Hopp och mod

Vi kan ingenting uträtta utan mod och uthållighet. Tala hoppfullt och uppmuntrande till de fattiga och missmodiga. Om det är nödvändigt, ge dem påtagliga bevis på ditt intresse genom att hjälpa dem när de kommer i svårigheter. De som haft många förmåner borde komma ihåg att de själva fortfarande felar på många områden, och att det är smärtsamt för dem när deras fel lyfts fram och man visar dem hur de borde vara. Kom ihåg att vänlighet uträttar mer än kritik. När du försöker undervisa andra, låt dem då förstå att du önskar att de skall nå det högsta målet, och att du är beredd att hjälpa dem. Var inte snar att kritisera dem om de skulle misslyckas i något avseende.HHM 111.3

Det är speciellt nödvändigt för de fattiga att lära sig enkelhet, självförnekelse och sparsamhet, något som de ofta tycker är svårt och motbjudande. Det exempel och den anda som råder i världen stimulerar och fostrar hela tiden till stolthet, fåfänga, njutningslystnad, slösaktighet och lättja. Detta onda drar tusentals människor ner i fattigdom och förhindrar tusentals fler från att resa sig upp ur förnedring och elände. Kristna borde uppmuntra de fattiga att stå emot dessa inflytanden.HHM 111.4

Jesus kom till denna värld under ödmjuka förhållanden. Han föddes i en fattig familj. Himlens Majestät, härlighetens Kung, Ledaren för hela änglaskaran, ödmjukade sig till den grad att han valde att leva som människa, och valde dessutom ett liv i fattigdom och förödmjukelse. Han hade inga förmåner som inte de fattiga har. Hårt arbete, svårigheter och umbäranden var en del av hans vardag. “Rävarna har lyor”, sade han, “och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget att vila huvudet mot.” Luk 9:58.HHM 111.5

Jesus sökte inte beundran eller applåder från människor. Han ledde ingen armé. Han regerade inte över något jordiskt rike. Han försökte inte vinna fördelar hos världens rika och berömda. Han gjorde inte anspråk på någon position bland nationens ledare. Han bodde bland de fattiga. Han satte åt sidan samhällets ytliga rangindelningar. Han fäste sig inte vid förnäm börd, rikedom, begåvning, utbildning eller ställning.HHM 112.1

Fastän han var himlens Prins valde han inte sina lärjungar bland de laglärda, de styrande, de skriftlärda eller fariseerna. Han gick förbi dem, därför att de var stolta över sin lärdom och sin ställning. De satt fast i sina traditioner och vidskepelser. Han som kunde läsa allas hjärtan valde ödmjuka fiskare som var villiga att ta emot undervisning. Han åt tillsammans med tullindrivare och syndare, och umgicks med vanligt folk, inte för att dras ner till deras låga och världsliga nivå, utan för att genom sina ord och sitt exempel visa dem rätta principer, och lyfta dem från deras världslighet och förnedring.HHM 112.2

Jesus försökte rätta till den felaktiga bedömningsgrund som världens människor har när de bedömer andra. Han ställde sig på de fattigas sida, för att han skulle kunna avlägsna den dåliga stämpel världen satt på fattigdomen. Han har för alltid avlägsnat föraktets skam från fattigdomen, genom att välsigna de fattiga som arvtagare till Guds rike. Han visar oss den stig han själv har vandrat, och säger: “Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig.” Vers 23.HHM 112.3

Den som arbetar för Kristus borde möta människor där de är, och undervisa dem, inte så att de blir stolta, utan så att deras karaktär utvecklas. Lär dem hur Kristus arbetade och förnekade sig själv. Hjälp dem att lära sig självförnekelse och självuppoffring av honom. Lär dem att akta sig för att ge efter för själviska begär genom att följa den här världens livsstil. Livet är alltför värdefullt, alltför fyllt av allvarliga och heliga plikter, för att det skall slösas bort på att tillfredsställa det egna jaget.HHM 112.4