Kapitel 10: Hjälp för de frestade

Det var inte för att vi älskade Kristus först som han sedan älskade oss, utan “Kristus dog för oss medanHHM 90.1

vi ännu var syndare”. Rom 5:8 (BK). Han behandlar oss inte som vi förtjänar. Trots att vi genom våra synder förtjänar fördömelse, fördömer han oss inte. År efter år har han stått ut med vår svaghet och okunnighet, vår otacksamhet och vår motsträvighet. Trots våra felsteg, trots våra hårda hjärtan, och trots att vi försummar hans heliga ord, är hans hand fortfarande utsträckt mot oss.HHM 90.2

Nåd är en av Guds karaktärsegenskaper, något som han visar mot människor som inte förtjänar det. Vi sökte inte nåden, men den sändes för att söka efter oss. Gud gläder sig åt att ge oss av sin nåd, inte för att vi förtjänar den, utan därför att vi är fullständigt ovärdiga. Den enda orsaken till att vi kan göra anspråk på den är vårt stora behov.HHM 90.3

Genom Jesus Kristus håller Gud ständigt ut sin hand och inbjuder de syndfulla och fallna. Han tar emot alla. Han välkomnar alla. Hans härlighet uppenbaras när han förlåter den störste av syndare. Han tar bytet från den mäktige, han befriar den fångne, han räddar honom som ett brinnande vedträ ur elden. Han sänker ner sin nåds gyllene kedja till de lägsta djupen av mänskligt elände, och lyfter upp den som fördärvats och orenats av synden.HHM 90.4

Jesus älskar varje människa och är intresserad av alla därför att han gav sitt liv för att föra människor tillbaka till Gud. Liksom herden vakar över fåren i sin hjord, vakar han över skuldtyngda och hjälplösa människor som hotas att fördärvas genom Satans list och fällor.HHM 90.5

Frälsarens exempel borde vara vårt rättesnöre när vi arbetar för att hjälpa de frestade och felande. Samma intresse, ömhet och tålamod som han har visat mot oss, borde vi visa mot andra. “Så som jag har älskat er”, säger han, “skall också ni älska varandra.” Joh 13:34. Om Kristus lever i oss, skall vi visa hans osjälviska kärlek mot alla som vi kommer i kontakt med. När vi ser män och kvinnor som behöver sympati och hjälp skall vi inte fråga: “Är de värdiga?” utan “Hur kan jag hjälpa dem?”HHM 90.6

Rika och fattiga, höga och låga, fria och slavar, alla är Guds arvedel. Han som gav sitt liv för att återlösa människan, ser i varje människa ett värde som överstiger mänskliga bedömningar. Genom att studera korsets hemlighet och härlighet skall vi förstå hur högt han värderar en människa. När vi gör det, kommer vi att inse att människor, hur lågt de än fallit, har kostat för mycket för att bli behandlade med kyla och förakt. Då skall vi förstå hur viktigt det är att arbeta för våra medmänniskor så att de kan lyftas upp till Guds tron.HHM 90.7

Det borttappade silvermyntet som Frälsaren berättade om i en liknelse, var ett stycke silver fastän det låg gömt i smutsen och skräpet. Ägaren letade efter det därför att det var värdefullt. På samma sätt är det med varje människa. Oavsett hur nedsmutsad hon är av synd, är hon värdefull i Guds ögon. Precis som myntet bar härskarens bild och inskrift, bar människan Guds bild och inskrift när hon skapades. Trots att synden nu har förstört och fördunklat denna bild, finns det fortfarande spår kvar av den i varje människa. Gud söker efter förlorade människor för att på nytt prägla sin egen rättfärdighets och helighets bild i dem.HHM 91.1

Hur lite känner vi inte med Kristus i det som borde vara det starkaste bandet mellan oss och honom — medlidande med fördärvade, skuldbelastade, lidande människor, som är döda i överträdelser och synder! Det är brist på medmänsklighet som är vår största synd. Många som menar sig framhålla Guds rättvisa, misslyckas helt med att visa hans ömhet och hans stora kärlek. Ofta är de människor som de bemöter med hårdhet och stränghet pressade av frestelser. Satan kämpar med dessa människor, och hårda, ovänliga ord gör dem missmodiga, så att de blir ett byte för frestaren.HHM 91.2

Det behövs finkänslighet när man har att göra med människosinnen. Bara han som läser människors hjärtan vet hur man skall leda människor till omvändelse. Bara hans visdom kan ge oss framgång när det gäller att nå de förlorade. Du kan stå där stram och tycka: “Jag är heligare än du.” Det hjälper inte hur rätt du då resonerar eller hur sanna dina ord är, de kommer aldrig att röra vid hjärtan. Men Kristi kärlek, när den kommer till uttryck i ord och handlingar, kommer att öppna dörrar till människors hjärtan, när upprepande av lagar och argument inte kan uträtta någonting.HHM 91.3

Vi behöver mer Kristuslik sympati. Inte bara för dem som vi tycker lever oklanderligt, utan också för stackars, lidande, kämpande människor, som ofta begår fel, som syndar och ångrar sig, som frestas och blir missmodiga. Vi bör gå till våra medmänniskor och visa medlidande med dem i deras svagheter, liksom vår barmhärtige Överstepräst gör.HHM 91.4

Det var de föraktade bland folket, de utstötta, tullindrivarna och syndarna, som Kristus kallade och genom sin godhet och kärlek manade att komma till honom. Den enda grupp människor som han aldrig kunde godta, var de som höll sig för sig själva i sin självgodhet och såg ner på andra.HHM 91.5

“Gå ut på vägar och stigar och uppmana enträget människor att komma in”, sa Kristus till oss, “så att mitt hus blir fullt.” Luk 14:23. I lydnad för denna befallning måste vi gå till de otroende, de som bor nära oss och de som bor långt borta. “Tullindrivarna och skökorna” måste få höra Frälsarens inbjudan. Genom den vänlighet och det tålamod som hans sändebud visar, blir denna inbjudan en manande kraft för dem som har sjunkit ner i djupaste synd.HHM 91.6

Om vi drivs av kristna motiv kommer vi att arbeta för dem som Satan försöker förgöra, med ett fast mål för ögonen, med ett aldrig svikande intresse, och en ständigt tilltagande iver. Inget får dämpa våra allvarliga och innerliga ansträngningar att frälsa de förlorade.HHM 92.1

Lägg märke till hur hela Guds ord genomsyras av en anda av allvar och brådska, en vädjan till män och kvinnor att komma till Kristus. Vi måste ta vara på varje tillfälle, både privat och offentligt, och lägga fram varje argument, och åberopa varje tungt vägande skäl, för att dra människor till Frälsaren. Vi skall med all vår förmåga vädja till dem att se på Jesus och ta emot hans självförsakande och självuppoffrande liv. Vi måste visa att vi förväntar oss att de skall glädja Jesus genom att använda alla gåvor han gett dem för att ära hans namn.HHM 92.2