin Far.HHM 28.3

Ofta blev han så trött av sitt ständiga arbete och kampen mot rabbinernas fiendskap och falska läror, att hans mor och bröder, och även hans lärjungar, fruktade för hans liv. Men då han kom tillbaka från timmarna i bön som avslutade de slitsamma arbetsdagarna, lade de märke till att hans ansikte strålade av frid och att hela hans varelse tycktes vara full av hälsa, liv och kraft. Efter att ha tillbringat timmar ensam med Gud gick han, morgon efter morgon, ut för att förmedla himmelskt ljus till människorna.HHM 28.4