Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents

Hälsa för hela människan

 - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "undefined".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Att bekänna synd

    Vi borde göra det klart för dem som önskar förbön för att bli friska, att överträdelse av Guds lag, vare sig det gäller den fysiska eller den andliga, är synd, och att de måste bekänna och överge synden, för att få hans välsignelse.HHM 131.1

    Bibeln ber oss: “Bekänn alltså era synder för varandra och be för varandra så att ni blir botade.” Jak.5:16. När någon begär förbön, för då fram tankar liknande dessa: “Vi kan inte läsa hjärtat, eller känna till ditt livs hemligheter. Det är något som bara du själv och Gud vet om. Om du ångrar dina synder, är det din skyldighet att bekänna dem.” Synder av personlig natur skall bekännas för Kristus, som är den ende medlaren mellan Gud och människan. För “om någon syndar, har vi en som för vår talan inför Fadern — Jesus Kristus som är rättfärdig”. 1 Joh 2:1. Varje synd är ett brott mot Gud som måste bekännas för honom genom Kristus. Varje offentlig synd borde bli lika offentligt bekänd. Har man gjort orätt mot en medmänniska borde man ställa allt till rätta med den man har förorättat. Om någon som vill bli frisk har talat illa om andra, sått osämja i hemmet, i grannskapet eller i församlingen, och orsakat fiendskap och strid, eller lett andra in i synd genom någon felaktig handling, skall allt detta bekännas inför Gud och inför dem som man behandlat orätt. “Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.” 1 Joh 1: 9.HHM 131.2

    När oförrätter har blivit ställda till rätta, kan vi lugnt och förtröstansfullt lägga fram de sjukas behov inför Herren, på det sätt hans Ande visar oss. Han känner varje människa vid namn, och har omsorg om henne som om det inte fanns någon annan människa på jorden för vilken han gav sin älskade Son. Eftersom Guds kärlek är så stor och så oföränderlig, borde man uppmuntra de sjuka att lita på honom och vara vid gott mod. Att oroa sig över sig själv har en tendens att leda till svaghet och sjukdom. Om de sjuka höjer sig över sin nedstämdhet och dysterhet ökar utsikterna för att de skall bli friska, för “HERRENS ögon ser till dem som fruktar honom, till dem som väntar på hans nåd”. Ps 33:18.HHM 131.3

    När vi ber för de sjuka borde vi tänka på att “vi vet inte vad vi bör be om”. Rom 8: 26. Vi vet inte om den välsignelse vi önskar den sjuke skulle vara det bästa eller inte. Därför borde våra böner innehålla denna tanke: “Herre, du känner varje hjärtats hemlighet. Du känner dessa personer. Jesus, deras Försvarare, gav sitt liv för dem. Hans kärlek till dem är större än vår kärlek någonsin kan bli. Om det därför blir till din ära, och till det bästa för de sjuka, ber vi, i Jesu namn, att de skall få sin hälsa tillbaka. Om det inte är din vilja att de skall bli friska, ber vi att din nåd skall trösta dem och att din närvaro skall uppehålla dem i deras lidande.”HHM 131.4

    Gud känner slutet från början. Han känner allas hjärtan. Han läser själens alla hemligheter. Han vet om de personer som vi ber för skulle klara av eller inte klara av de prövningar som de skulle möta om de fick leva vidare. Han vet om deras liv skulle bli en välsignelse eller en förbannelse för dem själva och för världen. Detta är en av orsakerna till att vi, samtidigt som vi innerligt kommer till honom med våra böner, borde säga: “Men ske inte min vilja utan din.” Luk 22:42. Det var så Jesus, överlåten till Guds vilja och visdom, avslutade sin bön i Getsemane örtagård efter att han hade vädjat: “Min Fader, om det är möjligt, låt denna kalk gå ifrån mig.” Matt 26:39. Och om det var passande att han som är Guds Son avslutade sin bön med dessa ord av överlåtelse, hur mycket mer passande är det då inte att vi som är dödliga och felande gör det!HHM 132.1

    Det enda riktiga är därför att överlåta våra önskningar till vår allvise himmelske Far, och sedan, i fullständig förtröstan, lägga allt i hans händer. Vi vet att Gud hör oss om vi ber enligt hans vilja. Men att kräva att få det vi önskar, utan att ha en överlåten anda, är inte rätt. Våra böner måste ta formen av en vädjan och inte en befallning.HHM 132.2

    Det finns tillfällen då Gud ingriper tydligt och botar människor genom sin gudomliga kraft. Men det är inte alla sjuka som blir helade. Många läggs till gravens vila för att sova i tron på Jesus. På ön Patmos blev Johannes ombedd att skriva: “Saliga är de döda som härefter dör i Herren. Ja, säger Anden, de skall vila sig från sitt arbete, ty deras gärningar följer dem.” Upp 14:13. Av detta förstår vi, att om några inte återfår hälsan skulle de inte av den orsaken beskyllas för bristande tro.HHM 132.3

    Alla vill vi att Gud svarar på våra böner omedelbart och tydligt, och vi frestas att bli missmodiga när svaret dröjer eller kommer på ett oväntat sätt. Men Gud är alltför vis och god för att alltid svara på våra böner just på den tid och på det sätt vi vill. Han kommer att göra mer för oss och göra det som är bättre för oss, än att bara uppfylla alla våra önskningar. Och därför att vi kan lita på hans visdom och kärlek, borde vi inte begära att han ska rätta sig efter vår vilja, utan försöka förstå och uppfylla hans avsikt med oss. Våra önskemål och intressen borde sättas åt sidan för hans vilja. Dessa erfarenheter som prövar vår tro är till för vårt eget bästa. De visar om vår tro är sann och uppriktig, om den vilar enbart på Guds ord, eller om den är beroende av omständigheter och är vacklande och ombytlig. Tron stärks genom övning. Vi måste låta tålamodet få utföra sitt verk fullt ut i oss, och komma ihåg att det finns dyrbara löften i Bibeln för dem som väntar på Herren.HHM 132.4

    Det är inte alla som förstår dessa principer. Många som söker helande genom Herrens nåd tror att om de inte får ett tydligt och omedelbart svar på sina böner, är deras tro bristfällig. Därför borde de som är försvagade av sjukdom ges råd och vägledning på ett visligt sätt, så att de handlar förnuftigt. De borde inte försumma sina skyldigheter gentemot vänner som kanske överlever dem, eller försumma att använda naturens egna medel för att återfå hälsan.HHM 132.5

    På det här området är det ofta en fara att man begår misstag. Det finns några, som på grund av deras tro att Gud skall bota dem som svar på bön, är rädda för att göra något som kan se ut som en brist på tro. Men de borde inte försumma att ställa allt i ordning, så som de skulle vilja göra det om de förväntade sig att dö. De borde inte heller vara rädda för att tala uppmuntrande ord eller ge råd som de vid avskedets stund skulle vilja förmedla till sina kära.HHM 133.1

    De som ber om förbön för sin hälsa borde inte försumma att använda de botemedel som finns tillgängliga för dem. Man förnekar inte sin tro om man använder sådana botemedel som Gud har gett oss för att lindra smärta och hjälpa naturen i sitt arbete att återställa hälsan. Det är inte ett förnekande av tron att samarbeta med Gud genom att ställa sig under sådana förhållanden som är mest gynnsamma för tillfrisknande. Gud har gett oss möjligheten att skaffa oss kunskap om livets lagar. Den kunskapen har placerats inom vårt räckhåll för att vi skall använda den. Vi borde använda oss av varje hjälpmedel för att återställa hälsan, utnyttja varje möjlig fördel och arbeta i harmoni med naturlagarna. När vi har bett om de sjukas tillfrisknande, kan vi arbeta med ännu större kraft, och tacka Gud för förmånen att få samarbeta med honom, och be att han skall välsigna de medel han själv har gett.HHM 133.2

    Guds ord godkänner användandet av läkande medel. När Hiskia, Israels kung, var sjuk, gav Guds profet honom beskedet att han skulle dö. Han ropade till Herren, och Herren hörde sin tjänare och gav honom meddelandet att hans liv skulle förlängas med femton år. Ett enda ord från Gud skulle ha kunnat bota Hiskia omedelbart, men i stället gavs särskilda anvisningar “att man skulle ta en fikonkaka och lägga den som plåster på bölden så att han blev frisk”. Jes 38:21.HHM 133.3

    Vid ett tillfälle smorde Jesus en blind mans ögon med lera, och bad honom: “‘Gå och tvätta dig i dammen Siloam.’ … Då gick han dit och tvättade sig, och när han kom tillbaka kunde han se.” Joh 9:7. Detta helande kunde endast ske genom den store Läkarens kraft, men trots det använde sig Jesus av naturens enkla medel. Fastän han inte gav sitt stöd åt medicinering med droger, godkände han användandet av enkla och naturliga botemedel.HHM 133.4

    När vi har bett om de sjukas tillfrisknande, skall vi inte förlora tron på Gud, vad än utgången blir. Om vi mister en av våra kära, låt oss ta emot den bittra kalken, och komma ihåg att det är en Faders hand som håller den till våra läppar. Men om den sjuke skulle bli frisk, skall vi inte glömma att den som får ta emot helande nåd ställs under förnyad förpliktelse inför Skaparen. När de tio spetälska blev renade var det bara en som återvände för att söka rätt på Jesus och ära honom. Låt ingen av oss vara som de nio tanklösa, vars hjärtan var oberörda av Guds nåd. “Allt det goda vi får och varje fullkomlig gåva är från ovan och kommer ner från ljusens Fader, hos vilken ingen förändring sker och ingen växling mellan ljus och mörker.” Jak 1 :17.HHM 133.5

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents