Missionsfamiljer

Det finns ett behov av missionsfamiljer som kan bosätta sig på ofruktbara platser. Jordbrukare, affärsmän, byggnadsarbetare och de som är kunniga i olika hantverk och andra yrken, borde flytta till försummade områden för att förbättra jorden, upprätta små industrier, bygga sig enkla hem och hjälpa sina grannar.HHM 110.1

De karga platserna i naturen, områden med vildmark, har Gud gjort tilltalande genom att placera vackra ting bland det fula. Vi är kallade att göra detsamma. Även jordens ödemarker, där förutsättningarna tycks nedslående, kan bli som en Guds trädgård.HHM 110.2

“Den dagen skall de döva höra bokens ord och de blindas ögon se ur dunkel och mörker. De ödmjuka skall få allt större glädje i HERREN, de fattigaste bland människor skall fröjda sig i Israels Helige.” Jes 29:18,19.HHM 110.3

Ofta hjälper man de fattiga bäst genom att ge dem undervisning i praktiskt arbete. De som inte har fått lära sig att arbeta, saknar i regel också goda vanor som flit, uthållighet, sparsamhet och självförsakelse. De vet inte hur de skall hushålla. Ofta är det genom brist på försiktighet och gott omdöme som de slösar bort det som skulle ha försörjt familjen och gett den ett anständigt och bekvämt liv, om det hade använts med försiktighet och sparsamhet. “De fattigas nyodling ger riklig föda, men den sopas bort när orätt råder.” Ords 13:23.HHM 110.4

Vi kan ge till de fattiga, och skada dem, genom att lära dem att bli beroende. Att ge på det sättet uppmuntrar till själviskhet och oföretagsamhet. Det leder ofta till lättja, slösaktighet och omåttlighet. Ingen som kan försörja sig själv har rätt att göra sig beroende av andra. Ordspråket “världen är skyldig att försörja mig” innehåller själva kärnan av lögn, bedrägeri och stöld. Världen är inte skyldig att försörja någon som kan arbeta och förtjäna sitt eget uppehälle.HHM 110.5

Verklig välgörenhet hjälper människor att hjälpa sig själva. Om någon kommer till vår dörr och ber om mat, skall vi inte låta honom gå bort hungrig, för hans fattigdom kan vara orsakad av olyckliga omständigheter. Men sann välgörenhet innebär mer än att bara ge gåvor. Den innebär ett man uppriktigt intresserar sig för andras bästa. Vi borde försöka förstå vilka behov de fattiga och nödlidande har, och ge dem den hjälp de har mest nytta av. Det kostar mycket mer att ge omtanke, tid och personlig ansträngning än att bara ge pengar, men det är den bästa formen av välgörenhet.HHM 110.6

De som får lära sig att arbeta för det de får, kommer lättare att lära sig hur de skall få ut det mesta möjliga av det. Och när de lär sig självständighet, skaffar de sig inte bara det som gör dem självförsörjande, utan också det som gör det möjligt för dem att hjälpa andra. Lär dem som slösar bort sina möjligheter hur viktigt det är att utföra livets plikter. Visa dem att den religion Bibeln framhåller aldrig gör människor lata. Kristus uppmuntrade alltid människor att vara flitiga. “Varför står ni här hela dagen arbetslösa?” frågade han de sysslolösa. “Så länge det är dag måste vi göra hans gärningar som har sänt mig. Natten kommer, då ingen kan arbeta.” Matt 20:6; Joh 9:4.HHM 110.7

Alla har vi förmånen att i hemlivet, genom våra vanor och handlingar, och genom den ordning vi håller, ge världen ett exempel på vad evangeliet kan göra för dem som lever efter det. Kristus kom till vår värld för att ge oss ett exempel på vad vi kan bli. Han förväntar sig att hans efterföljare skall vara föredömen när det gäller att göra det rätta i alla livets förhållanden. Han vill att de yttre tingen i våra liv skall vittna om att han har vidrört vårt inre.HHM 111.1

Våra egna hem och omgivningar skulle vara exempel på hur förbättringar kan göras, så att företagsamhet, renlighet, god smak och förfining kan ersätta slöhet, orenlighet, smaklöshet och oordning. Genom våra liv och exempel kan vi hjälpa andra att förstå vad som är frånstötande i deras karaktär eller omgivningar, och med kristen vänlighet kan vi uppmuntra dem att göra förändringar till det bättre. När vi visar intresse för dem, kommer vi också att finna möjligheter att lära dem hur de skall använda sina krafter på bästa sätt.HHM 111.2